Hufvudstadsbladet

Mar­dröm­men är en falsk ton in­för publik

Mu­sik­värl­dens sko­nings­lö­sa täv­lings­men­ta­li­tet, höga am­bi­tio­ner och en krä­van­de lä­ra­rin­na är te­man i Ina Weis­ses nya film.

- AN­NI­KA HÄLLSTEN an­ni­ka.hall­sten@ksf­me­dia.fi Entertainment · Movies · Berlin · Odin · Germany · Finland · Hannah Arendt · Volker Schlöndorff · Jason Alexander · Nina Hoss · James Michael · Michael Haneke · John Hannah

– Barn är för­ut­be­stäm­da att bli of­fer, sä­ger film­re­gis­sö­ren Ina Weis­se per te­le­fon från sitt hem i Ber­lin och tilläg­ger:

– Barn ten­de­rar att ly­da när vux­na be­ord­rar dem att gö­ra nå­got.

Ly­der gör ock­så den unge vi­o­li­nis­ten Alex­an­der (Il­ja Mon­ti) i Ina Weis­ses film Das Vor­spiel. Hans stränga lä­ra­re Anna (Ni­na Hoss) har höga am­bi­tio­ner bå­de vad gäl­ler sig själv och sin unge ad­ept och di­sci­pli­nen är hård un­der lek­tio­ner­na.

Ina Weis­se spe­la­de själv vi­o­lin i 13 år och kun­de dra nyt­ta av si­na eg­na er­fa­ren­he­ter när hon re­gis­se­ra­de. Hon po­äng­te­rar dock att Das Vor­spiel i förs­ta hand hand­lar om en kvin­na som ja­gar per­fek­tio­nen, med risk för att ska­da sig själv, sin elev, sin man och sin son.

– Mu­sik­värl­den med sin hår­da täv­lings­men­ta­li­tet är en per­fekt in­ram­ning för den här am­bi­tio­nen, sä­ger Ina Weis­se.

– Anna ser sin stu­dent som en för­läng­ning av sig själv.

Den de­spo­tis­ka mu­siklä­ra­rin­nan har vi sett på film ock­så ti­di­ga­re, bland an­nat i Mi­chael Ha­ne­kes film Pi­a­no­lä­ra­rin­nan från 2001.

Das Vor­spiel har jäm­förts med Pi­a­no­lä­ra­rin­nan men Ina Weis­se är in­te ode­lat en­tu­si­as­tisk över pa­ral­lel­len.

– Al­la verk mås­te stå på eg­na ben och min hu­vud­per­son Anna är in­te lik pi­a­no­lä­ra­rin­nan Eri­ka.

– Å and­ra si­dan är Ha­ne­ke en bra re­gis­sör så visst är det en ära att bli jäm­förd med ho­nom.

Fa­ta­la miss­tag

Att spe­la en falsk ton är en mar­dröm för en yr­kes­mu­si­ker. När Anna (Ni­na Hoss) gäst­spe­lar i en kvar­tett gör hon ett fa­talt miss­tag och blir ifrån sig.

Ina Weis­se har själv er­fa­ren­het av att spe­la falskt in­för publik och be­skri­ver upp­le­vel­sen som fruk­tans­värd. Hon drar pa­ral­lel­ler till id­rotts­värl­den.

– Var­ken mu­si­ker el­ler id­rot­ta­re får miss­lyc­kas in­för publik. Det är då de mås­te gö­ra sitt bäs­ta.

Hur är det med den man­li­ga do­mi­nan­sen in­om mu­sik­fäl­tet då? Har frå­gan ven­ti­le­rats li­ka myc­ket i Tyskland som i Fin­land? – Ty­värr finns det mass­vis med kvinn­li­ga kom­po­si­tö­rer man ald­rig hör ta­las om. Jag hop­pas det blir en för­änd­ring.

– När jag var ung fanns det knappt nå­gon kvinn­lig film­re­gis­sör hel­ler, ut­om Mar­ga­ret­he von Trot­ta. I dag är vi någ­ra fler.

Mar­ga­ret­he von Trot­ta, känd för fil­mer som Ka­ta­ri­na Blums för­lo­ra­de he­der, Kvin­nor­na på Ro­senstras­se och Han­nah Arendt är Ina Weis­ses fö­re­bild.

– Min mam­ma för­sök­te få mig att bli li­ka för­tjust i Tar­kov­skijs fil­mer som hon var. Men jag äls­ka­de von Trot­ta och Truf­faut.

På frå­gan vil­ken tysk film hon ald­rig trött­nar på sva­rar Ina Weis­se Die blei­er­ne Zeit, ock­så känd som Ma­ri­an­ne & Ju­li­a­ne från 1981. Fil­men är Mar­ga­ret­he von Trot­tas ge­nom­brotts­film.

Mar­ga­ret­he von Trot­ta var länge gift med den hyl­la­de film­re­gis­sö­ren Vol­ker Sch­lön­dorff. När hon vil­le över­gå från att va­ra skå­de­spe­la­re till att bli film­re­gis­sör fick hon käm­pa hårt för att nå sitt mål.

– Da­gens kvinn­li­ga re­gis­sö­rer kan va­ra lyck­li­ga över den ge­ne­ra­tion som ba­na­de väg för oss, kon­sta­te­rar Ina Weis­se.

Med stolt­het be­rät­tar Ina Weis­se att Mar­ga­ret­he von Trot­ta val­de hen­ne som sam­tals­part­ner på sce­nen un­der ett eve­ne­mang ar­ran­ge­rat på Ber­li­na­len i feb­ru­a­ri. Idén för eve­ne­mang­et var att sam­man­fö­ra en äld­re och en yng­re kol­le­ga och lå­ta dem ut­by­ta er­fa­ren­he­ter.

Vil­ket är det vik­ti­gas­te råd du fått av Mar­ga­ret­he von Trot­ta? – Att jag ska vå­ga käm­pa för mi­na fil­mer och tro på det jag gör.

Mar­ga­ret­he von Trot­ta och Ina Weis­se för­e­nas av att de bå­da har job­bat som skå­de­spe­la­re in­nan de blev re­gis­sö­rer. Ina Weis­se sä­ger att hon äls­kar pri­vi­le­gi­et att kun­na väl­ja mel­lan två yr­ken men att va­let är lätt om hon tving­a­des väl­ja.

– Då skul­le jag väl­ja re­gis­se­ran­det.

Fil­men Das Vor­spiel har bi­opre­miär 4 sep­tem­ber.

 ?? FO­TO: STE­FAN KLüTER ?? Ina Weis­se byt­te skå­de­spe­le­ri­et mot film­re­gis­se­ran­det. En av hen­nes ido­ler är Mar­ga­ret­he von Trot­ta.
FO­TO: STE­FAN KLüTER Ina Weis­se byt­te skå­de­spe­le­ri­et mot film­re­gis­se­ran­det. En av hen­nes ido­ler är Mar­ga­ret­he von Trot­ta.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland