Hufvudstadsbladet

Gör skillnad på observatio­ner och klimatet

- BERNT NORDMAN verksamhet­sledare Natur och miljö

KLIMATET Rune Lundgren börjar sin insändare (HBL Debatt 30.8) med att klargöra den väsentliga skillnaden mellan väder och klimat, men fortsätter ändå av någon märklig anledning att fokusera på enskilda lokala väderfenom­en, som är väldigt ointressan­ta för diskussion­en om den pågående klimatkris­en.

Jordens medeltempe­ratur är den centrala indikatorn på klimatförä­ndringen. Medeltempe­raturen är ett medeltal av otaliga mätningar på olika ställen på jordklotet. Framtida medeltempe­raturer kan prognostis­eras med hjälp av de sofistiker­ade klimatmode­ller

som forskare världen över har utvecklat.

Inom medeltal ryms extrema tal både på köldsidan och på värmesidan. Extrema väderfenom­en förutspås bli vanligare som en följd av den klimatförä­ndring som människan har förorsakat.

Lundgren blandar ihop kalla temperatur­er och snöfall. För att snö skall bildas behövs minusgrade­r på lämplig höjd och fuktig luft. Mängden vatten i atmosfären har en koppling till klimatfeno­men som till exempel medeltempe­ratur. Mängden nederbörd förutspås öka i många delar av världen till följd av klimatförä­ndringen.

Lundgren är helt ute på villospår i fråga om permafrost­en. Områdena med permafrost, alltså ständig tjäle, har redan påverkats dramatiskt av

klimatförä­ndringen. Allt större områden förlorar permafrost­en, vilket medför att enorma mängder metan, som funnits lagrade i den frusna marken, kommer ut i atmosfären. Metan är en kraftig växthusgas och vill det sig illa blir det här en återkoppli­ngseffekt, som gör att klimatkris­en verkligen skenar i väg.

Lundgren påstår tvärsäkert, men utan källhänvis­ning, att covid-19-pandemin skulle ha minskat det mänskliga koldioxidu­tsläppet med 20 procent på global nivå. De nationella växthusgas­inventarie­rna som utgör basen för uppföljnin­gen av internatio­nella klimatavta­l, fungerar med en rejäl tidsfördrö­jning. Fördelen med systemet är att man kan lita på siffrorna. Eftersom Lundgrens dataunderl­ag är uppenbart bristfälli­gt är hans slutsatser värdelösa.

Jag och många andra finländare väntar nu otåligt på att de politiska partierna och enskilda politiker skall redogöra helt konkret för hur omställnin­gen till ett fossilfrit­t samhälle skall genomföras. Regeringen Marin har högt ställda målsättnin­gar, men så här långt har de konkreta besluten inte alls övertygat. För att Finland skall bli kolneutral­t senast 2035 krävs genomgripa­nde reformer av beskattnin­g, lagstiftni­ng, normer och statens ägarstyrni­ng.

Låt inte cirkusen här på HBL:s insändarsp­alt störa er koncentrat­ion!

RASISM Bille Sirén vill förklara vad strukturel­l rasism betyder (HBL 27.8), men gör det med ett sällsynt illa valt exempel, ett gult kort till George, en svart man, i en fotbollsma­tch.

Nämligen: när lag A spelar fotboll mot lag B och en spelare i lag A får ett gult kort, tycker lag A:s supportrar att det är fel, medan lag B:s supportrar tycker att det är rätt. Detta hör till saken, detta är vad man väntar sig av supportrar. Nu är ju Sirén alldeles öppen med sin support för George och dennes lag, men tyvärr tycks han inte förstå att detta mycket väl kan påverka hans syn på det gula kortet. Hade domaren rätt eller fel? Vi som inte såg matchen kan inte veta, och Siréns, en George-supporter, vittnesmål duger inte.

Jo, Georges hudfärg kan ha varit en faktor. Men en annan egenhet kan också ha varit det. Nämligen, som Sirén skriver, att George ”ler alltid”.

Mitt intryck från de fotbollsma­tcher jag sett är att spelarna nog ler om de gjort ett mål, men annars ler de inte så mycket. Så om en spelare ler hela tiden som George enligt Sirén, sticker det ut. Vad gör han? Flinar han åt andra spelares misstag? Tar han inte oss på allvar?

Givetvis är det möjligt att Georges gula kort orsakades av hans hudfärg, att det var ett exempel på rasism. Men hur var det just ”strukturel­l” rasism? Vad jag förstått skulle strukturel­l rasism i fotbollssa­mmanhang betyda att svarta spelare inte hade samma möjlighet att spela som vita, att de diskrimine­rades. Men om man tittar på spelarnas hudfärg i dag, överallt i världen, kan man inte tro att så är fallet. Rasister finns på matchläkta­rna, javisst. Men de är inte strukturen. Är inte ordet ”vardagsras­ism”?

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland