Det som börjar med sexistiska kommentarer kan sluta i våldtäkt och mord
Poängen med avstängningen är hurdant språk och vilken kultur man vill ha inom hockeyn och i samhället – inte vad man kan eller inte kan ha menat då man använde könsord eller att man själv inte blivit kränkt av att kallas för ”fucking pussy” flera gånger i
En spelare i svenska ishockeylaget Leksand stängdes av i två matcher efter att ha uttryckt sig sexistiskt i en träningsmatch.
Tyvärr verkar avstängda Marek Hrivik, motståndaren Mats Rosseli Olsen och många andra missförstå hela poängen med att stänga av Hrivik.
Den kollektiva oförmågan att inse orsak och verkan visar hur viktigt det är att ta tag i och diskutera problematiken kring grabbigheten, machokulturen och de sexistiska och homofoba kommentarerna i idrotten.
Det var i träningsmatchen mellan Leksand och Frölunda som det uppstod gruff på isen. Då spelarna separerades ropade Hrivik ”fucking pussy” (jävla fitta) till Rosseli Olsen.
Svenska hockeyförbundets disciplinnämnd stängde av Hrivik två matcher med motiveringen:
”Att använda sexistiskt kränkande uttrycksformer är inte accepterat inom svensk ishockey och det åligger spelare att vara medveten om gällande regelverk.”
Signalen är lika klar som välkommen: Ishockeyn godkänner inte sexism, kränkande språk eller olämpliga verbala aggressioner.
Tyvärr missades poängen helt av många. På sociala medier kallas disciplinnämndens medlemmar för löjliga, ”fucking pussies” och mycket annat. Inte heller de inblandade spelarna verkar förstå att deras ordval spelar en stor roll.
”Jag vet att sakerna jag sade under den senaste matchen inte är lämpliga men under min tioåriga hockeykarriär har jag hört den typen av snack många gånger. Samma saker har sagts till mig och jag har aldrig klagat”, säger Hrivik enligt Expressen.
Rosseli Olsen gav sin syn på incidenten och språkbruket i ett inlägg på Twitter:
”Jag tycker att det är lite hårt med två matchers avstängning för att kalla någon fegis. Vilket var det han menade. Det borde de som stänger av spelare också förstå känns det som.”
Spelarna hamnar, för att tala deras eget språk, i offside med sina uttalanden.
Poängen med avstängningen är hurdant språk och vilken kultur man vill ha inom hockeyn och i samhället – inte vad man kan eller inte kan ha menat då man använde könsord eller att man själv inte blivit kränkt av att kallas för ”fucking pussy” flera gånger i karriären.
Svenska författaren Fredrik Backman har skrivit böckerna Björnstad och Vi mot dem som handlar om ishockey, machokulturen, tystnadskulturen och de icke-toleranta och -inkluderande värderingarna inom hockeyn.
Backman tar bland annat upp språkbruket inom hockeyn och visar hur stor makt språk och ordval kan ha. I en scen tar Backman läsaren in i omklädningsrummet där spelarna skämtar med varandra i en eskalerande skala.
I en intervju för svenska sajten hockeysverige.se berättar Backman att det finns en viktig poäng med scenen. Han ville visa att om han kan få läsaren att skratta åt det första rätt harmlösa skämtet kan han också få läsaren att skratta åt alla andra skämt.
– Jag börjar med ett skämt om lesbiska och jag slutar med att dra ett skämt om våldtäkt. Jag kommer få dig att skratta hela vägen, för jag höjer bara nivån lite grann. Sedan kommer du och jag att behöva titta varandra i ögonen och säga ”är det okej att jag skrattar åt det här? Är det soft att skratta åt det här?” Nej, det är det inte. Och i ett omklädningsrum kan vem som helst konstruera en sådan skämtstege
där ett harmlöst skämt slutar med ett skämt om våldtäkt, förklarar Backman.
Det är just därför det är viktigt att markera direkt då en spelare kallar en annan för ”fucking pussy”. Gör man inte det kommer nästa övertramp att vara grövre.
Då är risken att det går som det gjorde i Finland för några år sedan då ishockeyligalaget Jukurit bestämde sig för att direktsända från sitt omklädningsrum efter en ligamatch.
Det slutade i ett fullkomligt haveri.
Klubben direktsände på Facebook och man kunde se hur skrikande spelare i glädjeyra strömmade in i omklädningsrummet efter att laget segrat i bortamatchen i Kouvola. – Topille! vrålade en spelare. – Neekerihuora! fick han som svar av en annan och omklädningsrummet brast ut i jubel.
Innebörden i ordväxlingen var klar: Topi Nättinen hade skjutit segermålet och lagkamraten Jesper Piitulainen tyckte han skulle få en ”negerhora” som belöning.
Många anser att ”trashtalk” hör till hockeyn. Men tiden då vi kunde avfärda den här sortens kommentarer med bara en axelryckning eller en offentlig dömande kommentar är till all tur förbi.
I dag förstår vi bättre att ord har makt och att de ord vi använder har följder. Orden skapar beteendemönster och bidrar till att upprätthålla kulturer och strukturer.
Det sexistiska och homofoba språkbruket och de sexistiska och homofoba skämten är fortfarande relativt vanliga inom ishockeyn.
I våldspyramiden, som är en modell som förenklat beskriver hur sexuellt våld skapas i samhället, bildar sexistiska och homofoba skämt, objektifiering, traditionella könsroller och problematiskt språk den första nivån.
De följande nivåerna i pyramiden är trakasserier, hot, psykiskt och fysiskt utnyttjande för att sedan gå vidare till ytterligare nivåer där det förekommer våldtäkter, misshandel, psykiskt våld och till slut mord.
Modellen fungerar så att den underliggande nivån legitimerar följande nivå. Godkänner du sexistiska skämt är steget mindre till att godkänna trakasserier. Då man bryter de mönster som finns i nedersta delen av pyramiden minskar riskerna för att ta steget till följande nivå. Det leder i längden till lägre risk för både sexuellt och annat våld.
”Vi vet hur mycket skitsnack man kan få höra i killarnas omklädningsrum. Det sitter i väggarna. Men det stannar inte där. Snacket blir till skeva värderingar och följer med killarna ut i livet. Till slut drabbar det någon annan” skriver svenska organisationen Locker room talk som jobbar för att skapa nästa generations förebilder och framtidens idrottsutövare med sunda värderingar.
Då en ishockeyspelare med rasistiska ord ”skämtar” om att hans lagkamrat ska få begå betalda övergrepp på en kvinna som belöning för att han avgjort en match har väldigt många gränser överskridits.
Vad sker då om idrottare uppnår samma rusiga sinnesstämning och eggar upp varandra under en kväll ute på stadens nattklubb?
Med jämna mellanrum får vi läsa om hur idrottare uttryckt sig sexistiskt, tafsat på kvinnor, våldtagit någon i ett hotellrum eller till och med mördat sin flickvän.
Det är klart att varje sexistiskt skämt inte leder till våldtäkt eller att alla jävla fitta-kommentarer inte kommer att resultera i att någon kvinna utsetts för trakasserier.
Men vi kan inte heller avfärda dessa ord med kommentarer av typen ”pojkar är pojkar”, ”så här har det alltid varit”, ”han menade fegis då han sade fitta” eller ”samma saker har sagts till mig och jag har aldrig klagat”.
Steget från att kalla någon för en ”jävla fitta” till att våldta eller mörda en annan människa är förstås långt. Men det finns ett samband mellan ord och gärning. Tar vi tag i problemet direkt – som svenska hockeyförbundet nu gjorde – minskar risken för att situationen eskalerar till något värre.