Mer gås­hud ger bätt­re häl­sa

Hufvudstadsbladet - - Dagbok - LI­SA WALLSTRöM/TT

Det finns en så­dan läng­tan ef­ter de här små pa­u­ser­na, som sam­ti­digt är så kraft­ful­la. Det finns fors­ka­re som kal­lar för­und­ran för au­to­ma­tisk mind­ful­ness. Det är väl­digt en­kelt ef­tersom du in­te be­hö­ver gö­ra någon­ting. Det finns ing­et krav på pre­sta­tion och det kos­tar ingen­ting. Sa­ra Ham­mar­krantz För­fat­ta­re till en bok om för­und­ran

En ly­san­de stjärn­him­mel, ut­sik­ten från fjäl­let el­ler fa­vo­rit­lå­tens re­fräng. Ögon­blick som fram­kal­lar gås­hud och vörd­nad in­ne­bär in­te ba­ra lyc­ka i stun­den. Fors­kar­na tror att des­sa upp­le­vel­ser ock­så gör oss mer ge­ne­rö­sa och för­bätt­rar vår häl­sa.

Be­grep­pet kal­las awe på eng­els­ka och är nå­got som lig­ger i ti­den. Upp­le­vel­ser av för­und­ran an­vänds som en me­tod för att lä­ka kropp och själ. På kort tid har det kom­mit fle­ra böc­ker i äm­net: För­und­ran av Ma­ria Bo­re­li­us, Sig­ge Eklunds Li­vets små njut­ning­ar och För­und­ran­sef­fek­ten av Sa­ra Ham­mar­krantz och Katrin Sand­berg. Den se­na­re be­rät­tar om fe­no­me­net och re­do­vi­sar den se­nas­te forsk­ning­en på om­rå­det.

– Katrin och jag är vän­ner se­dan ti­di­ga­re och upp­täck­te det här spän­nan­de om­rå­det till­sam­mans, sä­ger Sa­ra Ham­mar­krantz.

Hon är för­fat­ta­re och fri­lans­jour­na­list med psy­ko­lo­gi som spe­ci­al­om­rå­de och har in­tres­se­rat sig sär­skilt för po­si­tiv psy­ko­lo­gi och hur det på­ver­kar oss. Katrin Sand­berg har även hon snud­dat vid äm­net i sitt ar­be­te som kom­mu­ni­ka­tions­kon­sult.

– Jag har ut­veck­lat en me­tod som jag kal­lar sto­rycoaching som fo­ku­se­rar på att ut­veck­la var­je in­di­vids kärn­kom­pe­tens med hjälp av sär­skilt po­si­ti­va hän­del­ser i li­vet, sä­ger Katrin Sand­berg.

Kraft­ful­la pa­u­ser

När de upp­täck­te att det fanns ett be­grepp för de för­höj­da till­stånd de bå­da kun­de upp­le­va i na­tu­ren, av en spe­gel­blank sjö i skym­ning­en, av en kon­sert el­ler när nå­gon smart per­son gav dem en aha-upp­le­vel­se, väck­tes de­ras ny­fi­ken­het. Ur den fa­sci­na­tio­nen blev det en bok.

– Det finns en så­dan läng­tan ef­ter de här små pa­u­ser­na, som sam­ti­digt är så kraft­ful­la. Det finns fors­ka­re som kal­lar för­und­ran för au­to­ma­tisk mind­ful­ness. Det är väl­digt en­kelt ef­tersom du in­te be­hö­ver gö­ra någon­ting. Det finns ing­et krav på pre­sta­tion och det kos­tar ingen­ting, sä­ger Ham­mar­krantz.

Men vad hand­lar det om och var­för mår vi bra av rys och rus? Det på­går stu­di­er i Ne­der­län­der­na, Ki­na och Ja­pan, där bland an­nat ef­fek­ter­na av så kal­la­de skogs­bad in­tres­se­rar fors­kar­na. Men den mesta forsk­ning­en har skett på Uni­ver­si­ty of Ca­li­for­nia i Ber­ke­ley i USA un­der de se­nas­te tju­go åren. Där är psy­ko­lo­gi­pro­fes­sorn Dacher Kelt­ner le­dan­de in­om fäl­tet. Te­o­ri­er­na är att den ru­si­ga, om­väl­van­de käns­lan på­ver­kar oss po­si­tivt – bå­de fy­siskt och psy­kiskt. För­und­ran skul­le kun­na va­ra en väg till bätt­re häl­sa för den stres­sa­de nu­tids­män­ni­skan.

