Bråttom för koldioxidneutral stad
Helsingfors har femton år på sig att bli koldioxidneutralt. Det ska ske genom förnybar energi, mindre energiförbrukning och begränsad bilism. Det börjar bli bråttom, säger generalplanerare Alpo Tani.
För två år sedan satte Helsingfors stad som mål att vara koldioxidneutralt år 2035, femton år tidigare än tänkt.
I praktiken betyder det här att stadens koldioxidutsläpp ska minska med 80 procent jämfört med utsläppen 1990. Då ska alla koldioxidutsläpp som uppstår inom stadens gränser bindas i staden.
Hittills har utsläppen minskat med omkring 30 procent, och det är inte tillräckligt, säger generalplanerare Alpo Tani. Han har specialiserat sig i hur man med stadsplaneringen kan stävja klimatförändringen.
– Situationen är svår. I fjol minskade våra utsläpp inte alls, vilket är mycket kritiskt. Det är helt klart att vi inte längre kan fortsätta hemskt många år utan att utsläppen minskar betydligt, säger Tani.
Det räcker inte att utsläppen minskar linjärt, säger han, utan minskningen måste vara större för varje år. Och det blir allt svårare då man, naturligtvis, gör de lättaste och billigaste åtgärderna först.
1. Vad ska kolen ersättas med?
En tredjedel av utsläppsminskningen ska komma från att man slutar använda stenkol. Hanaholmens kolkraftverk ska stängas om fyra år och i Sundholmens kraftverk ska stenkolen fasas ut fram till 2029. Ett nytt biovärmeverk i Nordsjö och nya värmepumpsanläggningar är några sätt att ersätta kolen.
Helt klara är lösningarna för hur energibehovet kan ersättas med förnybara resurser ändå inte. I vintras utlyste staden en tävling där man delar ut en miljon euro till den som kommer med de bästa, hållbara lösningarna för uppvärmning.
För några år sedan talades det mycket om vindkraft. Bland annat bestämde staden att ur stadsplaneringens synvinkel kan vindkraftverk i industriell skala placeras i den yttre skärgården och i Nordsjö. Sedan dess har inget konkret hänt.
På grund av många utmaningar främjar staden inte i nuläget aktivt planering av vindkraftverk, säger Alpo Tani. Man väntar i stället på att en vindkraftsaktör på eget initiativ ska visa intresse för att bygga vindmöllor i Helsingfors.
– Ur klimatsynvinkel, och med tanke på det globala ansvar som är kopplat till det, så är det mycket tråkigt att ingenting har hänt. Frågan är på inga vis lätt, men har vi egentligen några alternativ? Jag anser att det hör till en klimatansvarsfull stads uppgifter att främja vindkraft. Det skulle vara logiskt att förnybar energi skulle produceras där den förbrukas, säger Tani.
Bland annat Piratpartiet har tidigare föreslagit att man kunde bygga små modulära kärnkraftverk i staden. När det i praktiken skulle vara möjligt, inte minst ur säkerhetssynpunkt, är inte klart.
– Eftersom det är bråttom att minska utsläppen så måste vi göra det med sådan teknik som nu finns tillgänglig, eller som är mycket nära kommersiell produktion. Det är farligt att tänka att tekniken utvecklas och löser alla problem – förhoppningsvis sker det, men då vi inte vet det kan vi inte räkna med det, säger Alpo Tani.
2. Sluteldat för kråkorna
Förutom att energiproduktionen måste bli hållbar, måste energiförbrukningen minska drastiskt. Den totala mängden energi som går åt att värma hus ska minska – samtidigt som staden växer och det byggs nya hus hela tiden.
De nya hus som byggs är så energieffektiva som möjligt, enligt Tani. Däremot måste en stor del av alla gamla hus i Helsingfors saneras.
I korthet handlar det om att man eldar alldeles för mycket för kråkorna, särskilt i de hus som är byggda på 1950- till 1980-talen. Den värme som används för att värma upp lägenheter och lokaler rymmer ut från husen.
Det kan man som lättast åtgärda genom att justera byggnadens luftcirkulation och värmereglering, men ofta krävs tilläggsisolering av tak, väggar och fönster.
Enligt Alpo Tani har man inte riktigt förstått hur viktigt och stort detta är.
– Staden börjar ha ganska bråttom att verkställa sina strategier och program. Man har kanske inte riktigt förstått hur betydelsefullt det är att få till stånd en ordentlig energisanering, att det bara måste göras, säger Tani.
Vem är det då som ska göra det? Tani säger att staden har ett globalt ansvar att få saneringarna gjorda, man måste godta att det kommer att kosta miljarder. Ändå måste husbolagen också börja agera, säger han.
Eftersom det är dyrt, planerar man att delvis finansiera saneringar med nybyggen. Då staden ger byggrätt för kompletteringsbyggan
de kan man bestämma att en del av inkomsterna från det nya bygget används för att finansiera sanering av de gamla byggnaderna.
– Det är inte helt lätt och kräver mycket nytänkande, säger Alpo Tani.
3. Det måste kosta att köra bil
En stor del av koldioxidutsläppen kommer från trafiken. Den kan man minska genom att bygga en tät stad – då minskar behovet av dagliga resor då mer möjligheter finns närmare hemmet, och det är möjligt att använda kollektivtrafik.
Därför har Helsingfors satsat på att bygga ut områden vid spårtrafikens stationer och utveckla kollektivtrafikoch cykelmöjligheterna.
– Trots det visar åtgärdsprogrammet för Kolneutralt Helsingfors 2035 att trängselavgifter är den mest betydelsefulla åtgärden man kan införa när det gäller trafiken. Det visar kanske att det inte räcker att vi möjliggör trafik med låga utsläpp, utan vi måste i fortsättningen klara av att styra människors beteende mot det i en högre grad, säger Tani.
En utredning om möjliga vägavgifter, det vill säga vägtullar eller trängselavgifter, i Helsingforsregionen ska publiceras inom de närmaste veckorna. Därefter drar den egentliga planeringen i gång. Beredningen av en ny lag som ska möjliggöra vägavgifter ska börja på våren.
HBL berättade nyligen om planerna på att bygga en ny planskild anslutning från den klimatsmarta stadsdelen Kungseken till Tavastehusleden, som också ska få en till körfil.
Det går inte ihop med stadens målsättningar, säger Tani.
– Det är just sådana här projekt som vi inte kan göra i fortsättningen om vi vill ta klimatmålen på allvar. Men det är bra att också komma ihåg att stadsplanering är långsiktigt. Dessa beslut kan ha tagits för tio år sedan.
Situationen är svår. I fjol minskade våra utsläpp inte alls, vilket är mycket kritiskt. Det är helt klart att vi inte längre kan fortsätta hemskt många år utan att utsläppen minskar betydligt.
Alpo Tani
stadsplanerare