Vil­se­le­dan­de spe­ci­fi­ce­ring

Hufvudstadsbladet - - Opinion & Debatt - HANNES NYKÄNEN Es­bo

RA­SISM På min frå­ga om vad ”struk­tu­rell ra­sism” – till skill­nad från ”ra­sism” – be­ty­der sä­ger Bil­le Sirén: ”Med or­det struk­tu­rell me­nar jag de sys­te­ma­tis­ka, of­ta un­der­med­vet­na ste­re­o­ty­pi­er som styr vå­ra val och hand­ling­ar. Or­sa­ken till att ste­re­o­ty­pi­er­na är struk­tu­rel­la är att vi ge­nom oli­ka me­di­er, upp­fost­ran, kul­tur och dag­ligt språk­bruk fått en falsk och för­doms­full bild (...)”.

Den här för­kla­ring­en är in­te upp­ly­san­de. Låt mig be­grun­da det här med (”of­ta”?) un­der­med­vet­na ste­re­o­ty­pi­er. Är ”van­lig”? ra­sism med­ve­tet? Hur vi­sar det sig? Att ra­sis­ten själv sä­ger sig va­ra ra­sist? Då är ing­en ra­sist. I själ­va ver­ket är all onds­ka (för­låt, men hit­tar ing­et bätt­re ord) i den me­ning­en un­der­med­ve­tet att män­ni­skor för­ne­kar onds­ka – och för­ne­kar att de för­ne­kar nå­got. Den som är av­und­sjuk, hän­syns­lös, orätt­vis, själ­visk et­ce­te­ra för­ne­kar – ock­så in­för sig själv – sin onds­ka, och för­ne­kel­sen är en del av onds­kan. Det gäl­ler ock­så ra­sism. På det här pla­net finns ing­en skill­nad mel­lan ra­sism och ”struk­tu­rell ra­sism”.

Om ra­sism fö­re­kom­mer i vår kul­tur, me­di­er, upp­fost­ran et­ce­te­ra blir den där­med struk­tu­rell? Tja, det finns för­stås på oli­ka sätt och i oli­ka grad ra­sis­tis­ka män­ni­skor över­allt i vår kul­tur, och det här präg­lar för­stås vår kul­tur. Är det här ”struk­tu­rell” ra­sism? Av­und­sju­ka, hän­syns­lös­het, orätt­vi­sa, själ­visk­het – för­ne­kan­de in­te att för­glöm­ma – finns ock­så över­allt i vår kul­tur och präg­lar den i all­ra högs­ta grad. Är det där­med frå­ga om struk­tu­rel­la drag? Tyngs vårt sam­häl­le av struk­tu­rell hän­syns­lös­het? Man kan väl sä­ga så, om man med det me­nar att hän­syns­lös­he­ten gör sig gäl­lan­de på många oli­ka plan i sam­häl­let. Och visst kan oli­ka sam­häl­len präglas av oli­ka for­mer av onds­ka. Jag tror in­te att det är det här Sirén (el­ler and­ra som ta­lar om struk­tu­rell ra­sism) me­nar, men jag ska in­te läg­ga or­den i hans mun och sä­ga vad jag tror han me­nar.

Är ”van­lig”? ra­sism med­ve­tet? Hur vi­sar det sig? Att ra­sis­ten själv sä­ger sig va­ra ra­sist? Då är ing­en ra­sist.

Det finns en stor loc­kel­se med be­grep­pet struk­tu­rell ra­sism. Det stry­ker näm­li­gen en av män­ni­skans värs­ta fres­tel­ser med­hårs: att skju­ta över sitt eget mo­ra­lis­ka an­svar på and­ra. ”Det är in­te jag, det är de sam­häl­le­li­ga struk­tu­rer­na.” Den här fres­tel­sen för­ut­sät­ter för­stås tro, en tro på ”struk­tu­rer­na”. Då ång­es­ten har en hög­re tem­pe­ra­tur är det djä­vu­len som fres­tar och tron på Je­sus som fräl­ser. Per­so­nen i frå­ga be­hö­ver, i bäg­ge fal­len, ba­ra tro. Hon be­hö­ver in­te ta an­svar.

Hur som helst är ”struk­tu­rell ra­sism” en­ligt min me­ning ba­ra en po­ten­ti­ellt vil­se­le­dan­de spe­ci­fi­ce­ring av in­ne­bör­den i ”ra­sism”. Folk är ra­sis­tis­ka (av­und­sju­ka et­ce­te­ra) och det präg­lar vårt sam­häl­le på oli­ka sätt.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.