Både och?

”Vi kan inte leva i både en tid som var före coronakrisen och en tid som är efter den.”

Vi är för väluppfostrade. Det är vanligare att låta bli att påpeka för någon att se över sin livsstil än att göra det, även om det är uppenbart att denna någon borde minska på sitt ätande, motionera mera och ändra sina rutiner.

Det sker också inför öppen ridå, streamat online. Budgetarbetet för 2021 är i gång i kommunerna och det är nya helheter som skall beaktas bland utgifterna. Jag skriver om regeringsprogrammet som inte längre motsvarar den verkliga omgivningen. I stället för att nu granska vilka pengar samhället har till förfogande efter coronakrisen koncentrerar sig regeringen på att snabbt köra igenom dyra reformer. Dagisgrupperna har minskats från hösten, läroplikten förlängs nästa år, vårdardimensioneringen, som det inte ens finns människor till, skall förverkligas stegvis. Detta sker parallellt med alla massiva stödpaket regeringen presenterat. Förra veckan haglade negativa nyheter om flera storbolag som skulle inleda omfattande samarbetsförhandlingar. Sysselsättningsläget är nu naturligtvis betydligt sämre än när regeringen tillträdde.

Vi är i limbo. Vi kan inte leva i både en tid som var före coronakrisen och en tid som är efter den. För det är det regeringen nu gör.

Det är uppenbart att de tongivande partierna nu snabbt driver igenom sina hjärtefrågor från regeringsprogrammet oberoende av om det finns pengar för förverkligande eller inte.

Coronapolitiken innebär en kollektivt försvagad kritik av landets ledare.

Jag vill på inget sätt vara en glädjedödare. Förstås måste man ha ideal. Jag hör till dem som tycker att en sextimmars arbetsdag inte kan vara en fullständig omöjlighet. Det är faktiskt över hundra år sedan lagen om åttatimmars arbetsdagar godkändes i Finlands lantdag. Då hette vårt statsöverhuvud Nikolaj II. Det var 1917. Sen dess har världen sett ett och annat – bland annat massbilism, Kekkonen och satelliter.

Statsminister Sanna Marin har öppnat starkt. Ännu starkare blir hon om hon öppnar upp för en revidering av regeringsprogrammet och visar att landets välmåga går framför socialdemokratiska målsättningar. Det kan naturligtvis innebära korrigeringar i regeringsprogrammet som inte är populära inom de egna leden. Också för andra partier kan det innebära att deras mål måste revideras.

Regeringsprogrammet byggdes som bekant upp i arbetsgrupper som behandlade samhälleliga fenomen. Detta var en innovation som resulterade i ett bättre och mera ambitiöst program än det vi är vana vid att läsa. Jag förstår att skaparna till det är stolta över sitt arbete.

Att erkänna fakta är ändå en grundförutsättning för gott beslutsfattande. Regeringsprogrammet behöver uppdateras. Det behöver inte betyda att ingenting blir kvar. Trots allt godkändes lagen om åttatimmars arbetsdag mitt under första världskriget.