Svenska Kvinnoförbundet väljer ny ordförande i helgen
Ramieza Mahdi, Pia Sundell och Anita Westerholm ställer upp som kandidater i Svenska Kvinnoförbundets ordförandeval.
Svenska Kvinnoförbundet väljer ny ordförande. Den nya förbundsordföranden väljs på förbundets årsmöte i Närpes på lördag.
Sittande ordförande Anna Jungner-Nordgren meddelade i januari att hon inte ställer upp för omval. Ramieza Mahdi, Pia Sundell och Anita Westerholm heter de som är redo att axla ansvaret som ordförande.
Mahdi är vice ordförande för Vasa svenska kvinnoklubb, fullmäktigeledamot och medlem i social- och hälsovårdsnämnden i Vasa.
– Det är spännande och lite nervöst,vi meddelade om vår kandidatur redan i våras och sedan har det blivit en lång paus. Jag skulle vilja ha undan valet fort.
Sundell representerar Kvinnoförbundet i Sörnäs och är vice ordförande för Centralförbundet för barnskydd och vice ordförande för förvaltningsrådet för social- och hälsovårdsorganisationernas paraplyorganisation Soste.
– Jag är väldigt spänd inför valet. Det har varit en utdragen process på grund av coronaepidemin.
Men jag vill väldigt gärna bli ordförande för Kvinnoförbundet och känner att jag är i ett skede av mitt liv när jag kan bli det.
Westerholm är vice ordförande för Svenska Kvinnoförbundet, tf riksdagsassistent för minister Thomas Blomqvist (SFP), stadsfullmäktigeledamot och stadsstyrelsens andra vice ordförande i Raseborg.
– Det är en positiv spänning just nu. Jag tycker det är fint att vi är tre kandidater, det visar att vi är ett livskraftigt förbund och att intresset är stort för att axla ansvaret och föra jämställdhetsarbetet framåt.
Ny vice ordförande
Även en ny vice ordförande ska väljas. Förbundet har just nu tre vice ordförande: Ann-Sofi Backgren, Lotta Keskinen och Anita Westerholm. Ingendera ställer upp för omval.
Sari Somppi från Vasa är hittills den enda kandidaten för posten som vice ordförande. Hon säger att hon framför allt vill lyfta frågor om jämställdhet inom familj och arbetsliv, men också trygghetsfrågor.
– Som kriminolog är frågor om våld mot kvinnor och den nya sexualbrottslagstiftningen viktiga för mig. Jag hoppas att jag kan arbeta djupare med det som vice ordförande för Kvinnoförbundet.
Delegater och åhörare kan följa med årsmötet via en livesändning på nätet.
– Var är fakta? Var är formlerna? Var är någon som helst information? Vår ambassadör fick inget svar. Inga fakta, inga formler, inga uppgifter. Inget material. Ingenting! utbrister ryska utrikesdepartementets taleskvinna Maria Zacharova i ett officiellt uttalande om förgiftningen av Aleksej Navalnyj.
– Vi är redo att fullständigt samarbeta och byta information med Tyskland. Men vi får inget svar av dem, säger Putins pressekreterare Dmitrij Peskov.
Vi vill samarbeta. Vi vill ha fakta. Vi är öppna.
Precis på samma sätt besvarade Kreml alla frågor efter att Sergej och Julia Skripal hade förgiftats med Novitjok i Salisbury 2018.
Kallas inte vid namn
Varför talar man om ”fakta” och ”utbyte av information” när de ryska myndigheterna dessförinnan har gjort precis tvärtom? I fallet Navalnyj fick inte ens hans fru läsa hans sjukjournal på sjukhuset i Omsk. Hon tilläts inte träffa de tyska läkarna när de anlände till sjukhuset. De ryska myndigheterna förhalade in i det sista Navalnyjs avfärd till Berlin, där han nu har fått kvalificerad vård. Dmitrij Peskov vägrade att uttala Navalnyjs namn, han kallades ”patienten”.
Ingenting i Kremls hantering kring fallet Navalnyj har gått ut på att utbyta information. Den har gått ut på att undanhålla den. Att man nu kastar tillbaka kritiken i ansiktet på västvärlden betyder i själva verket att man vet precis hur tungt det här argumentet är.
