Inter, Grönvitt och TPS överraskar positivt – SJK en gigantisk besvikelse
Grundserien i fotbollsligan är halvvägs och det är dags för ett litet mellanbetyg.
Över förväntan
Inter har gjort det alldeles utmärkt. José Riveiros anfallsglada fotboll gör Åbolaget till en utmanare i titelracet. Bredden, eller närmare bestämt avsaknaden av den, kan ändå kosta laget en hel del poäng på hösten. Värvningen av Benjamin Källman är viktig med tanke på att ge den evige skyttekungen Timo Furuholm lite vila då och då. Definitivt medalj men guld vore trots allt en rejäl skräll.
IFK Mariehamns vinter var både stökig och ojämn. En spelare dömdes till fyra års fängelse för grov våldtäkt, en ny tränare togs in, rutinerade spelare försvann eller slutade och resultaten ville inte infinna sig.
Inledningen på ligasäsongen var jobbig men fyra segrar på de fem senaste matcherna har gett ett rejält lyft. Ademi Albion har glänst med nio mål.
TPS var en glödhet kandidat att tvingas ta steget ner tillbaka till division 1 och inledningen var oerhört svår. Tommi Pikkarainen fick gå och in kom Jonatan Johansson. Kravnivån höjdes och Johansson har med sin talang på den mentala sidan lyckats skapa en stark vi-känsla. Kvalitetsmässigt finns en hel del brister men TPS har på sistone visat hur långt man kan komma med rätt inställning och kämpaglöd.
Som förväntat
HJK sopade rent på transfermarknaden och har fortsatt att köpa in spelare. Valtteri Moren anlände tidigare och meriterade veteranen Markus Halsti är också klar för Klubi. Materialet är överdådigt och för det mesta har spelet sett bra ut. Stundtals syns ännu spår av Mika Lehkosuos handbromsfotboll men visst har Toni Koskela implementerat en snabbare och mer variationsrik spelstil. Det breda materialet kommer att fira stora segrar i höst. Lär vinna titeln med minst tio poäng. Roope Riski är ett grymt nyförvärv.
Mästarna KuPS bytte tränare och tappade vissa spelare under vintern. Arne Erlandsens oerhört aggressiva och energikrävande fotboll är ett nöje att skåda. Men för ett relativt tunt material är det en väldigt påfrestande spelstil.
Många läckra spelare. Ilmari Niskanen, Ville Saxman och så vidare. Men bäst av alla är 26-åriga ghanesen Nana Boateng.
FC Honka pekades inför säsongen ut som en potentiell utmanare till HJK. Försvaret är det bästa i ligan med ynka fem insläppta bollar. Tolv framåt är aningen för lite men att laget alltjämt är obesegrat i ligan är ett styrkebesked. Fyra segrar och sju oavgjorda ger en fingervisning om att laget med lite flyt kunde ha betydligt mer än 19 poäng.
FC Lahti tippades allmänt någonstans i mitten av tabellen och resultatraden 4-3-3 och 16-16 i målskillnad är väl ungefär precis som förväntat.
Bara förlorat en av sina senaste sju matcher i ligan.
HIFK? Ojämnt som den berömda sandvägen på vägen mot sommarstället i obygden.
Norrmannen Tor Thodesen fick sparken efter tre omgångar. Teemu Kankkunen och Mike Keeney tog över och inledningsvis fick bytet avsedd effekt. Fyra segrar på fem matcher var lovande men efter en tung förlust mot Inter vände kurvan neråt. Tre raka förluster och tre riktigt svåra matcher på kommande med Honka, HJK och Inter som motståndare. Förlustraden riskerar att förlängas.
Ilves har gjort det bra i många år under Jarkko Wiss ledning men i år har laget haft oväntat stora problem med defensiven. Sjutton insläppta är näst sämst i ligan och där har Wiss och hans stab en del att jobba på.
Under förväntan
Haka vann division 1 i stor stil och förväntningarna på Teemu Tainios lag var kanske rentav orimligt höga. Den forna mittfältsstjärnan har inte fått någon fason alls på defensiven som tappat in hemska 25 bollar på tolv matcher. Kanske att unga svenska målvakten Jakob Tånnander kan hjälpa till där. Insatsen mot HIFK var hoppingivande.
Eero Markkanen och Medo har knappast motsvarat förväntningarna så här långt.
Att RoPS skulle vara dåligt är ingen skräll. Ekonomin är körd i botten och materialet tunt och profilfattigt.
Men två poäng och 25 insläppta är hur som helst underkänt.
I det här läget är det frågan om tränaren Vesa Tauriainens auktoritära och skrikiga stil är rätt medicin. Ett lag med sargat självförtroende kanske skulle behöva något annat.
Katastrof
Turbulensen i Seinäjoki tycks aldrig ta slut. Oavsett vem som tränar eller hur många spelare man tar in är spelet i kroniskt baklås. Mästartränaren Jani Honkavaara har inte lyckats vända trenden och med tio matcher utan seger börjar han hänga löst. Kanske dags att ta in Keke Armstrong i tränarteamet igen? Det fungerar bra i KuPS.
Någonting är fundamentalt på tok i SJK. Utifrån sett borde allt vara i skick men Raimo Sarajärvis miljonbygge fungerar inte. Kanske dags att låta externa konsulter analysera hela verksamheten? I nuläget är SJK endast en pengaslukande organisation med väldigt dålig utdelning.