Stör­re ge­ne­ro­si­tet

En­ligt för­fat­tar­na vi­sar stu­di­er att puls, blod­tryck och hal­ten av stress­hor­mo­ner sjun­ker när vi för­und­ras, me­dan kon­cent­ra­tions­för­må­gan, kre­a­ti­vi­te­ten och hu­mö­ret för­bätt­ras – lik­som im­mun­för­sva­ret.

– Det har ock­så fram­kom­mit att per­so­ner som upp­le­ver för­und­ran vi­sa­de stör­re ge­ne­ro­si­tet än and­ra, sä­ger Katrin Sand­berg.

Or­sa­ken skul­le va­ra att när vi kän­ner oss som en del av nå­got stör­re har vi lät­ta­re att vän­da oss ut­åt, bort från oss själ­va, och bli mer in­tres­se­ra­de av det ge­men­sam­mas bäs­ta.

– Det är fint att tän­ka sig att ett så pass en­kelt grepp – att stan­na upp och bli med­ve­ten om allt otro­ligt i värl­den – kan sät­ta igång oss på det vi­set och på sikt gyn­na sam­häl­let i stort, sä­ger Sa­ra Ham­mar­krantz.

En wow-upp­le­vel­se tycks även gö­ra oss mer kre­a­ti­va och pro­blem­lö­san­de ef­teråt.

Ham­mar­krantz be­rät­tar om ett för­sök där två grup­per togs till ber­gen i Schweiz. Den ena grup­pen fick ta lif­ten upp till en alp­topp och ta in ut­sik­ten, me­dan den and­ra stan­na­de kvar i da­len. Bå­da grup­per­na fick se­dan väl­ja mel­lan att an­ting­en blan­da till sitt eget ”jä­gar­go­dis”

– den nöt-, cho­klad- och frukt­bland­ning som vand­ra­re of­ta har med sig som pro­vi­ant – el­ler ta en fär­dig bland­ning. Ut­sikts­grup­pen vil­le blan­da själ­va, vil­ket tol­ka­des som att de­ras kre­a­ti­vi­tet var stör­re.

Vil­ka ögon­blick av för­und­ran minns ni sär­skilt? – Jag har haft en när­mast and­lig upp­le­vel­se av en stjärn­him­mel som jag såg till­sam­mans med min son på ett hus­tak i Ma­roc­ko, sä­ger Sand­berg.

Ham­mar­krantz har haft en mer var­dag­lig upp­le­vel­se ny­li­gen:

– Jag var på väst­kus­ten över som­ma­ren och skul­le kö­ra en kom­pis till bus­sen. Då pas­se­ra­de jag en bok­skog där sen­som­mar­so­len si­la­de ge­nom blad­ver­ket. Det var helt otro­ligt och gav gås­hud di­rekt.

Så även om för­und­ran in­te kom­mer att trol­la bort li­vets svå­rig­he­ter el­ler lö­sa al­la pro­blem kan vi öpp­na vå­ra sin­nen och lå­ta till­va­rons små mi­ra­kel bli en njut­bar väg till ett bätt­re må­en­de.

Stu­di­en kring stress­hor­mo­ner he­ter ”Awe, the small self, and pro­so­ci­al be­ha­vi­or” och är pub­li­ce­rad i Jour­nal of Per­so­na­li­ty and So­ci­al Psycho­lo­gy. Stu­di­en kring pro­blem­lös­ning he­ter ”In­spi­red to cre­a­te: Awe en­han­ces open­ness to le­ar­ning and the desi­re for ex­pe­ri­en­ti­al cre­a­tion” och är pub­li­ce­rad i Jour­nal of Mar­ke­ting Re­se­arch.

FO­TO: DAN JOLING/AP

Höj­der och vac­ker ut­sikt fram­kal­lar för­und­ran.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.