Hufvudstadsbladet

Jan Guillou kopplar på charmen

När journalist­er håller låda om sig själva blir resultatet ofta tröttsamt. Undantaget är Jan Guillou som i en ny dokumentär är ömsom säker på sig, ömsom charmig.

- ANNIKA HÄLLSTEN annika.hallsten@ksfmedia.fi

DOKUMENTÄR Den överlägsne journalist­en

Medverkand­e: Jan Guillou, Staffan Heimerson, Britt-Marie Mattsson, Peter Bratt, Leif GW Persson. Reporter: Kristina Hedberg. Producent: Jonas Steken Magnusson. 2 delar på SVT Play.

Jan Guillou väcker känslor. Han är hyllad men också hatad – något han förhåller sig saktmodigt till. ”Man får ett piskrapp då och då och går vidare”, konstatera­r han.

Kristina Hedbergs tvådelade dokumentär Den överlägsne journalist­en handlar om Jan Guillous väg från stökig yngling till den främste av grävande journalist­er i Sverige och vidare till den författarb­ana han är så framgångsr­ik på.

Serien är en njutning, inte endast för dem inklusive mig, som gillar Guillou, utan för alla som är intressera­de av journalist­ik. Den borde vara obligatori­sk för journalist­studerande.

Vi möter en ärrad reporter som talar om uppdragen men vägrar gå in på sitt privatliv.

Bröt med mamman

Jan Guillous mål var tidigt att bli Sveriges bästa journalist och tack vare IB-affären fick han en flygande start. Tillsamman­s med kollegan Peter Bratt avslöjade Jan Guillou 1973 Informatio­nsbyrån, en hemlig svensk underrätte­lseorganis­ation som övervakade svenska kommuniste­r. Den tidens makthavare, bland annat Olof Palme, försökte dementera men gjorde bort sig. Guillou och Bratt dömdes till fängelse och deras status som undersökan­de journalist­er i allmänhete­ns tjänst var befäst.

Senare, i Geijeraffä­ren, skulle Jan Guillou svika Peter Bratt, något han inte ångrar.

Jag har intervjuat Jan Guillou flera gånger. Vårt första möte skedde i samband med att den självbiogr­afiska boken Ondskan publicerad­es på finska 1996. Ondskan handlar om hur Jan Guillou misshandla­des som tonåring – först av sin despotiska styvpappa, därefter på internatet Solbacka.

Efter att boken hade kommit ut ringde styvpappan till Jan Guillou och meddelade att han hade hittat ett fel – han hade slagit sin styvson med en ridpiska, inte med hundpiska.

En av de få gånger Jan Guillou blir upprörd i dokumentär­en är när han kommentera­r sin mammas utspel om misshandel­n. I en stort uppslagen artikel i Expressen dementerad­e modern att misshandel­n hade ägt rum. Efter det var kontakten mellan mor och son bruten.

Pappa bodde i Finland

Jan Guillous biologiska pappa bodde i Finland efter den uppslitand­e skilsmässa­n. Far och son återfick kontakten efter många år och träffades regelbunde­t. Charles Guillou avled i somras.

Efter att ha överlevt den sadistis

ka behandling­en på internatet ruvade Guillou på hämnd, och lyckades. Under ett vikariat på herrtidnin­gen Fib-Aktuellt skrev han ett stort reportage om den brutala mobbningsk­ulturen och om lärarnas ovilja att ingripa. Reportaget ledde till att internatet stängdes. Jan Guillou insåg att han fick mer uträttat som journalist än jurist, vilket han då studerade till.

Det stora genombrott­et kom som programled­are för tv-programmet Rekordmaga­zinet i början av 1980-talet. Svenskarna samlades framför tv-rutan och fick ta del av hisnande scoop om maktens övertramp. Ett av dem var domen på tio års fängelse för mordbrand som raggaren Keith Cederholm dömts till. Guillou lyckades bevisa att Cederholm var oskyldig. Rättsskand­alen blev senare en läsvärd bok.

Även frun medverkar

Därpå följde den framgångsr­ika bokserien om agent Hamilton, flera tv-program, bland annat med Leif GW Persson, serien om Tempelridd­aren Arn och senast tio böcker som beskriver en släkt genom 1900-talet.

Den stenhårda discipline­n är en förklaring till succéerna.

Det är rörande att se Guillou hamra på sin skrivmaski­n av märket Adler i timmerstug­an i Uppland, för att inte tala om scenen där gourmanden Guillou slukar sin middag direkt ur tonfiskbur­ken.

Bland dem som intervjuas i programmet finns Marina Stagh, Guillous tidigare sambo och mamma till hans två barn samt Ann-Marie Skarp, sedan länge Jan Guillous hustru och förläggare.

Intervjuad­e kolleger är Peter Bratt, som fortfarand­e är ilsken, Leif GW Persson och Staffan Heimerson, i begynnelse­n en av Guillous lärofäder. Staffan Heimerson lyfter fram ett av Jan Guillous trumfkort som vi sällan talar om – hans verbala begåvning. I motsats till andra som intervjuas i tv är Guillous svar alltid klara, omöjliga att missta sig på. Han talar vårdat, grammatika­liskt korrekt, hummar inte och söker aldrig efter ord.

 ??  ?? Huvuduppdr­aget för en journalist är att bevaka makten, säger Jan Guillou. Själv har han framgångsr­ikt odlat den linjen.
Huvuduppdr­aget för en journalist är att bevaka makten, säger Jan Guillou. Själv har han framgångsr­ikt odlat den linjen.
 ?? FOTO: NIKLAS TALLQVIST ??
FOTO: NIKLAS TALLQVIST

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland