Filip Saxén om Jokerit och klubbens beslut att spela i Minsk.
Senast i sommar och i höst har också de mest inbitna Jokeritfansen börjat inse sanningen – deras kära klubb är först och främst en del av Kremls politik och först i andrahand en finländsk hockeyklubb”
På torsdag förstör Jokerit det sista av sin egen identitet och trovärdighet då man möter Dynamo Minsk i Belarus. Då visar Jokerit att man står på diktatorn Lukasjenkos sida och att man låter sig styras och utnyttjas av Ryssland då man vägrar ta ställning för grundläggande mänskliga rättigheter.
Minns ni tiden då Jokerit med stolthet profilerade sig som laget från östra Helsingfors?
Minns ni tiden då klubben stoltserade med att vara störst i Finland?
Minns ni tiden då vägen till landslaget ofta gick via Jokerit?
Minns ni tiden då en del ansåg att en spelare inte slagit igenom på allvar om han inte slagit igenom i Jokerit?
Minns ni tiden då Jokerit var laget som samtliga motståndarsupportrar hatade och som varje lag ville besegra?
Då klubben sommaren 2013 meddelade att man lämnar den inhemska ligan för spel i KHL målade ägaren Hjallis Harkimo upp bilder av en fantastisk framtid tillsammans med president Vladimir Putins vänner
Gennadij Timtjenko och Roman Rotenberg.
Jokerit skulle bjuda på en show utan like i finländsk hockey.
Jokerit skulle visa vad finländsk hockey går för.
Jokerit skulle ge hela den finländska hockeyn ett lyft.
Jokerit skulle spela hockey man aldrig förr skådat i Finland.
De fina orden och fraserna som presenterades av den nya klubbledningen målade upp en framtid full av solsken, framgång och gemenskap.
Samtidigt gjorde man allt för att dölja sanningen bakom Jokerits flytt till KHL.
Jokerit hade inte bjudits in till den ryska ishockeyligan för att finländsk hockey var intressant.
Jokerit hade inte tagit steget över till KHL för att den ryska ligan behövde lagets insatser på isen.
Jokerit fick komma med i KHLgemenskapen eftersom det gynnade ligan och dess syfte.
Jokerit blev ett lag i KHL eftersom ett lag från västvärlden var en stor pr-seger för Ryssland. Att inte bara vara en liga med ryska lag är oerhört viktigt för KHL. KHL är en politisk liga som grundades för att stärka Putins och hans närkrets makt och för att fungera som regimens propagandamaskin utan att se ut som just en propagandamaskin.
I samma stund som Jokerit flyttade till KHL och togs under de ryska ägarnas vingar fick klubben veta vad det i praktiken betyder då idrott och politik kopplas ihop.
Och ingenstans kopplas hockey och politik så starkt ihop som i Ryssland. Om man inte räknar med Belarus.
Både president Vladimir Putin och president Aleksandr Lukasjenko använder gärna hockeyn som ett mjukt politiskt verktyg och ett sätt att höja den egna statusen bland sina anhängare.
Att ett västerländskt lag gästar Lukasjenko och spelar hockey mitt under pågående protester kan förstärka diktatorns position och undergräva medborgarnas strävan efter förändring och mänskliga rättigheter. Och det är precis vad Jokerit nu ska göra. Under sina ryska ägares vakande ögon, förstås.
Om Jokerit styrdes från Helsingfors hade situationen med stor sannolikhet sett annorlunda ut. Iltalehti-journalisten Sasha Huttunen, som är väl insatt i KHL, skriver att Jokerit enligt KHL-reglerna hade fått böta 11 000–33 000 euro och dömts att förlora med 0–5 om
Att ett västerländskt lag gästar Lukasjenko och spelar hockey mitt under pågående protester kan förstärka diktatorns position och undergräva medborgarnas strävan efter förändring och mänskliga rättigheter. Och det är precis vad Jokerit nu ska göra. Under sina ryska ägares vakande ögon, förstås.
man vägrat spela i Minsk. Dessutom helt utan risk att uteslutas ur KHL.
Så positiv marknadsföring och så mycket goodwill hade klubben inte kunnat köpa sig på annat håll. Inte för de struntsummor det handlade om.
Beskedet ”vi har aldrig ens funderat på att inte spela matchen” vittnar om den bistra sanningen. Besluten i klubben fattas inte i Helsingfors.
Minnet av Jokerit
som en finländsk storklubb har suddats ut snabbt.
Steg för steg har Jokerit fjärmats från sina rötter, sin historia, sin identitet och sina supportrar.
