Di­stans­job­ban­det stö­per om ar­bets­li­vet

Di­stans­ar­be­tet har kom­mit för att stan­na, be­dö­mer ex­per­ter. Pan­de­min vi­sar att pro­duk­ti­vi­te­ten i många bran­scher in­te är knu­ten till fy­sisk när­va­ro un­der spi­ka­de ti­der. Då till­fäl­li­ga lös­ning­ar ho­tar bli per­ma­nen­ta ställs nya krav på ar­bets­ta­ga­re och ar­be

Hufvudstadsbladet - - Nyheter - TEXTER: TO­BI­AS PET­TERS­SON To­bi­as.pet­ters­son@ksf­me­dia.fi

Di­stans­job­ban­det som skul­le va­ra en till­fäl­lig kris­lös­ning kom­mer för många fin­län­da­res del att fort­sät­ta på obe­stämd tid. Upp­le­vel­ser­na är myc­ket oli­ka: för en del är di­stans­ar­be­tet en väl­sig­nel­se, för and­ra ett gis­sel. Pan­de­min har blott­lagt två fe­no­men som kan för­änd­ra bå­de det fram­ti­da ar­bets­li­vet och bo­en­det: i många bran­scher är pro­duk­ti­vi­te­ten in­te be­ro­en­de av fy­sisk när­va­ro un­der spi­ka­de ti­der. Och då be­hö­ver ar­bets­plat­sens lä­ge in­te hel­ler av­gö­ra bo­stads­or­ten.

Över­gång­en till di­stans­ar­be­te är som ett gi­gan­tiskt och del­vis oö­ver­va­kat so­ci­alt ex­pe­ri­ment som på­gått än­da se­dan vår­vin­tern. Fe­no­me­nets di­men­sio­ner är så mång­fa­set­te­ra­de och de in­di­vi­du­el­la upp­le­vel­ser­na så oli­ka att ge­ne­rel­la slut­sat­ser gäc­kar ana­ly­ti­ker­na.

Det som för en ar­bets­ta­ga­re är en li­sa för sjä­len – bätt­re ar­bets­ro och möj­lig­he­ter att vis­tas på stu­gan – är för en an­nan re­na mar­dröm­men där hem­för­hål­lan­de­na, fa­mil­je­li­vets ut­ma­ning­ar el­ler käns­lor av en­sam­het och iso­le­ring gör ar­betsvar­da­gen svår. En tred­je job­bar i en bransch där det in­te ens är möj­ligt att ar­be­ta på di­stans.

Un­dan­tags­till­stån­det som för många fin­län­da­re ho­tar bli lång­va­rigt er­bju­der ett nytt forsk­nings­fält som bland an­nat Ar­bets­häl­so­in­sti­tu­tet ta­git sig an. Re­sul­ta­ten av en en­kät­un­der­sök­ning som in­sti­tu­tet pub­li­ce­ra­de ti­di­ga­re i au­gusti an­ty­der att fin­län­dar­nas ar­bets­häl­sa över­lag i själ­va ver­ket för­bätt­ra­des när pan­de­mi­vå­ren lamslog sam­häl­let, även om skill­na­der­na i jäm­fö­rel­se med ti­di­ga­re en­kä­tre­sul­tat var små.

Blan­dat re­sul­tat

De di­stans­ar­be­tan­de fin­län­dar­na som sva­ra­de på en­kä­ten be­to­na­de en­ligt Jan­ne Kal­ti­ai­nen, fors­ka­re vid Ar­bets­häl­so­in­sti­tu­tet, i syn­ner­het två po­si­ti­va aspek­ter.

– Ar­bet­sen­ga­ge­mang­et in­om den här grup­pen steg och den kro­nis­ka trött­he­ten, allt­så käns­lan av att man ald­rig hin­ner åter­häm­ta sig ef­ter job­bet el­ler in­te or­kar gö­ra nå­got på fri­ti­den, mins­ka­de, sä­ger Kal­ti­ai­nen.

– Många upp­gav ock­så att de hit­tat bätt­re sätt att job­ba, och upp­lev­de att de kun­de fat­ta mer själv­stän­di­ga be­slut om sitt jobb, fort­sät­ter han.

Ar­bet­sen­ga­ge­mang­et steg en­ligt en­kä­ten mer bland di­stans­ar­be­ta­re som har barn.

– Det är in­te ett så ovan­ligt re­sul­tat. Ti­di­ga­re un­der­sök­ning­ar fö­re co­ro­na­ti­den har vi­sat att många upp­le­ver fa­mil­jen och ar­bets­li­vet som bra mot­vik­ter till varand­ra, sä­ger Kal­ti­ai­nen.

Men re­sul­ta­tet är starkt tu­de­lat. Bland dem som upp­levt di­stans­pe­ri­o­den som svår upp­gav många hem­ma­för­hål­lan­de­na som or­sak: ar­be­tet hem­ma in­kräk­ta­de på fa­mil­je­li­vet – och vice ver­sa.

Me­dan många var lät­ta­de över att an­ta­let av­brott i ar­be­tet mins­kat då kon­to­ret flyt­tat hem sak­na­de and­ra kol­le­ger­nas so­ci­a­la stöd och upp­lev­de tristess. Un­ge­fär hälf­ten tog be­tyd­ligt fär­re pa­u­ser då de job­ba­de hem­ma.

Från un­dan­tag till ru­tin

Un­der­sök­ning­en ge­nom­för­des hu­vud­sak­li­gen i ju­ni när sko­lor och dag­hem hun­nit öpp­na på nytt och se­mes­ter­sä­song­en var på väg. An­ni­na Rop­po­nen, äld­re fors­ka­re vid Ar­bets­häl­so­in­sti­tu­tet, på­min­ner om att lä­get un­der vå­ren och för­som­ma­ren i al­la av­se­en­den var ex­cep­tio­nellt.

– Det var en av de störs­ta kris­si­tu­a­tio­ner­na i Fin­land ef­ter kri­get. Man in­för­de un­dan­tags­la­gar som gäll­de he­la sam­häl­let. Un­dan­ta­get blev en för­e­nan­de fak­tor, sä­ger Rop­po­nen.

Det fin­länds­ka sam­häl­let ha­de ock­så en stark be­red­skap för en snabb över­gång till di­stans­ar­be­te.

– Nät­för­bin­del­ser­na är av god kva­li­tet och ar­bets­gi­var­na är va­na vid att man mås­te hål­la sig med mo­dern ap­pa­ra­tur. Det kan ock­så hän­da att det fin­länds­ka sin­ne­la­get i vis­sa av­se­en­den läm­par sig bra för di­stans­jobb, sä­ger Rop­po­nen.

Vå­ren präg­la­des en­ligt Rop­po­nen än­då av an­ta­gan­det att ned­stäng­ning­ar­na och di­stans­ar­be­tet var till­fäl­li­ga lös­ning­ar.

Det blev var­ma­re och lju­sa­re, lä­get skul­le nor­ma­li­se­ras un­der som­ma­ren. Den upp­fatt­ning­en ser nu ut att kom­ma på skam då re­kom­men­da­tio­ner­na om di­stans­ar­be­te del­vis fort­sät­ter.

– Det är möj­ligt att käns­lan av att va­ra i en ge­men­sam kris ur­vatt­nas då si­tu­a­tio­nen för­längs. Det kan in­fin­na sig en viss trött­het, och så­dant som man kanske sköt ifrån sig i vå­rens krislä­ge kan kom­ma upp till ytan på nytt. Höst- och vin­ter­mörk­ret kan ock­så spe­la in. Jag tror di­stans­ar­be­tet kom­mit för att stan­na, och då be­hövs stöd och ork, sä­ger Rop­po­nen.

Risk för långa skärm­da­gar

Rop­po­nen har någ­ra kon­kre­ta tips in­för hös­ten. Till de vik­ti­gas­te hör att tyd­ligt se­pa­re­ra jobb och fri­tid, även om man sit­ter hem­ma.

– Trots att da­torn he­la ti­den finns till hands mås­te man strä­va ef­ter att sät­ta tyd­li­ga grän­ser för när ar­bets­da­gen bör­jar och när den tar slut. Det gäl­ler ock­så att för­sö­ka hit­ta me­nings­full mot­vikt till job­bet, till ex­em­pel rö­ra sig ute i na­tu­ren även om det blir mör­ka­re, sä­ger Rop­po­nen.

Hon ef­ter­ly­ser ock­så en kon­ti­nu­er­lig di­a­log på ar­bets­plat­ser­na om hur di­stans­job­bet fun­ge­rar och hur de an­ställ­da mår.

– Di­stans­ar­be­tet kan le­da till att en del ar­bets­ta­ga­re kanske in­te läng­re job­bar van­lig kon­tors­tid, ut­an för­de­lar ar­betstim­mar­na mer flex­i­belt ut­i­från sin livs­si­tu­a­tion. Då mås­te man kom­ma över­ens med ar­bets­gi­va­ren om när man är till­gäng­lig. Di­stans­ar­be­te be­ty­der in­te att man ska va­ra nå­bar dyg­net runt, sä­ger Rop­po­nen.

En­ligt bå­de Rop­po­nen och Jan­ne Kal­ti­ai­nen är ris­ken för att di­stans­ar­be­ta­re job­bar för myc­ket be­tyd­ligt hög­re än mot­sat­sen, ef­tersom ar­bets­da­gar­na hem­ma lätt för­längs. Co­ro­nae­pi­de­min har en­ligt fors­kar­na vi­sat att ar­be­tet i re­gel blir gjort trots att ar­bets­gi­va­ren in­te har sam

ma koll som då de an­ställ­da är på ar­bets­plat­sen.

– En er­fa­ren­het av di­stans­ar­be­te är hit­tills att fin­län­dar­na är täm­li­gen själv­stän­di­ga och på­lit­li­ga ar­bets­ta­ga­re som in­te be­hö­ver va­kan­de ögon på sig för att gö­ra sitt jobb, sä­ger Rop­po­nen. Kal­ti­ai­nen in­stäm­mer: – Jag hop­pas vi kan från­gå tan­ken om att män­ni­skor gör ett bra jobb ba­ra om de tving­as till det, el­ler av räds­la för att åka fast för att la­ta sig. Forsk­ning har vi­sat att den som får för­tro­en­de på job­bet är mer mo­ti­ve­rad, sä­ger han.

Läng­tan till lan­det?

Om co­ro­na­pan­de­min vi­sat att pro­duk­ti­vi­te­ten – kanske i syn­ner­het i di­gi­ta­li­se­ra­de kun­skaps­bran­scher – in­te är be­ro­en­de av kon­tors­ar­be­te un­der spi­ka­de ti­der ru­var den ock­så på en an­nan, än­nu mer djup­gå­en­de för­änd­ring. Då job­bet in­te läng­re är di­rekt knu­tet till en fy­sisk ar­bets­plats be­hö­ver in­te hel­ler ens bo­stad va­ra det.

Ef­ter­frå­gan på som­mar­stu­gor öka­de mar­kant un­der vå­ren och för­som­ma­ren, och ny­li­gen vi­sa­de en un­der­sök­ning som ge­nom­för­des av Ta­loustut­ki­mus på upp­drag av Il­taSa­no­mat att allt fler fin­län­da­re fun­de­rar på bo­stads­hus ut­an­för de ab­so­lu­ta kärn­centren.

Om tren­den för­stärks kan den ha po­ten­ti­al att brom­sa el­ler rentav hej­da en av de star­kas­te de­mo­gra­fis­ka tren­der­na i Fin­land – och glo­balt – un­der det se­nas­te år­hund­ra­det: ur­ba­ni­se­ring­en.

Ma­ri Vaat­to­vaa­ra, pro­fes­sor i ur­ban geo­gra­fi, sa­de ti­di­ga­re i som­ras till HBL att hon är över­ty­gad om att pan­de­min får många att tän­ka om: ”Det som ti­di­ga­re har va­rit så po­si­tivt med sta­den blir nu ett hot.”

An­ni­na Rop­po­nen är in­ne på sam­ma lin­je.

– Med tan­ke på smitt­lä­get har det tätt be­fol­ka­de Ny­land va­rit den störs­ta ut­ma­ning­en. Det på­ver­kar sä­kert at­ti­ty­der­na. Det är svårt att sä­ga hur lä­get ut­veck­las, men åt­minsto­ne har epi­de­min vi­sat att din fy­sis­ka ar­bets­plats in­te be­hö­ver ha be­ty­del­se för var du bor.

Hon kon­sta­te­rar än­då att det är för ti­digt att dra slut­sat­ser om flytt­ren­der­na. And­ra ex­per­ter har be­dömt att det ny­vak­na­de in­tres­set för att bo ut­an­för stads­om­rå­den är en un­der­ström som knap­past bry­ter den över­gri­pan­de ur­ba­ni­se­ringstren­den. I en­kät­un­der­sök­ning­en som nämns i ar­ti­keln del­tog 1 077 fin­län­da­re. Un­der­sök­ning­en in­går i forsk­nings­pro­jek­tet Mi­ten Su­o­mi voi? (Hur mår Fin­land?) vid Ar­bets­häl­so­in­sti­tu­tet.

FO­TO: CATA PORTIN

För Gi­se­la Knuts på ad­vo­kat­by­rån Ro­schi­er i Helsing­fors in­ne­bar di­stans­ar­be­tet ing­en jät­tes­tor om­ställ­ning då by­rån re­dan ti­di­ga­re ha­de ut­veck­lat den ■ di­gi­ta­la kom­mu­ni­ka­tio­nen.

AR­BETS­HäL­SO­IN­STI­TU­TET FO­TO:

Äld­re fors­ka­re An­ni­na Rop­po­nen ■ vid Ar­bets­häl­so­in­sti­tu­tet på­min­ner om att vå­rens si­tu­a­tion var ex­cep­tio­nell i al­la av­se­en­den. – Det är möj­ligt att käns­lan av att va­ra i en ge­men­sam kris ur­vatt­nas då si­tu­a­tio­nen för­längs, sä­ger hon.

FO­TO: VESA MOILA­NEN/LEHTIKUVA

Skärm­ti­den kan lätt ske­na i väg för den som job­bar hem­i­från. Då gäl­ler det att sät­ta tyd­li­ga grän­ser.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.