Kär i Gö­te­borg

Ly­dia Sand­gren vil­le skri­va en ro­man om vän­skap, kär­lek, fa­mil­je­band och Gö­te­borg. Dess­utom vil­le hon ut­fors­ka gå­tan med en mam­ma som över­ger man och barn. Re­sul­ta­tet blev Sam­la­de verk och ett en­tu­si­as­tiskt mot­ta­gan­de.

Hufvudstadsbladet - - Nyheter - an­ni­ka.hall­sten@ksf­me­dia.fi AN­NI­KA HäLLSTEN

– Jag vil­le för­med­la en spe­ci­ell at­mo­sfär, sä­ger Ly­dia Sand­gren, apro­på de­but­ro­ma­nen Sam­la­de verk. Vän­skap, kär­lek och fa­mil­je­band är te­man i den hyl­la­de be­rät­tel­sen.

Mar­tin Berg och Gustav Bec­ker möts förs­ta da­gen på Hvit­feld­ts­ka gym­na­si­et i Gö­te­borg och blir oskilj­ak­ti­ga. Året är 1980. Mar­tin dröm­mer om att bli för­fat­ta­re, Gustav vill bli konst­när, men ba­ra den ena av dem – Gustav – når sitt mål. Mar­tin lyc­kas ald­rig skri­va sin ro­man och lan­dar som för­läg­ga­re.

Så små­ning­om ut­ö­kas Martins och Gustavs duo till en trio. Mar­tin mö­ter den in­tel­li­gen­ta och av­vak­tan­de Ce­ci­lia. De gif­ter sig och får två barn men en dag läm­nar Ce­ci­lia hem­met, man­nen och bar­nen. Fem­ton år se­na­re bör­jar hen­nes dot­ter Ra­kel le­ta ef­ter hen­ne.

Ly­dia Sand­grens de­but­ro­man Sam­la­de verk har av hän­för­da kri­ti­ker be­skri­vits som en ge­ne­ra­tions­ro­man för 2020-ta­let, li­te som Klas Ös­ter­grens ro­man Gent­le­men, som ut­kom 1980, var på sin tid.

På tal om Ös­ter­gren blir Ly­dia Sand­gren, som jag pra­tar med på te­le­fon, iv­rig. Hon har nyss in­ter­vju­at Ös­ter­gren, i höst ak­tu­ell med ro­ma­nen Re­ne­ga­ter och sä­ger att hon, som så många and­ra slu­ka­de Gent­le­men.

– Den ro­ma­nen har ver­kat i mig och nu fort­sät­ter Klas Ös­ter­gren på sam­ma spår.

– Det är så myc­ket som drar åt det enk­la och sam­man­fatt­li­ga i dag. Skön­lit­te­ra­tu­ren ska va­ra en mot­sats till det.

Lit­te­ra­tur som upp­täckts­färd

Mys­te­ri­et med en mor som över­ger si­na barn är ett av hu­vud­spå­ren i Sam­la­de verk. Ly­dia Sand­gren viss­te från all­ra förs­ta bör­jan att hon vil­le ut­fors­ka om­stän­dig­he­ter­na kring för­svin­nan­det.

– I bör­jan trod­de jag att sva­ret på att Ce­ci­lia läm­nar fa­mil­jen in­te skul­le va­ra sär­skilt frukt­bart. Men när jag bör­ja­de se på det med Martins och Ra­kels ögon loss­na­de det.

– Att skri­va skön­lit­te­ra­tur är en upp­täckts­färd. En av skön­lit­te­ra­tu­rens upp­gif­ter är att er­bju­da gåtor och myste­ri­er ut­an att pre­sen­te­ra enk­la svar.

Spän­ning­en mel­lan de oli­ka tids­fäl­ten är ett an­nat hu­vud­te­ma. Ro­ma­nen väx­lar mel­lan då­tid och nu­tid – Mar­tin och Gustav för­vand­las från lös­släpp­ta yng­ling­ar till mind­re yst­ra me­del­ål­ders män. Gustav gör ka­non­suc­cé som konst­när me­dan Mar­tin stre­tar på med ett för­lag som stän­digt är ned­lägg­nings­ho­tat och med att va­ra en­sam­för­äl­der åt två barn.