Om man vill ha fakta finns det en del att ta fasta på. Fakta är till exempel att novitjok är ett kemiskt vapen, ingenting som någon korrupt affärsman Navalnyj råkat avslöja kan få tag på. Det är ett nervgift avsett för krigsföring som har utvecklas av sovjetiska kemister på 1970-talet, och som inte längre får tillverkas, förutom i vetenskapligt syfte. Den före detta sovjetiska kemisten Vil Mirzajanov säger till oberoende Dozjd att giftet kan tillverkas fullt lagligt i Ryssland, i vetenskapligt syfte.
När det gäller förgiftningen av journalisten Jurij Sjtjekotjichin, av oppositionsaktivisterna Vladimir Kara-Murza och Pjotr Verziolv, av Alexander Litvinenko, av Sergej och Julia Skripal och nu senast Aleksej Navalnyj, är problemet för Kreml att de förenas av två faktorer: När förgiftningen har skett utomlands har man kunnat bevisa att de utfördes av ryska FSB-agenter, som i fallet Litvinenko och Skripals. Då brottet skett inom Ryssland har polisen aldrig hittat den skyldiga.
Inte vanliga banditer
Kreml talar om öppenhet, vilja att gå till botten med fakta, om att utbyta information, men i praktiken hittar man aldrig de skyldiga till politiska mord. Allt blir med tiden en enda gröt av konkurrerande hypoteser, rökridåer och konspirationsteorier.
När det gäller fallet Navalnyj kan följderna dock bli värre än makthavarna har räknat med.
Då Boris Nemtsov sköts ned på öppen gata några stenkast från Kreml år 2015 grep ryska polisen snabbt personen som höll i pistolen, Zaur Dadajev. Han tillhörde den tjetjenska presidenten Ramzan Kadyrovs krets, erkände att han mördat Nemtsov och dömdes prompt till tjugo års fängelse. Enligt Dadajev sköt han Nemtsov som ett svar på att denne hade smädat islam. Formellt var frågan löst.
I fallet Navalnyj är det däremot omöjligt att skylla på några sårade religiösa känslor hos okontrollerbara, beväpnade män. Vanliga banditer sysslar inte med giftmord.
Om det är sant att FSB förgiftade Navalnyj – varför lät man honom till sist flyga till Berlin? Samma fråga går att ställa om giftskandalen i Salisbury. Om det är sant att FSB står bakom mordförsöket på Skripals – varför lät man sig fångas på övervakningskameror?
Vissa operationer misslyckas. Andra lyckas. Så länge Navalnyj befann sig i Ryssland var de enda så kallade fakta som läckte ut ett ymnigt spridande av teorier om baksmälla eller lågt blodsocker. Att Navalnyj till sist flögs ur landet var resultatet av målmedveten kampanj från både Navalnyjs anhöriga och det internationella samfundet.
Mordet på Nemtsov, vem som än utförde det, lyckades däremot. Objektet dödades och det blev inga följder för Kreml. Men det kan det bli nu. De tyska läkarna spårade giftet, vilket sannolikt kommer att leda till mycket stora problem för Putinregimen. Nya sanktioner är att vänta. Den ryska rubeln har redan fallit. Navalnyj ser ut att överleva, klarar han sig med hälsan i behåll kommer han inte att tiga.
Argumentet som ständigt läggs fram i Ryssland är att Navalnyjs betydelse överdrivs i väst. Men om det är sant att Navalnyj är så obetydligt för Kreml – varför får han aldrig ställa upp i några val? Varför undersöker polisen ständigt hans kontor? Varför fängslades hans bror i en uppenbart fejkad process? Varför dömdes Navalnyj själv till förskingring i en lika fejkad process, som har fått underkänt av Europarådets människorättsdomstol?
Under den närmaste tiden kan vi räkna med att fler och fler uppgifter kommer fram, i takt med att de tyska läkarnas undersökningar fortsätter. Och att Kremls ropande efter ”fakta och formler” kommer att fortsätta.
Kreml talar om öppenhet, vilja att gå till botten med fakta, om att utbyta information, men i praktiken hittar man aldrig de skyldiga till politiska mord.