Människan alltid mera värdefull än ekonomiska särintressen

SAMHÄLLE Individens och människans ekonomiska värde har varierat under historiska tiden och olika omständigheter. Under antiken fram till början av 1800-talet såldes slavar som handelsvara på slavmarknader. Individens ekonomiska värde bedömdes på basen av hans eller hennes fysiska egenskaper och kunskaper. Slavens ålder var en betydande prisfaktor. Äldre personer och sjuka dödades eller lämnades för att dö (Thomas 1997, Asher 1984).

Människan som arbetskraft har alltid varit en marknadsoch produktionsfaktor. Möjligheten att få arbete och behålla det är i betydande grad beroende av ens kunskaper, färdigheter, men också ålder. De som faller utanför arbetsmarknaden har ett lågt konsumtionsoch produktionsvärde och uppfattas ofta endast som en kostnad för samhället och för företaget.

I samband med covid19-krisen har människans ojämlikhet kommit fram allt tydligare. Helt allmänt ökar den sociala och ekonomiska ojämlikheten som försvagar kontakterna och sålunda förståelsen människor emellan. Vi känner en allt mindre samhörighet med varandra. Samhället har blivit mera ojämlikt. Sociala medier är till sin natur abstrakta för att den naturliga personliga direkta relationen individer emellan saknas. De svaga och utstötta blir för oss en bild på skärmen och statistik, inte en riktig verklighet.

Vår förståelse och förhållandet till de svaga i samhället, arbetslösa, sjuka, gamla och unga är beroende av den värdegemenskap man omfattar. Slavhandeln och slaveriet avskaffades på initiativ av den katolska kyrkan på 1500-talet. Förslavade folk ansågs nu vara verkliga människor. Som slavar hade de förlorat sin mänskliga identitet. Senare omfattades tankegångarna av många grupper vilket ledde till det slutliga ”officiella” avskaffandet av slaveriet som fenomen först på 1800-talet.

Den neoliberala och relativistiska ekonomiska politiken har lett och leder till strävande efter allt större ekonomisk effektivitet, högre börsvärden och till en historiskt gigantisk kapitalkoncentration. Denna utveckling har lett och leder till en allt hårdare ekonomisk omgivning där individen allt mer ses endast som en produktionsfaktor vars värde består av samma faktorer som under slaveriets tidevarv; nämligen individens kunskaper, färdigheter och ålder. De svaga i samhället däremot uppfattas likaså allt mer som en kostnad och friktionshinder till den eftersträvade ständiga värdeökningen och kapitalkoncentrationen.

Politiska partier och ledare är beroende av framgångsrika företag och ständig ekonomisk tillväxt. Exempel på radikal expansiv ekonomisk politik under covid-19-tider finns bland annat i Förenta staterna, Kina, Storbritannien, Indien och Brasilien. Det grundläggande problemet finns i kapitalismens natur. Kapitalism leder till koncentration inte endast av kapital utan även av makt. Människans och individens värde bedöms slutligen i dagens neokapitalistiska och relativistiska ekonomiska samhälle av hans eller hennes kapacitet att öka företagens vinst, börsvärde och samhällets bnp. När de ekonomiska förhållandena i samband med covid-19 blir allt stramare kommer denna trend att stärkas.

Det demokratiska politiska systemet har historiskt visat sig vara relativt svagt i att motarbeta denna trend. Ekonomiska värden styr politikerna och politiska partier. De svaga i samhället blir allt mer objekt för deras sparbeslut i ekonomins intressen. De bildar den flexibla buffert som måste anpassa sig enligt de rådande ekonomiska konjunkturerna och kapitalismens intressen.