Enorma protester i Belarus – många gripna
Lukasjenko satte in elittrupper mot demonstranter
Tiotusentals människor strömmade på söndagen ut på gatorna i Minsk för att kräva president Aleksandr Lukasjenkos avgång och nyval. Flera medier gör bedömningen att omkring 100 000 människor deltog i protesterna. Många viftade med oppositionens rödvita flagga.
Den diktatoriske presidenten Aleksandr Lukasjenko slog tillbaka genom att än en gång sända ut svartklädda soldater ur inrikesministeriets elittrupper. På kvällen hade långt över hundra personer gripits.
Maktkampen i Belarus ser ut att bli lång, skriver Anna-Lena Laurén i sin analys.
”En ledare som barrikaderar sig mot sitt eget folk kan knappast överleva på sikt. Det betyder inte att Lukasjenko inte kommer att försöka, i sista hand genom att kalla in ryska trupper.”
Även om Rysslands president Vladimir Putin just nu utlovar Lukasjenko militär hjälp så känner Kreml ingen lojalitet med honom.
”Kreml känner lojalitet enbart med sina egna intressen. Lukasjenko har man länge betraktat som en parasit”, skriver Laurén.
Det enda som spelar någon roll när det gäller demonstrationer är hur länge de fortgår. För att de ska ha någon som helst framgång måste de dels vara tillräckligt stora. Men framför allt måste de pågå länge.
En diktator eller korrupt ledare går aldrig utan strid. I Ukraina pågick demonstrationerna i drygt två månader innan presidenten Viktor Janukovytj drog sina slutsatser och flydde till Ryssland.
Att protesterna hamnar högt på nyhetsagendan är moraliskt avgörande för demonstranterna. Något som Aleksandr Lukasjenko utmärkt väl förstår. Det är därför han har fråntagit en stor del av de utländska journalisterna deras ackreditering. Flera har deporterats, bland dem svenska Dagens Nyheters Paul Hansen.
Bevakningen har ändå fortsatt, tack vare de belarusiska nyhetsmedierna tut.by och Nexta. Den tid då det gick att stoppa informationsflöden genom att skicka ut utländska journalister är förbi. Det bevisar videofilmerna från söndagens demonstration, med gigantiska folkmassor som under ett hav av rödvita belarusiska flaggor ropar ”Avgå!” på gatorna i Minsk.
Kampen i Belarus mellan folket och diktatorn har böljat fram och tillbaka. Först såg det ut som att Lukasjenkos våldsamma misshandel av demonstranterna natten till den 10 augusti skulle kväsa protesterna. Sedan gjorde rörelsen en kraftfull comeback. Dels med en gigantisk manifestation den 16 augusti då över hundratusen belarusier krävde
Lukasjenkos avgång i Minsk. Dels – vilket var ännu viktigare – med de statliga fabrikernas arbetarstrejker. Ingen som såg Lukasjenkos ansikte då fabriksarbetarna, hans egna väljare, ropade ”AVGÅ!” åt honom kan glömma det. En förödmjukad, stukad diktator.
Men Lukasjenko slog tillbaka. På flera fabriker har nu arbetarna återgått till jobbet. Så kallade Lukasjenko-supportrar – i praktiken statligt anställda – har transporterats till huvudstaden där de har hållit motdemonstrationer. I går var tusentals OMON-soldater (soldater ur inrikesministeriets elittrupper, specialutbildade för att slå ner protester) ute på gatorna i Minsk. Någon misshandel hade under dagen inte registrerats – Lukasjenko har helt klart insett att den slår tillbaka mot honom själv. I stället grep man minst 125 personer.
Diktatorn försöker nu få övertaget genom vapenskrammel och skrämseltaktik. Självständighetstorget är avstängt och genom staden kör hårt kravallutrustade soldater och spärrar av vägarna. Den oberoende belarusiska Telegram-kanalen Nexta visar filmer av stridsvagnskolonner som kör in i Minsk. I sitt presidentpalats har diktatorn själv barrikaderat sig bakom soldater och poliser för att fira sin födelsedag. Demonstranterna försöker ta sig till palatset för att fredligt gratulera honom genom att kräva hans avgång, men hålls på avstånd av soldaterna.
En ledare som barrikaderar sig mot sitt eget folk kan knappast överleva på sikt. Det betyder inte att Lukasjenko inte kommer att försöka, i sista hand genom att kalla in ryska trupper. Vladimir Putin och Lukasjenko kommer att träffas den här veckan, och Putin har redan meddelat att ryska trupper står i beredskap för att sändas till Belarus.
Även om Putin just nu utlovar Lukasjenko militär hjälp så känner Kreml ingen lojalitet med Lukasjenko. Kreml känner lojalitet enbart med sina egna intressen. Lukasjenko har man länge betraktat som en parasit.
När armenierna gjorde revolution valde Moskva att stöda demonstranterna. Att Ryssland skulle gå in i Belarus för att stöda Lukasjenko är fullt möjligt och ingenting som Putin tvekar inför. Allt beror på vilken häst han beslutar sig för att hålla på.
Vänta er en ny demonstration senast på söndag.