EU kan inte fly flyktinglösning

En asyl- och migrationskompromiss inom EU kan äntligen vara på kommande. Inte en dag för tidigt.

Kaoset som uppstod 2015 och 2016 efter den stora flyktingströmmen till Europa visade med all önskvärd tydlighet att EU:s asyl- och migrationspolitik inte fungerar. Det stod klart att det bör ske ändringar i regelverket och arbetet med en ny gemensam migrationspolitik tog vid genast. Ganska snart visade det sig att det saknas tillräckligt med solidaritet såväl mellan EU-länderna som mellan EU och omvärlden. Den avsaknaden satte käppar i hjulet för att reformera EU:s regelverk kring migration.

Trots flera försök har ingenting rört på sig eftersom käpparna finns kvar. Flyktingkrisen övergick i en politisk kris som hittills omöjliggjort en överenskommelse.

Även om ingen strid ström av flyktingar just nu anländer till Europa finns det fortsättningsvis en trafik över Medelhavet där människor sätter sina liv på spel. Under veckoslutet anlände exempelvis en fiskebåt med 370 personer ombord till den italienska ön Lampedusa. I öns mottagningscenter uppges finnas närmare 1 200 personer, eller tio gånger fler än vad det finns kapacitet för där.

Räddningsfartyget Sea Watch 4 med 350 personer ombord kryssar för sin del runt på Medelhavet i jakt på en hamn som skulle ta emot fartyget och migranterna.

Det avtal som EU 2016 slöt med Turkiet kring de miljoner flyktingar som landet hyser var en lösning på ett akut problem, men det är samtidigt en tidsinställd bomb. Turkiet får miljarder av EU för besväret, men landets auktoritära och oberäknelige president Erdo an har i och med avtalet en trumf på hand mot EU.

Den nu eskalerande gränskonflikten kring gasfyndigheter mellan Turkiet och Grekland har ytterligare höjt temperaturen. President Erdo an kan när som helst igen öppna portarna till flyktinglägren och kort därefter står tiotusentals människor och knackar på dörren till Grekland och EU.

Coronapandemin kan också få oanade följder i Afrika och sätta i gång nya flyktingströmmar.

Då den nya kommissionen tillträdde i slutet av fjolåret gjorde ordföranden Ursula von der Leyen klart att hon äntligen vill få till stånd en ny gemensam asylpolitik. Kort därefter trädde coronaviruset in i bilden och tog all kraft och uppmärksamhet.

I och med att Tyskland i juli tog över ordförandeskapet i unionen fördes asylfrågan igen högt upp på agendan. I flera månader har också kommissionären för inrikesfrågor, Ylva Johansson, tillsammans med en av kommissionens vice ordförande, Margaritis Schinas, jobbat för att få till stånd en ny asylkompromiss. De förefaller att ha kommit så långt att ett förslag väntas om några veckor. Johansson har sagt att man nu kan skönja en vilja att hitta en lösning och en bred samsyn skymtar.

Motståndet mot obligatoriska kvoter av asylsökande har från länder som Polen och Ungern och de övriga Visegradländerna varit så kompakt att kommissionen knappast längre kommer att ha kvoterna kvar i sitt nya förslag. Men någon form av solidaritet i invandringspolitiken måste krävas. Kanske så att de länder som vägrar ta emot asylsökande i stället betalar för kostnader andra länder har för migranter som enligt en rättvis fördelning borde ha tagits emot av någon annan.

EU kan inte ta emot alla världens flyktingar. Men det finns resurser för att ge asyl åt en ansenlig mängd och hjälpa andra länder som tar emot många flyktingar.

EU:s migrationspolitik ska inte bara vara en fungerande pakt mellan medlemsländerna och uppfylla internationella avtal om mänskliga rättigheter. Det krävs även ett gott samarbete med tredje land via vilka flyktingströmmarna går till Europa.

I migrationspaketet borde också finnas direktiv om hur samarbetet med migranternas ursprungsländer ska fungera. Människor som inte har rätt till asyl ska kunna skickas tillbaka tryggt. Oerhört viktigt är också en ökad hjälp till fattiga och otrygga länder så att människor inte ser sig tvungna att flytta eller helt enkelt fly.