Vilseledande specificering
RASISM På min fråga om vad ”strukturell rasism” – till skillnad från ”rasism” – betyder säger Bille Sirén: ”Med ordet strukturell menar jag de systematiska, ofta undermedvetna stereotypier som styr våra val och handlingar. Orsaken till att stereotypierna är strukturella är att vi genom olika medier, uppfostran, kultur och dagligt språkbruk fått en falsk och fördomsfull bild (...)”.
Den här förklaringen är inte upplysande. Låt mig begrunda det här med (”ofta”?) undermedvetna stereotypier. Är ”vanlig”? rasism medvetet? Hur visar det sig? Att rasisten själv säger sig vara rasist? Då är ingen rasist. I själva verket är all ondska (förlåt, men hittar inget bättre ord) i den meningen undermedvetet att människor förnekar ondska – och förnekar att de förnekar något. Den som är avundsjuk, hänsynslös, orättvis, självisk etcetera förnekar – också inför sig själv – sin ondska, och förnekelsen är en del av ondskan. Det gäller också rasism. På det här planet finns ingen skillnad mellan rasism och ”strukturell rasism”.
Om rasism förekommer i vår kultur, medier, uppfostran etcetera blir den därmed strukturell? Tja, det finns förstås på olika sätt och i olika grad rasistiska människor överallt i vår kultur, och det här präglar förstås vår kultur. Är det här ”strukturell” rasism? Avundsjuka, hänsynslöshet, orättvisa, själviskhet – förnekande inte att förglömma – finns också överallt i vår kultur och präglar den i allra högsta grad. Är det därmed fråga om strukturella drag? Tyngs vårt samhälle av strukturell hänsynslöshet? Man kan väl säga så, om man med det menar att hänsynslösheten gör sig gällande på många olika plan i samhället. Och visst kan olika samhällen präglas av olika former av ondska. Jag tror inte att det är det här Sirén (eller andra som talar om strukturell rasism) menar, men jag ska inte lägga orden i hans mun och säga vad jag tror han menar.
Är ”vanlig”? rasism medvetet? Hur visar det sig? Att rasisten själv säger sig vara rasist? Då är ingen rasist.
Det finns en stor lockelse med begreppet strukturell rasism. Det stryker nämligen en av människans värsta frestelser medhårs: att skjuta över sitt eget moraliska ansvar på andra. ”Det är inte jag, det är de samhälleliga strukturerna.” Den här frestelsen förutsätter förstås tro, en tro på ”strukturerna”. Då ångesten har en högre temperatur är det djävulen som frestar och tron på Jesus som frälser. Personen i fråga behöver, i bägge fallen, bara tro. Hon behöver inte ta ansvar.
Hur som helst är ”strukturell rasism” enligt min mening bara en potentiellt vilseledande specificering av innebörden i ”rasism”. Folk är rasistiska (avundsjuka etcetera) och det präglar vårt samhälle på olika sätt.