Led på jäm­ställd­het?

Hufvudstadsbladet - - Sport - STE­FAN BORENIUS sport­fan­tast se­dan he­den­hös

Är du trött på det evin­ner­li­ga snac­ket om jäm­ställd­het i me­di­er­na? Det är åt­minsto­ne jag. Skul­le gär­na ta del av så myc­ket an­nat – in­te minst när co­ro­nan gett vi­ka så­pass att pres­sen igen fått hett stoff på bre­da­re front att be­va­ka.

Mer less är jag än­då på att vi in­te kom­mit läng­re än att snac­ket är på­kal­lat – bå­de här på spor­ten och på and­ra håll. Var­för i fri­dens namn skul­le vi ti­ga och lå­ta ge­nom­gri­pan­de oba­lan­ser i sam­häl­let här­ja fritt? Vis­ser­li­gen kan jag i lik­het med en del and­ra tyc­ka att äl­tan­det kun­de lå­ta sig gö­ras med mind­re och fär­re bok­stä­ver – och kanske di­to övertramp – men dessvär­re tycks vi ju fun­ta­de så att det tar­vas ock­så över­sto­ra våg­rö­rel­ser för att nå­got över­sval­lan­de ska fås till på kor­ta­re tid än nå­gon mans­ål­der. För män­ni­skan är som ett tank­far­tyg – hon vän­der bå­de lång­samt och mot­vil­ligt.

Hur då för­hål­la sig om jäm­ställd­hets­i­vern svi­der i skin­net? Ett hett tips är att slu­ta spjär­na emot ound­vik­li­ga fram­steg. Li­kaså kan det va­ra smart att – ut­ö­ver an­nat – ta till sig att ju for­ta­re vi får fa­son på orätt­vi­sor­na desto snab­ba­re blir vi av med ore­ran­det om dem. Och in­te nog med det: du har väl tänkt på att när da­mid­rot­ten på all­var ges chan­sen ryc­ka fram på bred bas får vi bän­kid­rot­ta­re ett mar­kant till­skott av kva­li­ta­tiv top­pid­rott att nju­ta av på kö­pet.

Me­ra biff och mind­re tjafs då, liksom. För in­te är det väl så att du fö­re­drar herr- fram­för dam­sport sowie­so? I så fall tyc­ker jag du snö­at in på fel spår. Tänk ba­ra på fjol­å­rets dam-VM i fot­boll då Me­gan Ra­pi­noe och många and­ra för­de spe­let till en ni­vå som ock­så kon­näs­sö­rer­na fick be­håll­ning av. Det här är pre­cis vad det hand­lar om: att ska­pa in­ci­ta­ment för ut­veck­ling som på rik­tigt gör spor­ter at­trak­ti­va. Då in­fin­ner sig ut­ö­var­na och publi­ken. Och i för­läng­ning­en lå­ter ock­så de kräs­na sig väl sma­ka. Pre­cis som i VM.

För många med mig som föl­jer id­rott ak­tivt är in­tres­set in­te be­ro­en­de av kön, ut­an den sports­li­ga ni­vån. För egen del har jag tju­sats av kvin­nors pre­sta­tio­ner, som av mäns, i al­la ti­der – från 1976 års OS­guld­ski­då­ka­re He­le­na Ta­ka­lo till fjol­å­rets suc­célag i hoc­key-VM an­fört av vår mesta dam­spe­la­re Ri­ik­ka Sal­li­nen. Fin­ner jag en gren at­trak­tiv (det gör jag of­ta som närapå allä­ta­re) spe­lar ge­nus ing­en roll. Dam­ten­nis ex­em­pel­vis ap­pel­le­rar till mig som herr­ten­nis fa­stän spor­ten är fy­sisk och kvin­nor­na sva­ga­re.

Var­för? För att fi­ness är oav­häng­igt kön, kon­kur­ren­sen tuff och ni­vån hög. Me­di­er som ta­lar för kvin­nors rätt att ut­ö­va id­rott – liksom vad som helst – på li­ka vill­kor som män gör så själv­fal­let det en­da ra­ka. Pre­cis som när man på­ta­lar styg­gel­ser som våld, tra­kas­se­ri­er, ra­sism, fif­fel och dop­ning.

Me­di­er­nas upp­gift – ock­så i sport – är granska­rens, in­te ba­ra den följ­sam­ma be­va­ka­rens. Men det lö­nar sig va­ra på sin vakt och und­vi­ka ex­ces­ser. Ris­ken för kontra­pro­duk­ti­vi­tet lu­rar i vas­sen – till ex­em­pel om vi gub­bar får oss oför­tjänt på nö­ten – och det är än­då spor­ten, i mitt tyc­ke främst eli­tid­rot­ten, som ska va­ra bif­fen.

Den sma­kar av­gjort bätt­re när al­la är del­ak­ti­ga. Då kvin­nor på bred front bör­jar bju­da upp till dans blir ock­så män­nen vin­na­re. I de sväng­ar­na kanske ock­så de sista mans­gri­sar­na för­står po­äng­en med att kvin­nor är i fram­kant.

”Hur då för­hål­la sig om jäm­ställd­hets­i­vern svi­der i skin­net? Ett hett tips är att slu­ta spjär­na emot ound­vik­li­ga fram­steg. Li­kaså kan det va­ra smart att – ut­ö­ver an­nat – ta till sig att ju for­ta­re vi får fa­son på orätt­vi­sor­na desto snab­ba­re blir vi av med ore­ran­det om dem.”

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.