Edövägen i Isnäs som hem statt i förändring

”Speciellt stämningsfull är avslutningen när vi sätter oss på vita lakan på en strandäng mot den öppna havsviken, hör lugnande musik i hörlurarna och ser kvällssolen spegla sig i östra strandens skog”, skriver recensenten om en promenadföreställning längs

NY DANS

Zodiak

Loviisa Contemporary rf./Lovisa stad: På vägen hem/Edövägen. Koreografi: Jenni Koistinen och de uppträdande. Ljuddesign: Esa Mattila. Musik: Esa Mattila, Mikko Idlax och Antti Pesonen. Scenframställning: Beniamino Borghi, Amandine Doat och föreställningskursdeltagarna Bavi Kpade Fidele, Nina Fogelberg, Laura Frösén, Ella Holappa, Jaakko Kaartinen, Ville Kulmala, Roosa Länsipuro, Auri Olkkonen, Lumi Olkkonen, Vilja Suomalainen, Ksenia Vaherjoki och Virppi Venell. Edövägen 29.8.

Under 2010 -talet ordnade Zodiak, som center för ny dans och som regionalt center för dans, ett mångårigt projekt kallat Jag heter. Inom ramen för det inkluderades olika grupper i scenisk framställning, samtidigt som verksamheten förankrades i olika urbana miljöer med kurser och uppspel som förenade professionella och amatörer. En av initiativtagarna och ledarna var koreografen Jenni Koistinen som bland annat gjorde föreställningen På vägen hem i Gamlas år 2015. Då leddes vi av Koistinen själv till en rad hem och såg föreställningar i och invid dem. Föreställningen gav konkreta och begreppsliga perspektiv på just hemmet. Den gav också mig och många andra nya perspektiv, som gör att vi sedermera ser på Gamlas med andra ögon. Möjligheten att ta del av väldigt privata sfärer och livsöden, att bli bemött som gäst, att dela med sig, att ingå i en specifik tillfällig grupp och att bemöta scenkonst i miljöer där omgivningen kunde bjuda på oberäknade överraskningar, gjorde att vi som deltagare fick mycket ut av den speciella föreställningen.

Nu har Jenni Koistinen, sedan fem år själv bosatt i Isnäs, applicerat konceptet på Isnäs sågområde i Pernå i den nya promenadföreställningen På vägen hem/Edövägen.I produktionen deltar Zodiak tillsammans med lokala kulturaktörer i Lovisa. De som står för framställningen kommer nu till stor del från Lovisa. De har olika bakgrund och åldrar men bildar en fint sammansvetsad grupp.

Under omkring två timmar promenerar vi, under guidning av Lumi och Vilja, längs hela Edövägen och stiftar bekantskap med såväl historia som nutid. När vi mot slutet guidas med hörlurar och hör de uppträdande berätta om hemmets betydelse för dem, finns även framtiden med när de unga berättarna beskriver hur de hoppas den skall te sig just på Edövägen.

Efter en inledande föreställning i Ångmaskinsmuseet nere vid hamnen, får vi höra Mikko Idlax, inflyttad till Isnäs som sexåring år 1961, berätta personliga minnen från tiden då sågen ännu fungerade och hela det lilla samhället kretsade kring den. Slutet kom år 1995. Då hade sågen verkat i 98 år. Som en motkraft till och givetvis som en del av den strukturella omvandlingen som följde, har olika kooperativ flyttat in och riktat in sig på odling och även på konstnärlig verksamhet.

Vid sidan av hemmet som boning, som ort och som begrepp, är det följaktligen just arbetet som på Edövägen färgar miljön och upplevelsen av den via föreställningen.

Likaså arbetet då och nu och överlag möjligheten för små avsides orter att bestå och hävda sig.

Ett hembesök i en tidigare arbetarbostad ger dåtiden ett nutidsperspektiv. I köket uppträder Amandine Doat kännspakt balanserade på köksbordet. Det andra hembesöket går till ett ofullbordat nybygge. Där framför Beniamino Borghi ett konkret jordnära och kraftfullt expressivt solo under en gammal ek.

Guidningen och föreställningen har genomgående en lugn puls som ger möjlighet att insupa såväl helhet som detaljer och givetvis själva stämningen, som här är högst distinkt. Vi färdas alla tillsammans längs den gamla byvägen. Känslan av kollektiv, gemenskap och samhörighet är i sig ren lyx i den tid vi lever i just nu.

Speciellt stämningsfull är avslutningen när vi sätter oss på vita lakan på en strandäng mot den öppna havsviken, hör lugnande musik i hörlurarna och ser kvällssolen spegla sig i östra strandens skog. Som på beställning dyker några gåsflockar upp och gör det föränderliga ögonblickets idyll ännu mer fullständig.

Föreställningen kan ses som en del av Lovisa Sibeliusdagar 5.9. och 6.9. med busstransport från och till Lovisa turisthållplats, Alexandersgatan 9.

FOTO: KATI RAPIA/ZODIAK Guidningen och föreställningen har genomgående en lugn puls som ger möjlighet att insupa såväl helhet som detaljer och givetvis ■ själva stämningen, skriver Jan-Peter Kaiku.