Jan Guillou kopplar på charmen
När journalister håller låda om sig själva blir resultatet ofta tröttsamt. Undantaget är Jan Guillou som i en ny dokumentär är ömsom säker på sig, ömsom charmig.
DOKUMENTÄR Den överlägsne journalisten
Medverkande: Jan Guillou, Staffan Heimerson, Britt-Marie Mattsson, Peter Bratt, Leif GW Persson. Reporter: Kristina Hedberg. Producent: Jonas Steken Magnusson. 2 delar på SVT Play.
Jan Guillou väcker känslor. Han är hyllad men också hatad – något han förhåller sig saktmodigt till. ”Man får ett piskrapp då och då och går vidare”, konstaterar han.
Kristina Hedbergs tvådelade dokumentär Den överlägsne journalisten handlar om Jan Guillous väg från stökig yngling till den främste av grävande journalister i Sverige och vidare till den författarbana han är så framgångsrik på.
Serien är en njutning, inte endast för dem inklusive mig, som gillar Guillou, utan för alla som är intresserade av journalistik. Den borde vara obligatorisk för journaliststuderande.
Vi möter en ärrad reporter som talar om uppdragen men vägrar gå in på sitt privatliv.
Bröt med mamman
Jan Guillous mål var tidigt att bli Sveriges bästa journalist och tack vare IB-affären fick han en flygande start. Tillsammans med kollegan Peter Bratt avslöjade Jan Guillou 1973 Informationsbyrån, en hemlig svensk underrättelseorganisation som övervakade svenska kommunister. Den tidens makthavare, bland annat Olof Palme, försökte dementera men gjorde bort sig. Guillou och Bratt dömdes till fängelse och deras status som undersökande journalister i allmänhetens tjänst var befäst.
Senare, i Geijeraffären, skulle Jan Guillou svika Peter Bratt, något han inte ångrar.
Jag har intervjuat Jan Guillou flera gånger. Vårt första möte skedde i samband med att den självbiografiska boken Ondskan publicerades på finska 1996. Ondskan handlar om hur Jan Guillou misshandlades som tonåring – först av sin despotiska styvpappa, därefter på internatet Solbacka.
Efter att boken hade kommit ut ringde styvpappan till Jan Guillou och meddelade att han hade hittat ett fel – han hade slagit sin styvson med en ridpiska, inte med hundpiska.
En av de få gånger Jan Guillou blir upprörd i dokumentären är när han kommenterar sin mammas utspel om misshandeln. I en stort uppslagen artikel i Expressen dementerade modern att misshandeln hade ägt rum. Efter det var kontakten mellan mor och son bruten.
Pappa bodde i Finland
Jan Guillous biologiska pappa bodde i Finland efter den uppslitande skilsmässan. Far och son återfick kontakten efter många år och träffades regelbundet. Charles Guillou avled i somras.
Efter att ha överlevt den sadistis
ka behandlingen på internatet ruvade Guillou på hämnd, och lyckades. Under ett vikariat på herrtidningen Fib-Aktuellt skrev han ett stort reportage om den brutala mobbningskulturen och om lärarnas ovilja att ingripa. Reportaget ledde till att internatet stängdes. Jan Guillou insåg att han fick mer uträttat som journalist än jurist, vilket han då studerade till.
Det stora genombrottet kom som programledare för tv-programmet Rekordmagazinet i början av 1980-talet. Svenskarna samlades framför tv-rutan och fick ta del av hisnande scoop om maktens övertramp. Ett av dem var domen på tio års fängelse för mordbrand som raggaren Keith Cederholm dömts till. Guillou lyckades bevisa att Cederholm var oskyldig. Rättsskandalen blev senare en läsvärd bok.
Även frun medverkar
Därpå följde den framgångsrika bokserien om agent Hamilton, flera tv-program, bland annat med Leif GW Persson, serien om Tempelriddaren Arn och senast tio böcker som beskriver en släkt genom 1900-talet.
Den stenhårda disciplinen är en förklaring till succéerna.
Det är rörande att se Guillou hamra på sin skrivmaskin av märket Adler i timmerstugan i Uppland, för att inte tala om scenen där gourmanden Guillou slukar sin middag direkt ur tonfiskburken.
Bland dem som intervjuas i programmet finns Marina Stagh, Guillous tidigare sambo och mamma till hans två barn samt Ann-Marie Skarp, sedan länge Jan Guillous hustru och förläggare.
Intervjuade kolleger är Peter Bratt, som fortfarande är ilsken, Leif GW Persson och Staffan Heimerson, i begynnelsen en av Guillous lärofäder. Staffan Heimerson lyfter fram ett av Jan Guillous trumfkort som vi sällan talar om – hans verbala begåvning. I motsats till andra som intervjuas i tv är Guillous svar alltid klara, omöjliga att missta sig på. Han talar vårdat, grammatikaliskt korrekt, hummar inte och söker aldrig efter ord.