– För mig var det själv­klart att ro­ma­nen del­vis skul­le ut­spe­la sig i en för­gång­en tid. Jag är be­satt av det för­flut­na, sä­ger Sand­gren.

Ly­dia Sand­gren var in­te född när ro­ma­nen in­leds och har inga min­nen av 1980-ta­let. Än­då dröj­de det in­nan hon in­såg att hon mås­te re­se­ar­cha.

– Jag var anings­lös och över­mo­dig. Men när jag för­stod att jag mås­te ta re­da på vad man pra­ta­de om på fester 1984, vad man plug­ga­de 1982, hur man tog stu­den­ten och hur en sö­kan­de man lap­pa­de ihop sin iden

ti­tet på 1980-ta­let sat­te jag fart.

– Mi­na för­äld­rar blev fö­re­mål för en spärr­eld av frå­gor, mi­na kol­le­ger och min ex-pojk­väns för­äld­rar li­kaså. Jag läs­te tid­ning­ar, tid­skrif­ter, te­le­fon­ka­ta­lo­ger, såg fil­mer och tv-se­ri­er, lyss­na­de på Ulf Lun­dell. Han finns in­te med i boken men han var me­gas­tor un­der 1980-ta­let.

Vad för­knip­par du med 1980-ta­let?

– Jag tän­ker på 1980-ta­lets il­lu­sions­lös­het och cy­nism som gro­grund för nå­got an­nat. Mor­det på Olof Pal­me och kärn­krafts­ha­ve­ri­et i Tjer­no­byl blev en slut­punkt för de­cen­ni­et.

Gö­te­borgs­käns­la

Stock­holm har odöd­lig­gjorts lit­te­rärt av namn som Per An­ders Fo­gel­ström, Li­za Marklund, Sti­eg Lars­son och många fler. Gö­te­borg har in­te för­un­nats li­ka stor­slag­na skild­ring­ar. Men i Sam­la­de verk rör vi oss näs­tan en­bart i Gö­te­borg, fram­för allt i Ha­ga och Ma­jor­na.

Gö­te­borg är näs­tan en av hu­vud­per­so­ner­na och Ly­dia Sand­gren sä­ger att hon vil­le gö­ra sam­ma för Gö­te­borg som Hjal­mar Sö­der­berg gjor­de för Stock­holm.

– Jag vil­le ska­pa en spe­ci­ell at­mo­sfär.

Själv be­skri­ver Ly­dia Sand­gren sig som en kvar­ters­män­ni­ska som trivs i när­he­ten av sitt hem.

– Jag frek­ven­te­rar gär­na kro­gar och kafé­er i mi­na kvar­ter kring Va­sas­ta­den, Järn­tor­get och Lin­néplat­sen.

Hös­tens svens­ka kul­tur­de­batt har ut­gått från de hän­för­da re­cen­sio­ner­na av Sam­la­de verk i vå­ras. Men Åsa Beck­man, bi­trä­dan­de kul­tur­chef i Da­gens Ny­he­ter, bröt mönst­ret när hon i en ko­lumn för­kla­ra­de att re­cen­sen­ter­na ha­de fel och att Sam­la­de verk in­te alls var så bra som de an­såg. Beck­man fick mot­hugg av bland an­nat re­gis­sö­ren Su­zan­ne Os­ten och de­bat­ten drog i gång.

Ly­dia Sand­gren sä­ger att de­bat­ten är en ny och ovan upp­le­vel­se för hen­ne.

– För mig som för­fat­ta­re är det bäst att ta ett steg till­ba­ka och lå­ta lit­te­ra­turkri­ti­ker­na skö­ta de­bat­te­ran­det.

För mig var det själv­klart att ro­ma­nen del­vis skul­le ut­spe­la sig i en för­gång­en tid. Jag är be­satt av det för­flut­na.

Ly­dia Sand­gren

FO­TO: EME­LIE ASPLUND/AL­BERT BON­NI­ERS FöR­LAG

Fo­to: EME­LiE ASPLunD/AL­BERt Bon­ni­ERS FöR­LAG

Ly­dia Sand­gren vil­le pla­ce­ra Gö­te­borg på den lit­te­rä­ra kar­tan, som Hå­kan Hell­ström som be­fäs­te Gö­te­borgs po­si­tion på pop­kar­tan.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.