Trafikplaneringen glömmer de rurala delarna

JÄRNVÄG HRT har nyligen valt att ta bort bussturerna på linje 911, mellan Kyrkslätt och Köklax, under helgdagar. Denna linje är ersättande busstrafik för tåget då tågstationer effektiviserats bort av VR för ett antal år sedan. För Bobäckbor har denna förändring betytt att man tvingas till att köra mera bil. De som inte har bil har taxi som alternativ vilket för många, speciellt pensionärer under fattigdomsgränsen, är ohållbart.

Som den sista spiken i kistan för det lokala har det nu planerats en stor järnvägsdepå på åkrarna vid den Natura-fridlysta viken nedanför byn vilket kommer att förstöra den lokala naturen och närmiljön för de som bor här. Tanken är att skapa en snabbare tåglinje

som inte över huvud taget hjälper den lokala ekonomin eller miljön. Man frågar sig hur ett sådant totalt planeringshaveri kan ha gått igenom planeringsskedet i en tid när ord som rättvisa, närmiljö, platsbaserad hållbar planering och deltagardemokrati verkar vara allt mera populära.

Ett svar får man när man läser HRT:s egen beskrivning under rubriken ”Vad är trafiksystemplanering” (https:// www.hsl.fi/en/hlj-helsinki-region-transport-system-plan) på engelska. Där dominerar ord som konkurrenskraft och metropol i stället för att antyda att man är medveten om att huvudstadsregionen både har urbana och rurala delar. Man kan läsa att det skall ”öka konkurrenskraften för gång, cykling och kollektivtrafik” genom att ”utveckla urbana strukturer, urbana trafiknätverk och urban service”.

I stället för att tänka på hur

människor ska fortsätta att existera mellan dessa urbana centrum verkar det som man helst skulle vilja glömma dem, när den lilla individen i dessa fickor av natur nu inte längre är konkurrenskraftig.