Sally Salminens Katrina förtjänar en plats i ljuset
Den genomgående klasskritiken är inlindad i livsglädje, men inte dold. Sally Salminens roman Katrina är oförtjänt bortglömd, skriver litteraturpoddarna Hanna Ylöstalo och Kaneli Johansson.
Hösten 1936 väckte en ung åländsk piga i New York uppståndelse världen över då hon vann första pris i en nordisk romantävling. Vinnarbidraget utkom i 15 upplagor under sitt första försäljningsår, översattes till ett tjugotal språk och blev en av Nordens största försäljningssuccéer. Berättelsen om den österbottniska bonddottern Katrinas liv på en fattig klipphäll på Åland hänförde läsarna. Författaren Sally Salminen blev författarkändis och skrev ytterligare 16 böcker. Sen glömdes hon bort.
I Ulrika Gustafssons nyligen utkomna biografi Min ljusa stad. Sally Salminen, Livet och litteraturen får Salminen förhoppningsvis upprättelse. Gustafsson menar att Salminen, trots den enorma framgång hon under sin livstid åtnjöt, inte ingår i en nordisk litteraturkanon, dels för att hon var kvinna och före sin tid när det kom till den samhällskritik och de teman hon behandlade, dels för att hon skrev episka folklivsskildringar i en tid då de finlandssvenska kritikerna mest intresserade sig för modernistisk och experimentell prosa.
Katrina är en resa tillbaka till ett bondesamhälle i en svunnen tid. Torsö i romanen har likheter med dagens små byar (tänk ”alla känner alla” och Marit Kaplas Osebol) men samtidigt är isoleringen på en helt annan nivå. Det finns knappt skrivkunskap eller telefoner och det är helt rimligt att sjömännen under sina långa resor inte har någon kontakt med familjen hemmavid. Katrina är ett stort undantag då hon flyttat från Österbotten till Torsö – men redan sonens flytt till Mariehamn är överväldigande.
Salminen balanserar mellan mysig epik och samhällskritik. Katrina lyckas både bli vän med den rikaste kaptenen i byn och ifrågasätta hans maktposition. Den genomgående klasskritiken är inlindad i livsglädje, men inte dold för den sakens skull. Levnadsvillkoren är hårda, Salminen inkluderar vintrar av sjukdom, ensamhet och matbrist i Katrinas livshistoria. Men genom sin snarast onaturliga tapperhet liknar huvudpersonen nästan en sagofigur, som läsaren litar på kommer att klara sig. Hon är skarp, livlig och outtröttlig. Ändå är hon inte för perfekt, ibland är hon för envis för sitt eget bästa, och blir genom det också relaterbar.
Trots att föremålen för människors glädjeämnen och bekymmer har förändrats över tid har själva förutsättningen för livet inte gjort det. Fortfarande oroar sig föräldrar för hur deras barn ska klara sig i livet och fortfarande får unga människor sina hjärtan krossade. Det finns också något igenkännbart i den åldrande kvinnans förvirring över det moderna samhälle hennes barn och barnbarn försvinner in i. Hennes lycka över livet hon byggt på klipphällen, inklusive alla motgångar, berör oss som läsare, och gör att Salminens Katrina lever vidare från en generation till följande.
Podcasten Samtal med vänner kan höras på HBL.fi, liksom på Soundclout, Itunes och Acast.