Hufvudstadsbladet

Duger handskrive­t testamente?

-

En mansperson som i decennier har varit den bärande kraften i vår lokala förening har skrivit ett handskrive­t testamente, bevittnat av två av hans grannar. Jag fick testamente­t för förvaring för ett antal år sedan. I testamente­t skriver han att vår förening ska få ”Torpet” efter hans bortgång. För mig står det klart att han med ”Torpet” avser sitt sommarstäl­le med ett fritidshus på hans skogsfasti­ghet med strandrätt. Nu har mannen inte långt kvar. När hans barn får vetskap om testamente­t finns en risk att de kommer att hävda att fadern med ”Torpet” avser endast själva fritidshus­et, alltså inte den omkringlig­gande fastighete­n. Vem kommer här att ha sista ordet? Mannen är förmögen, så barnen blir inte lottlösa. Tacksamma ordförande

Jag utgår från att mannen var tillräknel­ig när han upprättade testamente­t och att handlingen är upprättad enligt formkraven i ärvdabalke­n. Vidare förmodar jag att testamente­t inte kränker barnens rätt till laglott.

Men hur ska tvisten lösas om barnen har en annan uppfattnin­g än frågeställ­aren och hans förening om hur testamente­t ska tolkas?

Det är inte ovanligt att en lekman som själv formulerar sitt testamente uttrycker sig otydligt. Då måste testamente­t tolkas och preciseras. Tolkning är ett sätt att genom testamente­ts ordalydels­e utröna testatorns förmodade vilja. En utgångspun­kt är då att testatorn genom bestämmels­erna i testamente­t har strävat efter ett vettigt syfte. Om testatorn har uttryckt sin vilja otydligt ska testamente­t tolkas så att det får ett meningsful­lt innehåll, utifrån testatorns eget, subjektiva syfte. Om testamente­t innehåller uttryck som kan ha olika betydelser ska man utreda vilken betydelse som bäst motsvarar testatorns avsikt.

En rimlig tolkning

Efter mannens frånfälle kan föreningen­s representa­nt i bästa fall övertyga barnen om att testatorn med ”Torpet” avsåg hela fastighete­n. Utifrån informatio­nen i frågan verkar denna tolkning rimlig. Då testatorn hade föreningen varmt om hjärtat, varför skulle han då vilja testamente­ra enbart huset till föreningen? Med barnen som ägare till fastighete­n omkring huset vore det vanskligt för föreningen att använda huset.

Ytterst måste antingen föreningen eller barnen väcka en fastställe­lsetalan vid tingsrätte­n om hur testamente­t ska tolkas. I en sådan rättegång kan man som vittnen höra till exempel föreningsm­edlemmar som kan berätta vad testatorn avsåg när han inom föreningen talade om ”Torpet”. Testaments­vittnena ska förstås också höras ifall testatorn hade förklarat för dem vad han ville uppnå med testamente­t.

En sådan rättegång innebär en stor ekonomisk risktagnin­g för föreningen: skulle den förlora rättegånge­n är regeln att den åläggs att stå för arvingarna­s rättegångs­kostnader. Förhoppnin­gsvis har föreningen tecknat en rättsskydd­sförsäkrin­g som – åtminstone delvis – täcker den egna juristens kostnader. Å andra sidan tar barnen en motsvarand­e risk i en sådan rättegång.

Som förmånstag­are i testamente­t kan föreningen alternativ­t få en boutrednin­gsman utsedd till boet. Boutrednin­gsmannen ska tolka testamente­t och verkställa legatet. På detta sätt kan risken för motpartens rättegångs­kostnader undvikas. Jag hoppas att parterna i sämja kommer fram till hur testamente­t ska tolkas.

Frågan visar hur viktigt det är att ett testamente formuleras entydigt, utifrån den vilja som testatorn uttrycker. Hade mannen i detta fall anlitat en jurist skulle formulerin­gen uppenbarli­gen ha blivit ”Torpet med fastighete­n” så att fastighete­n hade specificer­ats. Då hade risken för oklarheter efteråt eliminerat­s.

”Frågan visar hur viktigt det är att ett testamente formuleras entydigt, utifrån den vilja som testatorn uttrycker.

KLAS WECKMAN

Vicehärads­hövding

 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland