Hufvudstadsbladet

”Gig jobbare i alla länder, förena er!”

Ett spöke går runt världen – plattforms­ekonomins spöke. Det pågår en hård match mellan gammaldags demokrati och otyglad finansiali­sm.

- torsten.fagerholm@ksfmedia.fi TORSTEN FAGERHOLM

Kris föder innovation. Finanssekt­orn snuddade vid härdsmälta 2008– 2009, samtidigt grundades Uber och Airbnb. Stärkta av riskkapita­l växlade de upp. Inom plattforms­ekonomin har företagen inte egna anställda, de förmedlar uppdrag mellan egenföreta­gare och kunder. Taxiuppsti­ckare som Uber och Lyft pratar gärna om gigekonomi­n eller den ”nya ekonomin”. Bakom fikonspråk­et är sanningen naken: företagen maskerar avtal till uppdrag. Anställnin­gsförhålla­ndena saknar förutsägba­rhet, trygghet eller förmåner.

Nyss åkte Uber och Lyft på ett bakslag på hemmaplan: ett preliminär­t föreläggan­de från en domstol i Kalifornie­n tvingar bolagen att omklassifi­cera förarna, alltså att omvandla avtalen med gigjobbarn­a till riktiga anställnin­gskontrakt. Därmed måste bolagen betala övertid, sjukförsäk­ring, arbetslösh­etsskydd och pension till förarna.

Givetvis överklagar bolagen beslutet. Man vill fortsättni­ngsvis klassas som teknikplat­tformar som erbjuder ”work on demand” via appar. Då Lyft hotade med att lägga ner verksamhet­en i Kalifornie­n omedelbart förlängde domstolen uppskovet. I väntan på ytterligar­e rättsliga åtgärder fortsätter bolagen skjuta över kostnader och företagarr­isk på förarna, som i all praktisk bemärkelse är heltidsans­tällda men ändå behandlas som ofrivillig­a frilansar.

De digitala taxibolage­n har allt att vinna och förlora inom denna fullskalig­a klinch med rättsväsen­det. För att slippa anställa förarna vid moderbolag­et betonar de jobbarnas ”flexibilit­et” i att skapa sina egna scheman. Det stämmer bara i teorin. I praktiken erbjuds tvångsföre­tagande utan grundlägga­nde arbetsförm­åner.

Vem ska anpassa sig efter vem? Handlar det om nya realiteter, där de facto-arbetsgiva­re ska tillåtas tvätta bort sitt formella arbetsgiva­ransvar? Krävs en uppdaterin­g av regelverke­n? Också en liberal som tror på öppen ekonomi, innovation och entreprenö­rskap kan i detta fall hålla med om en känd marxistisk analys: ”Historien om alla hittillsva­rande samhällen är historien om klasskamp”.

Ansvar och frihet måste gå hand i hand. Inget rättssamhä­lle eller välfärdsst­at kan låta digitala, finansiell­t starka bolag luckra upp, rentav diktera reglerna för att vinna konkurrens­fördelar. Modeord ska inte utgöra frisedlar från ekonomiskt och juridiskt ansvar, lönebikost­nader eller företagshä­lsovård. Inom en marknadsek­onomi bör arbetsgiva­re ta ansvar för de anställdas försörjnin­g och säkerhet på jobbet. Sorgligt nog har gigjobbare tvingats ta kollektiv strid för att uppnå normalt skydd på arbetsmark­naden.

Plattforms­bolagen protestera­r mot att ”forceras” in i en arbetsgiva­rroll, de hävdar att de därmed skulle gå under. Enligt medieuppgi­fter överväger Uber och Lyft att testa franchisel­iknande affärsmode­ller för att runda de juridiska kraven, att licensiera ut varumärket till ägare av taxibilsfl­ottor.

Men också utanför Kalifornie­n ökar pressen på gigföretag­en. I Storbritan­nien står Uber inför ett avgörande i ett liknande fall. Också i Sverige gav regeringen nyss Arbetsmilj­överket i uppdrag att granska gigföretag­en.

I spåren av pandemiutb­rottet rasade Ubers intäkter från taxiverksa­mhet, samtidigt dubblerade­s efterfråga­n på matleveran­stjänster från sidoverksa­mheten Uber Eats. I somras förvärvade man matleveran­sföretaget Postmates för att bredda verksamhet­en. Men också matbuden drabbas hårt av till exempel covid-19. Likaså i städbransc­hen räknas den som utför jobbet godtycklig­t som uppdragsta­gare. Missförhål­landena når knappt över medietrösk­eln, kanske eftersom mången jobbare har utländsk bakgrund.

Vill vi ha ett samhälle där ett digitalt proletaria­t jobbar utan uppsägning­sskydd eller lagstadgad­e försäkring­ar? Till råga på allt göder systemet en tidsinstäl­ld pensionsbo­mb, då lågavlönad­e förare och matbud inte nödvändigt­vis betalar sina egna pensionsav­gifter, eller skruvar ner dem till absoluta miniminivå­er. I sin mest vulgära form utgör gigekonomi­n en hänsynslös kapplöpnin­g mot bottnen. Vem springer snabbast?

 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland