I Rödbergen undersöks EU-bornas kemikalier
EU:s europeiska kemikaliemyndighet Echa hade precis flyttat in i en imponerande ny byggnad vid Docksgatan 6 i Helsingfors, då coronapandemin svepte in. Övergången till distansarbete innebar frustration men den snabba flytten hade också oväntade fördelar,
Echa är det organ som reglerar industrikemikalier som tillverkas i eller importeras till EU-länder. Till exempel kemikalier som används för mat eller kosmetika regleras av andra myndigheter.
Det låter abstrakt och snårigt byråkratiskt, men det arbete som Echa gör har långtgående och ibland oväntade effekter på alla EUmedborgares liv, inklusive den unga urbana medelklass som befolkar grannskapet i Rödbergen:
– Rödbergen är fullt med tatueringsstudior. En kategori av ämnen som vi jobbat mycket med är att undersöka olika sorters tatueringsfärger för att se om de till exempel kan vara allergi- eller cancerframkallande, förklarar Echas chef Bjørn Hansen.
EU har ett av världens strängaste kontrollsystem för att reglera hälsovådliga kemikalier i konsumtionsvaror, men det finns ändå situationer där man tvingas söka efter kompromisslösningar:
– Det finns nu bevis på att flera av de färger som till exempel används för grönt eller blått kan ha ohälsosamma effekter på lång sikt. Därför har vi lagt fram ett förslag för att de ska regleras, som nu väntar på beslut från enskilda EU-länder, också Finland.
Promenerar i ur och skur
Bjørn Hansen är född i Danmark men har bott på många platser i sitt liv: till listan kan räknas såväl många olika amerikanska delstater som EU-länder. I Helsingfors har han bott sammanlagt tre och ett halvt år: först en kortare vistelse år 2007 för att hjälpa till att starta upp Echa, och nu oavbrutet sedan två och ett halvt år tillbaka för att leda myndigheten.
– Min favoritsak att göra i Helsingfors är att promenera längs strandlinjen, till exempel längs Salutorget mot Norra Kajen. Jag är lika lycklig då jag får göra det alla dagar om året: minusgrader, regn och snålblåst är inget hinder, säger Hansen med ett flin.
Hansen tar emot oss i lobbyn till Echas nya byggnad dit organet flyttade i januari, från sina gamla lokaler bredvid Gamla kyrkoparken. Den ståtliga byggnadens insida ser ut som en mer konventionell, om än påkostad, kontors- eller konferensbyggnad med glasväggar, diskret LED-ljuskonst och avskalat minimalistiska ytor. Den står i kontrast till den iögonenfallande utsidan:
– Plattorna som täcker fasaden består inte på riktigt av sönderrostad plåt, däremot har du rätt i att färgen och ytan är menade att passa ihop och smälta in med färgerna i den gamla varvsmiljön som omger byggnaden, skrockar Hansen som svar på min skämtsamma fråga.
Abrupta flyttar gav oväntad fördel
Flytten till den nya byggnaden skedde i januari 2020 och beskrivs av Hansen som en succé, de anställda
har trivts i den nya miljön. Därför var det också extra frustrerande då coronapandemin anlände till Finland och de anställda helt plötsligt måste packa ihop och flytta hem för distansarbete.
– Ja, visst var det lite bittert. Samtidigt innebar den färska inflyttningen också vissa praktiska och logistiska fördelar: eftersom alla de anställda så nyligen flyttat över sina datorer och arbetsredskap till de nya lokalerna och testat att allting funkat där så var det också lättare för dem att koppla ur allting på nytt och ta hem det. Vi genomförde omställningen till distansarbete för våra cirka 600 anställda smärtfritt på bara tre dagar, säger Hansen stolt.
Tyst men inte dött
Under intervjun är det tyst men inte helt dött i Echas korridorer. Ett hundratal, det vill säga lite mindre än 25 procent, av de anställda har under undantagstillståndet arbetat på plats medan resten arbetat hemifrån. Precis som på många arbetsplatser har man också på Echa märkt av vissa fördelar med distansarbetet.
– Vi har noterat klara fördelar när det gäller effektivitet, hållbarhet och miljöbelastning. Planen är därför att fortsätta inkorporera en viss ökad mängd distansarbete i vår verksamhet jämfört med förut, också efter att restriktionerna hävs. Eftersom vi är en del av ett stort multinationellt samarbete så var vi redan förut vana vid att ibland samarbeta över långa distanser. Efter den här intervjun ska jag faktiskt gå på ett videomöte med deltagare i flera olika EU-länder.