Finlands äldsta fyr fyller 220 år
Lampan i Rönnskärs fyr i Porkala har slocknat för länge sedan, men fyrtornet på den stängda ön är i gott skick och står kvar som ett minnesmärke över sjöfarten.
Gustav Nordströms pappa Gunnar var den sista lotsen på Rönnskär i Porkala skärgård. Fyren på ön är landets äldsta, från år 1800. Lagom till fyrens 220-årsjubileum har Finlands fyrsällskap fått tillfällig tillgång till den unika fyren. HBL var med på resan när Gustav återsåg ön där han tillbringade sina barndomssomrar.
Dagen är som gjord för en utflykt i skärgården, strålande sol och en ljummen vind. Finlands fyrsällskap kör ut gäster i skytteltrafik från Porkala hamn till den stängda fyrön Rönnskär för att fira 220-årsjubileum. I vanliga fall har ingen privatperson ärende till Rönnskär, Försvarsmakten förfogar över ön medan Trafikledsverket äger själva fyren.
Men den här dagen bryts tystanden över fyrön – barn och andra släktingar till forna lotsar får återse sina sommarhem, politiker håller tal, musiker låter tonerna ljuda över klipporna och alla höjer en skål för festföremålet som har överlevt fyra krig, ofärdsår, sovjetisk ockupation och otaliga höststormar.
– Det är ett mysterium för mig varför Rönnskärs fyr fortfarande står kvar, då så många andra, mindre betydelsefulla fyrar sprängdes under krigen. Man kan höra historiens vingslag på öarna i Porkala skärgård. Hit ut har befolkningen längs kusten sökt sig för att spana ut mot havet, i fredstid efter handelsfartyg, i krigstid för att få syn på annalkande fiendeskepp. Vi hoppas och tror att de tysta åren på Rönnskär är slut nu, att en ny era i form av lokalturism kan ta vid, säger Fyrsällskapets ordförande Pekka Väisänen i sitt festtal.
Skollov på holmen
Gustav Nordström är en av de specialinbjudna gästerna på 220-årsfesten. Han har tillbringat många somrar här som pojke på 1960- och 70talen. Hans pappa Gunnar Nordström var den siste lotsåldermannen på ön, han verkade här tills lotsstationen stängdes 1978 och verksamheten flyttades till fastlandet.
– Lotsarna jobbade alltid en vecka i taget, så under skolloven åkte jag gärna med pappa hit ut, oftast på sommarloven men ibland också på hösten eller sportlovet. Det var ett härligt ställe för en ung pojke. Jag gick omkring längs klipporna och samlade in drivved och skatter som vågorna sköljde iland, lyssnade på lotsarnas berättelser om livet på sjön, kikade på sjöfåglar och lyssnade på radiotrafiken, berättar Gustav Nordström om barndomens äventyr.
Nu har han inte besökt ön på drygt 40 år, bara kört runt den med båt någon gång. Det är med en viss spänning han stiger iland och ser sig omkring. Han är lite förfärad över förfallet.
– Husen var i mycket bättre skick då. Men naturen är sig lik, jag känner igen klipporna, bastun och stenhällen där jag fångade min första gädda! Det var stort, jag minns vilket drag jag hade i kastspöet. Pappa hade sitt arbetsrum uppe på lotsstationens andra våning, med fönster åt två håll. Vi bodde i den modernare tillbyggnaden. Där fanns sovrum, kök, till och med rinnande vatten, annars det var nog utedass som gällde, minns Nordström där vi går runt bland ljung och kala klippor.
Också Kerstin Enbergs pappa Olle Pihlström har varit lots på Rönnskär. Han var stationerad här i slutet av 1950-talet.
– Jag vistades här ett par somrar strax efter Porkalaparentesen. Det var spännande tider, vi var flera lotsbarn som bodde här då. Vi hittade ryska leksaker, jag minns speciellt en fin bil i plåt som vi lekte med på klipporna. Här fanns också ett ryskt kraftverk som vi kallade Kekkonen, jag tror att det fungerade med diesel, berättar Enberg.
Kor och äppelträd
Nordström, Enberg och många fler representanter för lotsfamiljerna medverkar i den färska boken Fyrar och lotsar i Porkala, som Fyrsällskapet har gett ut nu i augusti. Med hjälp av kartor, intervjuer, dagboksanteckningar och massvis av både gamla och nya fotografier skildrar boken livet i skärgården under de senaste 300 åren.
I början av 1900-talet var det vanligt att hela familjer bodde ute på Rönnskär. Bilder från den tiden visar upp en betydligt kalare holme, utan de frodiga buskar och träd som nu växer i klippskrevorna.
– På den tiden hade lotsfamiljerna boskap med sig. Här har funnits kor som har hållit vegetationen i styr, man odlade potatis och hade äppelträd, berättar Enberg.
Porkala fyr är alltså landets äldsta bevarade fyr. Den byggdes åren 1799–1800 av ett trettiotal soldater under ledning av Gustav Brodd. Båken utanför Nystad är visserligen äldre, från 1750-talet, men den räknas inte som ett fyrtorn.
Lotsstationen förfaller
Under de senaste åren har Rönnskärs fyrtorn renoverats invändigt – gamla trätrappor har ersatts med nya stadiga trappsteg och golven mellan våningarna är skinande nya. Nu kan man tryggt klättra upp i fyren, även om utsikten uteblir. Översta våningen med radarn är stängd för besökare och fönstergluggarna i tornets väggar är täckta med glastegel som endast släpper in lite dagsljus.
– Renoveringen var en glad överraskning för oss på Fyrsällskapet då vi för ett par år sedan hörde oss för hos Trafikledsverket om vi kunde rusta upp fyren inför 220-årsdagen. Den var redan gjord och fyrtornet är nu i gott skick, säger Pekka Väisänen.
Däremot är den gamla lotsstationen i bedrövligt skick. Timmerhuset vars väggar har varit täckta med skivor faller bokstavligen i bitar.
Stationen är det enda som finns kvar av lotsverksamheten på Rönn
skär, som pågick ända fram till 1978.
– Vi på Fyrsällskapet är redo att ta oss an renoveringen av lotsstationen, den är unik och värd att bevara. Men först måste Försvarsmakten lätta på landstidningsförbudet. Vi har stora planer för Rönnskär, ön kunde bli ett centrum för lokalturism. Tillbyggnaden från 1960-talet borde rivas, i stället kunde vi kanske återuppföra en kopia av lotsvaktarens vackra hus.
Idealet vore att kunna hyra ut några övernattningsrum, bygga en gångstig runt ön och sätta upp infoskyltar. Den renoverade lotsstationen kunde fungera som sjöfartsmuseum. Rönnskärs historia som fyroch lotsö är värd att berättas för eftervärlden, poängterar Pekka Väisänen.