Oberoende av vem som slutligen väljs så löser inte valet ensamt Centerns djupa kris. Kampen inom regeringen fortsätter och om partiet där inte får sin röst hörd i tillräcklig grad kan regeringssamarbetet vara i fara.

Tommy Westerlund i dagens ledare,

Centern samlas under veckoslutet till partikongress. Det sker under svåra förhållanden och det är inte bara på grund av coronaepidemin och de specialarrangemang den förutsätter. Centern är inne i sin största kris i modern tid. Partiet har redan en tid brottats med ett rekordlågt väljarstöd, för tillfället ger opinionsmätningar Centern 10–11 procent. Krisen fördjupas av det svåra politiska och ekonomiska läget och den för Centern utmanande regeringssammansättningen.

Läget blev inte lättare av att partiordförande Katri Kulmuni ansåg sig tvungen att lämna regeringen på grund av oklara inköp av konsulttjänster för egen del. Då samtidigt opinionssiffrorna höll sig kvar på botten var det helt väntat att det dök upp ordförandekandidater inför höstens kongress. Mer överraskande var kanske att Kulmuni själv inte vill lämna ordförandeskapet utan meddelade att hon inte alls är klar med sitt uppdrag i partiledningen.

Under partikongressen, med Uleåborg som huvudarena, avgörs vem som ska leda Centern i fortsättningen. Av totalt fyra ordförandekandidater kommer den egentliga kampen att stå mellan sittande ordföranden Kulmuni och kultur- och vetenskapsminister Annika Saarikko.

Det är ett tecken på Centerns krisläge att ordföranden utmanas efter endast ett år vid makten och utan att ha lett partiet i ett enda val.

Ideologiskt ligger Saarikko och Kulmuni inte långt från varandra, men i betoningarna finns skillnader. Saarikko lyfter gärna fram socialfrågor, medan Kulmuni brinner för regionpolitik.

Ju längre ordförandekampen har pågått, desto mer har speciellt Kulmuni skärpt tonen mot regeringen och framstått som en försvarare av Centerns linje, medan Saarikko i viss mån har agerat försvarare av regeringen och betonat vikten av att kunna söka kompromisser.

De enkäter som har utförts visar att Saarikko är favorit. Nu gäller det emellertid att minnas att det är de drygt 2 400 partidelegaterna som deltar i kongressen – på totalt 16 olika orter – som väljer ordförande.

Centerns partikongress har överraskat förr, så osvuret är bäst även denna gång om utgången.

Oberoende av vem som slutligen väljs så löser inte valet ensamt Centerns djupa kris. Kampen inom regeringen fortsätter och om partiet där inte får sin röst hörd i tillräcklig grad kan regeringssamarbetet vara i fara. Men hur mycket gynnas Centern i sin dagsform av ett nyval om det blir slutresultatet av en regeringskris?

I regeringen tvingas Centern föra ett flerfrontskrig. Partiets linje och åsikter avviker på sina håll kraftigt från De grönas i klimatoch miljöfrågor. Då det igen gäller ekonomisk och sysselsättningspolitik har Centern som ett borgerligt parti en annan syn än SDP och Vänsterförbundet.

Ekonomin och sysselsättningen är alltid i en mycket central roll i regeringspolitiken och dess betydelse är just nu i och med coronakrisen och en rekordstor låneupptagning oerhört central. Budgetförhandlingarna inom kort blir genast en stor prövning för Centerns nyvalda eller omvalda partiordförande.

Då regeringsprogrammet skrevs för drygt ett år sedan sattes klimatet och hållbarheten i centrum. Trots allt som har hänt sedan dess har ingenting förminskat betydelsen av klimatåtgärder och behovet av omfattande åtgärder.

Det säger sig självt att Centern i de här två stora frågorna – klimat och ekonomi – tvingas föra en hård politisk kamp inom regeringen. Partiet är i en besvärlig situation då det är ytterst viktigt att visa politiska resultat som går hem hos väljarna. Centerns svaga opinionssiffror, det krävande ekonomiska läget och svårigheterna i regeringen ger partiets ledning kalla kårar och gråa hår.