Senast i sommar och i höst har också de mest inbitna Jokeritfansen börjat inse sanningen – deras kära klubb är först och främst en del av Kremls politik och först i andrahand en finländsk hockeyklubb.
I samma stund som Jokerit flyttade till KHL togs första steget på vägen att gå från en finländsk till en rysk hockeyklubb. Det sista steget har tagits under upptakten till säsongen 2020–21.
På torsdag förstör Jokerit det sista av sin egen identitet och trovärdighet då man möter Dynamo Minsk i Belarus. Då visar Jokerit att man står på diktator Lukasjenkos sida och att man låter sig styras och utnyttjas av Ryssland då man vägrar ta ställning för grundläggande mänskliga rättigheter.
Medan rapporter om tortyr, brott mot mänskliga rättigheter, massdemonstrationer och bepansrade militärfordon på gatorna kablas ut över världen styrs Jokeritbossen Jari Kurri i kort koppel av sina chefer i Ryssland.
Den före detta stjärnspelaren Kurri är en perfekt galjonsfigur för de ryska krafterna som styr klubben i bakgrunden. Kurri har en stark position och status inom finländsk hockey samtidigt som han inte har speciellt starka egna åsikter och kan lätt styras att agera på ”rätt sätt”. Kurri är en så kallad ”yes-man” som gör som KHL och de med makt inom Jokerit säger.
Därför har han valt att kommentera situationen i Belarus med att ”det inte är så mycket att oroa sig för”. Då lagets resa till Minsk närmar sig har kritiken mot Jokerit ökat. Allt fler röster höjs för att laget inte ska resa till Belarus för att spela ishockey.
Tyvärr har klubben inte kunnat göra annat än följa KHL:s direktiv och riktlinjer. Om viljan att agera annorlunda funnits eller finns får vi aldrig veta. I praktiken spelar det heller ingen roll. Som man bäddar får man ligga. ”Vi hoppas att Belarus hittar en fredlig lösning i den politiska situationen”, uttalade sig Kurri substanslöst i ett pressmeddelande klubben skickade ut på måndagen.
Tonen i pressmeddelandet var både rätt uppgiven och underkuvad.
Samtidigt har
KHL och Dynamo Minsk fortsatt kabla ut sin propaganda på sociala medier.
Den officiella supportergrupperingen har meddelat att de bojkottar Dynamo Minsks hemmamatcher tills det blir omval i Belarus och tills regimen börjar respektera sina medborgares mänskliga rättigheter.
Medan regimen gripit över 7 000 personer och en del av dem utsatts för utbredd och systematisk tortyr publicerade Dynamo Minsk en video av hur klubbens spelare bjöd ett par supportrar på födelsedagstårta. Deras födelsedagar ”råkade” infalla samma dag som klubben arrangerade en träff mellan spelare och fans. Några andra personer än en handfull spelare och de två födelsedagsbarnen syntes inte till på videon som också delades av KHL.
KHL-presidenten Alexej Morozov försäkrade sig själv och alla som ville lyssna på honom att det inte finns någon som helst orsak till oro inför säsongsstarten i Minsk. Han uttalade sig på ligans sajt:
”Just nu ser jag inga som helst orsaker att lag skulle ställa in sina resor till Minsk. Hockey handlar om respekt”, sade han.
Låter som ett eko av Kurris uttalanden för ett par veckor sedan.
På torsdag kommer
bilder av Jokerits match i Minsk att kablas ut över världen. Jokerit, laget som en gång hade en naturlig och ledande position inom finländsk hockey och idrott, kommer att visas för vad de är: Diktaturens vänner och Lukasjenkos och Putins propagandaverktyg.
Jokerit, som en gång beundrades av en stor och bred supporterbas, kommer efter torsdagen för alltid att stämplas som klubben som svek sig själv, sina supportrar och sina anställda, sålde sin själ till ryska makthavare och valde att blunda då grundläggande mänskliga rättigheter inte respekterades.
Det är en mörk dag i klubbens historia men också en ytterst obekväm och pinsam situation för finländsk ishockey. Det kastar dessutom en mörk skugga över hela Finland.
Det är lätt med facit på hand att inse att det varit bättre om Jokerit och det finländska ishockeyförbundet sagt nej tack till KHL på samma sätt som bland annat Stockholm, Berlin, London och de nationella förbunden i respektive länder gjorde.
Då hade man kunnat göra vad varje civiliserad organisation borde göra – rikta sitt stöd till de utsatta i Belarus.
Nu måste man i stället medverka i en match där det inte alls är omöjligt att självaste Lukasjenko agerar kapellmästare och släpper den ceremoniella pucken i isen inför matchen.