Melankoliska fragment, behaglig läsning
När Anna Järvinen är som bäst fångar hon känslor, tankar och insikter i enkla formuleringar.
ROMAN
Anna Järvinen
Dröm natten till idag: Förlaget M 2020
”Barndomen klaras av. Och ungdomen. De tidiga vuxenåren är man vacker och kastas av och an. Oftast blev jag väl behandlad av okända. Det var de närstående som gjorde mig illa.”
Så skriver musikern och sångaren Anna Järvinen om livets obarmhärtiga gång i ett av de vackra och drabbande partierna i debutromanen Dröm natten till idag:. Järvinens lätta, ibland närmast prosalyriska text skalar i de mera lyckade partierna bort onödigheter och är skoningslöst tydlig. Den raka attityden berör i citatet ovan särskilt eftersom att den barndom och ungdom som ”klaras av” bär stråk av ensamhet och främlingskap.
Dröm natten till idag: är en roman om ensamhet, drömmar, familj, rötter och identitet. Berättarjaget Anna, som till viss del påminner om Järvinen själv, riktar sig till ett du, en förlust och en saknad anas. Barndom, ungdom, vuxenliv, relationer och familjeförhållanden avhandlas med hjälp av små vardagsscener. Livet finns i Sverige, men minnena av det första landet, Finland, är angelägna. Ständigt närvarande är också den egna kroppen och olika måsten och borden.
Insikter glimtar till
Texten består av olika korta fragment skrivna som på känsla, tonen är ofta melankolisk. Det är inte bråttom, det finns tid både för att känna efter och för att fladdra vidare. Vissa repliker eller sekvenser stiger liksom plötsligt fram och förklarar något, till exempel relationen till en pappa. Insikter glimtar till, både för berättaren och för läsaren.
Det är ändå en aning spretigt och stundtals kan jag önska ett större fokus på något visst, särskilt när Järvinen emellanåt gömmer sig bakom obegripligheter. Tillståndslitteraturen möjliggör större fokus på känslor än på regelrätt handling, men ibland fastnar känslorna i till synes triviala bilder och ibland balanserar texten på gränsen mellan banal och djup.
Starkast är romanen när den är rakt på sak, och då gör det ont. När Järvinen är som bäst fångar hon känslor, tankar och insikter i enkla formuleringar.
Till exempel i fallet med pappan visar Järvinen att hon kan vara riktigt skarp när hon behandlar också det inte fullt uttalade. Relationen till pappan, ”som aldrig hetat annat än sitt förnamn” och som har mer intresse för Annas bror, skymtar i små hjärtskärande sekvenser som berör. Under en bilfärd: ”I framsätet talade min pappa med min bror. Det var inget att tala om att jag satt bak. Jag uppskattade det också. Att inte behöva synas eller tala. Men kanske jag hade behövt något annat.” Känslan av övergivenhet förmedlas skickligt redan innan upplevelsen kläs i raka ord: ”Jag var ett övergivet barn.”
Ett annat exempel är barnets upplevelse av flytten från Finland till Sverige och knäckandet av det nya landets kod. Styrkan ligger i enkelheten och avsaknaden av försköning: ”Barnen i en annan av trädgårdarna lekte. Mamma tog fram några decilitermått i plast. Gå och lek med dem, sa hon. Jag ställde mig bakom hennes ben och tittade bortåt. Solen sken där. Vi stod i skuggan.”
Även när Järvinen behandlar sådant som skaver är det behagligt att röra sig i hennes text. Den dröm Anna drömmer natten till idag är kanske ryslig, men Järvinens berättande är vackert. Dröm natten till idag: är också visuellt en tilltalande bok, med ett omslag av Johanna Bruun i en mjuk beige ton, som övergår i ett vackert försättsblad. Den sköra (själv-)porträttskissen har Järvinen tecknat, och linjerna förmedlar den genomträngande blicken på en vuxen vars barn- och ungdom ”klarats av”.
Det är ändå en aning spretigt och stundtals kan jag önska ett större fokus på något visst, särskilt när Järvinen emellanåt gömmer sig bakom obegripligheter.