Centern bytte ledare efter bara ett år

Katri Kulmuni går till historien som en av de kortvarigaste partiordförandena. Uppgiften blir inte enkel för efterträdaren Annika Saarikko heller.

Annika Saarikko har valts till ny ordförande för Centern, bara ett år efter att Katri Kulmuni valdes på en extra partikongress. Det innebar att Katri Kulmuni blir en så kortvarig Centerledare att hon inte fick möjlighet att leda partiet genom ett enda val.

Katri Kulmuni valdes för bara ett år sedan till att leda Centern och fick enligt egen åsikt aldrig riktigt chansen att visa vad hon går för. Ingen tidigare Centerordförande har tvingats stiga åt sidan utan att ha lett partiet i ett enda val.

Den politiska linjen avgjorde inte ordförandevalet vid Centerns partikongress, Kulmuni och nyvalda ordföranden, kulturminister Annika Saarikko ligger inte långt från varandra ideologiskt. Valet gällde i högsta grad person, ledarskap, ledarstil, kommunikation, samarbetsförmåga och trovärdighet. Kulmuni övertygade inte under sitt år, därför får Annika Saarikko nu chansen.

Sanningen är i alla fall att Kulmuni antagligen inte skulle ha blivit vald för ett år sedan heller om Saarikko redan då skulle ha ställt upp. Det gjorde hon i alla fall inte som höggravid.

Saarikko var beredd att ge Kulmuni mer tid, men fältet var otåligt och lät sig inte övertygas av Kulmunis partiledarskap. Det gav ingen utdelning i ökat väljarstöd. Under Kulmunis år har Centern fastnat kvar på sin nya normalnivå 1012 procent.

Kulmuni var redan innan regeringen bildades emot att C skulle delta i en SDP-ledd ministär och hon har på många sätt tydligt visat att hon inte känner sig bekväm med Centern i den nuvarande regeringen. Hon har indirekt och direkt ifrågasatt speciellt regeringens ekonomiska politik, inte minst efter att hon utmanades som ordförande.

Antagligen trodde Kulmuni att hon kan ta hem ordförandespelet om hon visar tuffhet mot och markerar tydligt politiskt avstånd till statsministerpartiet och visar att Centern inte dansar efter SDP:s pipa.

Saarikko har i stället betonat samarbetsvilja och försvarat regeringens göranden. Valet av henne antyder att Centerns partifält kanske föredrar den linjen i stället för en aggressiv opposition inom regeringen.

Om det faktiskt är så ser vi nu ett nytt Centern. Partiet har traditionellt inte varit ett parti som prutar på de egna vinningarna till förmån för något större eller bredare.

Valresultatet från Centerns kongress tilltalar antagligen statsminister Sanna Marin. Med Saarikko som partiordförande och Matti Vanhanen som finansminister sitter C stilla i regeringsbåten, förutsatt att regeringsprogrammet följs och vänsterpartierna inte drar längre vänsterut eller De gröna retar gallfeber på C med torvkrav eller annat som går emot Centerns intressen.

Risken finns emellertid att Centerns ledning blir diffus då ordföranden inte innehar partiets centrala ministerpost. Det ställer krav på Saarikko att visa ett tydligt ledarskap i alla stora frågor.

De två huvudkonkurrenterna visade ingen stor värme mot varandra under ordförandekampen. Förlorarens anhängare har rätt att vara besvikna, men någon bitterhet finns det inte orsak till. Kulmuni uppmanade också i sitt tacktal partifolket att stödja Saarikko.

Hela ordförandevalskampanjen var städad, tjuvnyp och smutskastning förekom inte. Då det inte heller finns någon klar politisk linjedelning så finns det ingen orsak till någon djup spricka inom partiet. Om det i alla fall blir en mer bestående delning så skadar det endast Centern.

C har också tidigare haft sina vågdalar, men aldrig befunnit sig i en så djup dal och aldrig så länge som nu.

Centern har sina rötter i agrarsamhället och har levt framför allt på en livskraftig och mer bebodd landsbygd än vi har i dag. Har urbaniseringen slutligen gått så långt att ett sådant parti inte längre har förutsättningar att samla fler väljare än drygt tio procent?

I Sverige dök Centerpartiet under 10 procent för 30 år sedan och har därefter stannat där. Har det finska systerpartiet nu nått samma läge?

Svaret kan vi få redan i kommunalvalet i vår. Kommunerna har varit C:s starkaste fästen och om partiet i valet inte lyckas kravla upp ur den grop det nu befinner sig i kan vi där ha det slutliga beviset på att C inte längre kan nå en position bland landets stora partier. Oberoende av vem som leder partiet.