”Andra vågen” spolar bort jobben

Efter en serie chockbesked inom jobbmarknaden vaknar nu Finland upp till en bister verklighet. Tar regeringen notis?

Det här är den värsta dagen i mitt liv!” utbrister en uppgiven Bart Simpson efter att han gripits för blottning då han tvingats åka skateboard naken genom hemstaden Springfield. ”Den värsta dagen – så här långt!”, tröstar pappa Homer sarkastiskt. I ett läge där vardagen erbjuder idel motvind lockas man av fiktionen, till exempel då den satiriska animationen The Simpsons Movie, som trots en skruvad svartsyn ändå erbjuder en hoppingivande final.

Coronadebaclet är den ”djupaste krisen i flygindustrins historia”, medger Finnairs vd Topi Manner och meddelar om jobbslakt. Hela 1 000 jobb är hotade, större delen av planen står på backen och det lär dröja två-tre år tills man uppnår normal passagerarvolym. Som en liten ljusglimt skonas ändå kabinpersonal och piloter, som står kvar i beredskap.

Den andra vågen av coronatsunamin sköljer redan över resebolagen, inklusive Viking Line och Finnairs markservicebolag Swissport Finland där ytterligare 700 jobb hotas. I vinter nalkas vargkyla för den lappländska turismens del, i brist på smärre mirakel. Samtidigt har enbart den första ekonomiska coronavågen börjat nudda vid vår exportindustri.

Fullträff i solarplexus – samhällskroppen viker sig då UPM slår till mot mellangärdet och aviserar en svidande nedläggning av pappersfabriken Kaipola i Jämsä. Efterfrågan på tidningspapper har pekat stadig neråt i flera år, i takt med att fysiska tidningar börjat likna en lyxprodukt, snudd på kuriositet. Ett sjunkande cellulosapris föranleder ytterligare omstruktureringar. Dylika beslut tas inte lättvindigt, utan helt enligt kalkyltabellens kyliga logik. Börsbolag i internationellt konkurrensläge har inte råd att dröja med anpassningen av kostymens storlek.

Kanhända blev coronapandemin sista droppen för inhemsk tidningspappersproduktion.

Också den svenska skogskoncernen SCA lämnar papperstillverkning helt och hållet och stänger tre pappersmaskiner vid Ortviken i Sundsvall i Sverige. Mellan raderna uttrycker UPM kritik mot överbetalda arbetare, strejkbenägna hamnjobbare, en ofördelaktig beskattning och höga logistikkostnader. Finlands svaga konkurrenskraft har noterats, men inte åtgärdats. En toklåg investeringsgrad och smygande avindustrialisering talar sitt egna, krassa språk: cirka 100 000 förlorade industrijobb sedan 2007.

Tack vare en postcyklisk, eftersläpande industriell struktur har Finland än så länge klarat sig undan med bara näsblod, i relation till flera andra ekonomier där coronapandemin har härjat fritt. Men juryn är ännu ute. Tyvärr är det ingen vild gissning att fler nerläggningar stundar.

Vårt permitteringssystem erbjuder en nödventil, men denna säkerhetsåtgärd åtföljs snart nog av tyngre åtgärder i ett läge där orderingången förblir svag och marknadsutsikterna suddiga. Dominoeffekten når underleverantörer med fördröjning. Den finländska arbetsmarknaden och ekonomin måste navigera genom vatten fulla av isberg också 2021.

Den förra finanskrisen utgjorde en bitter kalk för Finland: ett förlorat årtionde. Coronakrisen drabbade oss alltför snart, medan återhämtningen ännu vare ofullbordad. Tar regeringen notis? Vidtar man alla proaktiva åtgärder för att trygga vårt framtida välstånd, eller väljer man att trampa vidare ner i skuldträsket?

I den vänstra sidan av ekvationen står individen. En rationell, nyttomaximerande person tar knappast emot jobb om denne genom att arbeta klarar sig sämre än på bidrag. Givetvis spelar utbildning, arbetsförmåga och utanförskap in. Men snarare än att tvista i evighet om sysselsättningspolitiska tyngdpunkter och tajmning måste vi se den stora bilden, den högra sidan av ekvationen. Företag anställer och investerar enbart ifall de erbjuds åtminstone neutrala framtidsutsikter. Nu går utvecklingen käpprätt åt fel håll.

Regeringens sysselsättningsmål framstår alltmer utopistiskt medan krismedvetenheten tycks utebli. Men som den engelske komikern Ken Dodd en gång lär ha påpekat: ”det finns inget ont som inte för något gott med sig, plus moms”.