Dystopisk Turandot i framtidens Kina
I Ville Saukkonens sci-fi-fantasi krossas den enskilda människan under teknologin och den artificiella intelligensen. Vi befinner oss i framtidens Kina.
Giacomo Puccini: Turandot
Regi Ville Saukkonen, dirigent Jonas Rannila, scenografi Emil Sallinen, kostym Joona Huotari, maskör Sini Silfvenius-Bart. I rollerna Satu-Kristiina Vesa, Giuseppe Varano, Annami Hylkilä, Niklas Spångberg, Aarne Pelkonen, Ville Salonen, Petteri Loukio, Pekka Kuivalainen och Kristian Lindroos. Sinfonietta Ariadne & medlemmar ur Helsingfors filharmoniska kör. Produktion Opera Box, Ville Salonen. Alexandersteatern 27.8.
Turandot är en opera som kräver stor scenisk och musikaliskt prakt. På Metropolitan slog Franco Zefirelli i tiden över så det förslog. Regissören Ville Saukkonen spelar upp en framtidsvision på Alexandersteatern i Helsingfors operatiska förflutna. Uppsättningen är en slagkraftig och imponerande prestation av Opera Box, som för en ständig kamp för att få ekonomin att gå ihop.
Kina har bevarat sin gamla mystik genom kommunistregimen och gör det också i Saukkonens sci-fi-fantasi. Det statliga maskineriet styr folket med obönhörlig järnhand. Den enskilda människan krossas under teknologin och den artificiella intelligensen, säger Saukkonen. Men kärleken vinner allt, amor vincit omnia, antyder han, men med ett frågetecken som kanske hänvisar till att regimen trots den jublande musiken ändå till sist ser ut att ta livet av Turandot i en överraskande slutbild?
Melodierna i Turandot är underbara, inte bara tenorarian, och orkestreringen magnifik. Storyn fungerar också nästan ända fram till slutet, men så dör Liù som har publikens varmaste sympati och isprinsessan Turandot skall plötsligt bli en älskande kvinna. Puccini kämpade med slutduetten, kanske med ett litet irriterande Wagnerkomplex, och så dog han innan operan blev färdig. Arturo Toscanini gav uppdraget att komplettera verket åt Franco Alfano, som skrev ett rätt snyggt slut på basis av Puccinis omfattande skisser. Men vid uruppförandet 1926 slog Toscanini av musiken efter Liùs död och sade ungefär: ”Här slutade mästarens verk”.
Senare gick han med på att dirigera en med 100 takter förkortad version av Alfanos slut och det är så man brukar framföra Turandot. Det hade minsann varit intressant om Opera Box hade framfört Alfanos sällan spelade kompletta slut. Det ville de också göra, men enligt uppgift fick de inte tillstånd till detta på grund av att de spelar med reducerad orkester- och körbesättning. Saukkonen löste problemet finurligt genom att dra ner ridån efter Liùs död, hålla en liten paus och sedan trots allt spela upp det vanliga förkortade slutet.
Påhittiga detaljer
Som helhet var Opera Box’ föreställning väl fungerande och intressant med en mängd påhittiga detaljer inte minst i commedia dell’arte-bestyren och till exempel kejsaren av Kina som framställdes som en artificiell intelligens projicerad på en duk. Scenografin, maskerna och kostymerna var fyndiga och ljussättningen levande. Den i och för sig välspelande orkestern och duktiga kören var nog för små, men de gjorde ändå väl ifrån sig. Maestro Jonas Rannila såg med idealiska tempoval och precision till att helheten fungerade väl trots begränsningarna, som ju är en fråga om krassa pengar.
Titelrollen sjöngs av Satu-Kristiina Vesa, som tog sitt diplom vid Sibelius-Akademin 2016 och tidigare också sjungit mezzoroller. Hon har en verkligen imponerande volym i denna krävande roll men riktigt sköna var hennes höjdtoner inte alltid.
Den italienske tenoren Giuseppe Varano, som för cirka tre år sedan sjöng Pollione i Bellinis Norma i Sellosalen, har på sin lott den mest älskade tenorarian Nessun dorma, som han sjöng underbart, liksom också resten av rollen inklusive det tre gåtorna. Huvudrollerna ges med två besättningar: som alternerande Turandot prästen och sångerskan Emriikka Salonen och som Calaf den egyptiske tenoren Ragâa El Din, som bland annat utbildats i Nyslott.
Socker på botten
Den allra skönaste musiken skänkte Puccini den självuppoffrande slavinnan Liù i form av tre utsökta arior. Sopranen Annami Hylkilä fick en andra position i Sibeliustävlingen 2011 och tog magistergraden vid Sibelius-Akademin ett år senare. Hon har en bred repertoar bestående av också ny musik. Hennes tolkning av Liùs roll var stilig i sig och rätt skönt sjungen.
De tre komedianterna Aarne Pelkonen, Ville Salonen och Petteri Loukio var verkliga fullträffar, individuellt och som grupp. Det var en ren fröjd att se deras sprakande och uttrycksfulla utspel både vokalt och sceniskt. Niklas Spångberg var övertygande som Calafs blinde far och Kristian Lindroos’ mandarin eller amiral som han här fick heta var tuff i sin sceniskt utvidgade roll.
Turandot ges ytterligare två gånger på Alexandersteatern, lördag kl. 19 med första besättningen och söndag kl. 16 med andra besättningen. Nästa år lockar Opera Box med Philip Glass’ opera Akhnaten i februari och Sebastian Fagerudds Döbeln på sommaren.
❞ De tre komedianterna Aarne Pelkonen, Ville Salonen och Petteri Loukio var verkliga fullträffar, individuellt och som grupp. Det var en ren fröjd att se deras sprakande och uttrycksfulla utspel både vokalt och sceniskt.