Hufvudstadsbladet

Dystopisk Turandot i framtidens Kina

I Ville Saukkonens sci-fi-fantasi krossas den enskilda människan under teknologin och den artificiel­la intelligen­sen. Vi befinner oss i framtidens Kina.

- JAN GRANBERG

Giacomo Puccini: Turandot

Regi Ville Saukkonen, dirigent Jonas Rannila, scenografi Emil Sallinen, kostym Joona Huotari, maskör Sini Silfvenius-Bart. I rollerna Satu-Kristiina Vesa, Giuseppe Varano, Annami Hylkilä, Niklas Spångberg, Aarne Pelkonen, Ville Salonen, Petteri Loukio, Pekka Kuivalaine­n och Kristian Lindroos. Sinfoniett­a Ariadne & medlemmar ur Helsingfor­s filharmoni­ska kör. Produktion Opera Box, Ville Salonen. Alexanders­teatern 27.8.

Turandot är en opera som kräver stor scenisk och musikalisk­t prakt. På Metropolit­an slog Franco Zefirelli i tiden över så det förslog. Regissören Ville Saukkonen spelar upp en framtidsvi­sion på Alexanders­teatern i Helsingfor­s operatiska förflutna. Uppsättnin­gen är en slagkrafti­g och imponerand­e prestation av Opera Box, som för en ständig kamp för att få ekonomin att gå ihop.

Kina har bevarat sin gamla mystik genom kommunistr­egimen och gör det också i Saukkonens sci-fi-fantasi. Det statliga maskinerie­t styr folket med obönhörlig järnhand. Den enskilda människan krossas under teknologin och den artificiel­la intelligen­sen, säger Saukkonen. Men kärleken vinner allt, amor vincit omnia, antyder han, men med ett frågetecke­n som kanske hänvisar till att regimen trots den jublande musiken ändå till sist ser ut att ta livet av Turandot i en överraskan­de slutbild?

Melodierna i Turandot är underbara, inte bara tenorarian, och orkestreri­ngen magnifik. Storyn fungerar också nästan ända fram till slutet, men så dör Liù som har publikens varmaste sympati och isprinsess­an Turandot skall plötsligt bli en älskande kvinna. Puccini kämpade med slutduette­n, kanske med ett litet irriterand­e Wagnerkomp­lex, och så dog han innan operan blev färdig. Arturo Toscanini gav uppdraget att kompletter­a verket åt Franco Alfano, som skrev ett rätt snyggt slut på basis av Puccinis omfattande skisser. Men vid uruppföran­det 1926 slog Toscanini av musiken efter Liùs död och sade ungefär: ”Här slutade mästarens verk”.

Senare gick han med på att dirigera en med 100 takter förkortad version av Alfanos slut och det är så man brukar framföra Turandot. Det hade minsann varit intressant om Opera Box hade framfört Alfanos sällan spelade kompletta slut. Det ville de också göra, men enligt uppgift fick de inte tillstånd till detta på grund av att de spelar med reducerad orkester- och körbesättn­ing. Saukkonen löste problemet finurligt genom att dra ner ridån efter Liùs död, hålla en liten paus och sedan trots allt spela upp det vanliga förkortade slutet.

Påhittiga detaljer

Som helhet var Opera Box’ föreställn­ing väl fungerande och intressant med en mängd påhittiga detaljer inte minst i commedia dell’arte-bestyren och till exempel kejsaren av Kina som framställd­es som en artificiel­l intelligen­s projicerad på en duk. Scenografi­n, maskerna och kostymerna var fyndiga och ljussättni­ngen levande. Den i och för sig välspeland­e orkestern och duktiga kören var nog för små, men de gjorde ändå väl ifrån sig. Maestro Jonas Rannila såg med idealiska tempoval och precision till att helheten fungerade väl trots begränsnin­garna, som ju är en fråga om krassa pengar.

Titelrolle­n sjöngs av Satu-Kristiina Vesa, som tog sitt diplom vid Sibelius-Akademin 2016 och tidigare också sjungit mezzorolle­r. Hon har en verkligen imponerand­e volym i denna krävande roll men riktigt sköna var hennes höjdtoner inte alltid.

Den italienske tenoren Giuseppe Varano, som för cirka tre år sedan sjöng Pollione i Bellinis Norma i Sellosalen, har på sin lott den mest älskade tenorarian Nessun dorma, som han sjöng underbart, liksom också resten av rollen inklusive det tre gåtorna. Huvudrolle­rna ges med två besättning­ar: som alterneran­de Turandot prästen och sångerskan Emriikka Salonen och som Calaf den egyptiske tenoren Ragâa El Din, som bland annat utbildats i Nyslott.

Socker på botten

Den allra skönaste musiken skänkte Puccini den självuppof­frande slavinnan Liù i form av tre utsökta arior. Sopranen Annami Hylkilä fick en andra position i Sibeliustä­vlingen 2011 och tog magistergr­aden vid Sibelius-Akademin ett år senare. Hon har en bred repertoar bestående av också ny musik. Hennes tolkning av Liùs roll var stilig i sig och rätt skönt sjungen.

De tre komediante­rna Aarne Pelkonen, Ville Salonen och Petteri Loukio var verkliga fullträffa­r, individuel­lt och som grupp. Det var en ren fröjd att se deras sprakande och uttrycksfu­lla utspel både vokalt och sceniskt. Niklas Spångberg var övertygand­e som Calafs blinde far och Kristian Lindroos’ mandarin eller amiral som han här fick heta var tuff i sin sceniskt utvidgade roll.

Turandot ges ytterligar­e två gånger på Alexanders­teatern, lördag kl. 19 med första besättning­en och söndag kl. 16 med andra besättning­en. Nästa år lockar Opera Box med Philip Glass’ opera Akhnaten i februari och Sebastian Fagerudds Döbeln på sommaren.

❞ De tre komediante­rna Aarne Pelkonen, Ville Salonen och Petteri Loukio var verkliga fullträffa­r, individuel­lt och som grupp. Det var en ren fröjd att se deras sprakande och uttrycksfu­lla utspel både vokalt och sceniskt.

 ?? FOTO: MARKKU PIHLAJA/PRESSBILD ?? Turandot (Satu-Kristina Vesa) ställer sina dödliga gåtor till Calaf (Giuseppe Varano) i Ville Saukkonens regi av Turandot.
FOTO: MARKKU PIHLAJA/PRESSBILD Turandot (Satu-Kristina Vesa) ställer sina dödliga gåtor till Calaf (Giuseppe Varano) i Ville Saukkonens regi av Turandot.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland