Massor av bra, säkra jobb
”Har ett land billig arbetskraft kommer nog jobben. Till och med de framtidssäkrade jobben.”
Det finns ett gammalt och i dag något slitet talesätt, särskilt populärt hos reklamare, som handlar om vad folk vill ha och vad de kan få. I all sin enkelhet går det så här: ”Billigt, bra, snabbt – välj två”. Med andra ord, du kan få något billigt och snabbt, men det kommer inte att vara särskilt bra. Å andra sidan kan du få något bra snabbt, men det kommer inte att vara billigt. Det är kanske möjligt att få något bra och billigt, men du kommer nog att behöva vänta en del. Givetvis är detta en förenkling, men det är något som ibland behöver kommuniceras till kunder – man kan inte alltid få allt det man vill ha.
I dessa dagar, när diskussionen om arbetstillfällen och nedläggningar ofta går i ett rätt högt tonläge, kunde man kanske fundera på huruvida något liknande gäller för jobb och vad ett land kan förvänta sig att få. Man vill givetvis ha många jobb, så länge som arbetslösheten är ett problem. Gärna vill man också ha bra jobb, något som kan vara svårt att definiera men som torde innefatta att de ger en lön man klarar sig på. Och så vill man givetvis ha jobb som finns kvar i framtiden, och inte bara jobb för ögonblicket. Kan man få alla tre?
Det är ju faktiskt ingen konst att fixa många jobb. Allt man behöver göra är att man ser till att med lagändringar och annat göra det jättebilligt att anställa. Har ett land billig arbetskraft kommer nog jobben. Till och med de framtidssäkrade jobben, så länge man på ett eller annat sätt sett till att det finns massor av till exempel programmerare som är beredda eller tvungna att jobba till lägre lön än kollegorna i exempelvis Pakistan. Problemet är ju givetvis att det här inte kommer att vara särdeles bra jobb, i alla fall inte om man gillar saker som att ha en hyfsad bostad och skor till barnen. Så ofta vill man ju ha många jobb som dessutom är bra, och Finland var länge rätt duktigt på att fixa detta. Vi var måna om att hålla kvar fabriker där man kunde tjäna rätt ok, och där det behövdes många som jobbade. Problemet var ju bara det där med framtiden …
Det visar sig att världen inte bara är stor, den är föränderlig också. Många bra och säkra jobb kan över tid bli antingen mindre bra eller mindre säkra, eller både och. Visst, det finns bra jobb som ser ut som att de kommer att vara det en rätt lång tid – det är bara det att det inte finns så fruktansvärt många.
Så vad skall man göra, som litet land? Satsa på de många jobben, och acceptera att de ofta inte är så bra, och om de är det så är de garanterat mindre säkra? Eller satsa på en mindre mängd av bra jobb, även om detta skulle innebära att jobben inte räcker åt alla? Nej, säger då den ståndaktige politikern, vi skall ha många bra och säkra jobb! Gick det på 1960-talet så går det nog nu också! Och så står vi där, likt kunden på reklambyrån som insisterar på att han nog kan få något bra både billigt och snabbt, medan reklamaren himlar med ögonen och funderar på att byta bransch.
I vårt förra hus, som låg söder om Nevan, hade vi inte problem med myggorna. Nu bor vi på en av Nevans öar. Sankt Petersburg är byggt på ett kärr, och vårt hus är gammalt. Vi är redan inne i september, men myggorna verkar må finfint.
I vårt nya hus har vi en concierge. Jag presenterade mig för henne, och hon tog nådigt emot oss. Hon är mycket uppskattad av alla som bor i huset. Mina grannar säger att de inte ens låser dörren.
Conciergen är en garant för trygghet. Inget tjuvlarm kan ersätta hennes argusögon, hon vet exakt vem som bor i byggnaden. Det är en familj som delar på jobbet. Mor och dotter turas om att sitta i den lilla butkan, som har ett glasfönster och är fylld med grönskande krukväxter.
Jag nickar när jag går ut och in. De nickar tillbaka, inte hjärtligt men heller inte otrevligt. Vi har ett sakligt och formellt förhållande, ett sådant förhållande jag har börjat uppskatta mer och mer ju äldre jag blir. Det är samma relation jag har till tanterna som tar betalt på bussen – man ses regelbundet, man lär inte känna varandra som personer men man har en respektfylld relation, man ser varandra, man hälsar och man tar avsked.
En fantastisk detalj med vårt nya hus är att man får lämna cyklar, sparkcyklar och barnvagnar i ett särskilt rum på bottenvåningen. Under mina år i Ryssland har jag aldrig varit med om något liknande. Ett gemensamt, olåst utrymme där man kan lämna grejer utan att folk är rädda för att de ska bli stulna. Vindsutrymmen och lager är något som de flesta höghus i Ryssland saknar, vilket i Moskva har lett till att många hittar på kreativa lösningar där man till exempel hänger upp sina cyklar i taket. Många använder balkongen som sitt lager.
Vi har nu för första gången på länge en balkong. En liten balkong som lutar en aning neråt och har ett ganska lågt räcke. Den kan inte användas som lager och att äta frukost på den vore livsfarligt. Jag vågar knappt gå ut på den, men jag gillar att den finns där.
Till skolan tar vi oss på sparkcykel. Det tar ungefär fyrtio minuter, och på vägen passerar vi Sankt Peter Paul-fästningen och stadens äldsta och största moské, Sankt Petersburgs moské som byggdes 1913. Dess vackra, azurblå kupol och två smäckra minareter är ett av stadens landmärken. Därefter passerar vi Treenighetsbron, som är en halv kilometer lång och byggd i art nouveau-stil. Den är döpt efter Treenighetskatedralen, som sprängdes av bolsjevikerna 1933. Bron döptes först om till Jämlikhetsbron, därefter Kirovbron. Till sist fick den tillbaka sitt gamla namn.
Vårt största problem just nu är myggorna i bostaden. Jag blir tvungen att lägga myggnät över ventilationsrören. Tyvärr har jag en känsla av att de hittar in i varje fall. Ett gammalt hus har så många okända gångar och prång, liksom Petersburg är en stad fylld med hemligheter.
I vårt nya hus har vi en concierge. Jag presenterade mig för henne, och hon tog nådigt emot oss. Hon är mycket uppskattad av alla som bor i huset. Mina grannar säger att de inte ens låser dörren. Conciergen är en garant för trygghet. Inget tjuvlarm kan ersätta hennes argusögon, hon vet exakt vem som bor i byggnaden.