Ung förevigt
Det är en vindstilla sensommarmorgon i augusti. Vi gör oss klara för att åka i väg på utfärd, ”hemester”, med vår motorbåt. Utfärdsmålet är en ö i Skärgårdshavet. Vi packar picknickkorgen i rask takt och alla fem familjemedlemmar kliver ombord. Familjefar är befälhavare och kapten ombord under resan. Matroserna, våra bägge söner, kastar loss och vi åker i väg.
Motorn startar fint och farten ökar sakta, men något verkar vara fel. Båten rör sig knyckigt och kommer inte upp i plan som den brukar göra. Kapten stänger av motorn och propellern inspekteras. Hör och häpna – vi ser långa abborrgräs, upp till två meter långa, runt propellern. Med hjälp av båtshaken och händer gräver vi fram drevet ur abborrgräset. Den här proceduren tar en stund och samtidigt försvinner jag in i en annan värld, en värld för länge sedan.
Ända sedan barnsben har abborrgräset eller ålnate, som det officiellt heter, fascinerat mig. De första minnena dyker upp som glada kittlande upplevelser. Abborrgräset kändes under våra magar då vi som barn simmade längs långgrunda sandbotten. Vi brukade rycka loss de långa abborrgräsen för att klä ut oss som sjöjungfrur med gröna kransar och smycka oss med långa halsband.
Ibland fastnade det i våra metkrokar. Bäst såg vi abborrgräset då vi dök under vattenytan. Det var någonting trolskt och gåtfullt med detta vattengräs, havets långa lianer som rofyllt vajade under ytan. Bladen som var små och genomskinliga liknade abborrarnas fenor. Vi brukade fantisera att abborrarna ”kläcktes” där i gräset och att bladen, genom en slags vidunderlig metamorfos, förvandlades till abborrar!
Senare lärde vi oss att abborrgräset bildar skyddande miljöer för småfisk samtidigt som det också fungerar utmärkt både som näringskälla och producent av syre via sin fotosyntes. Då var vi redan i tonåren och brukade använda abborrgräs och tång i vattenlekar tillsammans med granngossarna.
För några år sedan, under en Valborgsfest med gäster i olika generationer spelades plötsligt Alphavilles låt Forever Young upp i radion. Ett gäng ungdomar steg upp, bildade en ring i vardagsrummet där det också fanns mycket grönväxter och orkidéer. Ungdomarna rörde sig drömmande till låten och höjde armarna vajande uppåt. Liknelsen vid abborrgräs var stor.
– Fram med förlinan och ut med fendertarna! kommenderar kapten. Jag rycker till. Vi har landat vid vårt utflyktsmål. Senare på kvällen badar vi bastu och simmar i det rena och uppfriskande havsvattnet kring ön. Här och där skymtar vi några blommande abborrgräs. Känslan av att vara förevigt ung är inte långt borta. Kapten är nöjd då han ser båtens propeller lysa i det kristallklara vattnet.