En målning om dagen.
”Jag tänker inte sitta här och göra ingenting”. Då coronakrisen slog till och seniorboendet stängde för besökare fattade 91-åriga Rita Tawast penseln efter många års paus. Resultatet är minst en akvarellmålning per dag.
Vårens restriktioner i umgänge och aktiviteter slog hårt mot många seniorer, som plötsligt satt ensamma utan program. 91-åriga Rita Tawast i Kottby satt inte länge sysslolös, hon återupptog sin gamla hobby målning. Motiven för hennes tavlor är överraskande – Rita hämtar sin inspiration i läsarbilder på dagboken i HBL!
Inga besökare, inga dagliga gruppaktiviteter och inget onödigt umgänge i matsalen eller korridorerna. Coronarestriktionerna i mitten av mars slog hårt mot 91-åriga Rita Tawast som bor på Folkhälsans gruppboende Helenahemmet i Kottby.
– Ska jag sitta här och göra ingenting? Nå nej, tänkte jag, säger den pigga 91-åringen och ringde en bekant som lovade skicka både färger och papper.
– Jag har alltid varit en hobbymålare och föddes med penseln och pennan i hand. Men före den här krisen hade jag inte målat på länge, säger hon och skrattar.
På bordet stod då, i mitten av mars, ett fång röda tulpaner i en vas. De blev Rita Tawast första motiv. Rummet i övrigt är ganska litet, och förutom ett fotografi av tvillingsystern Ulla Tawast fanns inte så mycket annat att avbilda. För att få inspiration började Rita Tawast klippa ut läsarbilderna som publiceras på HBL:s dagbokssida och målade av dem.
– Jag tycker om att måla naturlandskap och blommor.
Då produktionen väl var i gång kunde inget hejda hobbykonstnären. I början av augusti var antalet målningar redan uppe i över 150 och en stor del av dem har hängts upp i Helenahemmets matsal så att alla kan beskåda dem.
– Många har frågat om de kan få en målning, så jag har delat ut ganska många. Ett 40-tal hänger här på väggen. Men vad ska jag göra med resten? Det är väl bara att slänga dem, säger Tawast anspråkslöst.
Målar i dagsljus
Rita Tawast rum vetter mot söder. Hon har därför lärt sig ta vara på dagsljuset och målar alltid då det är ljust. Lampan på bordet ger inte rätta skenet, anser 91-åringen.
– Jag är väldigt morgonpigg av mig så jag brukar stiga upp vid 6-tiden och börjar måla vid 6.30. Mina ben är ganska dåliga så jag har svårt att gå ut och måla. Därför blir det här vid bordet.
Minst en akvarell per dag brukar det bli, men vissa dagar flera.
– Jag är ganska kvick av mig om jag får inspiration, säger Tawast.
Men så har hon alltid varit fing
erfärdig. Tillsammans med sin numera bortgångna syster gjorde de dockor i folkdräkter som ställts ut på bland annat Arbis och Föreningen Brage.
Tawast har en lång karriär som barnträdgårdslärare bakom sig, så hon fick vara kreativ också på jobbet.
– Och så har jag hållit på med scouting, vi reste varje år till Österrike med scouterna. Jag tror det blev 34 gånger, säger hon och rotar i minnet.
På Helenahemmet deltog hon en gång i en målarkurs där man bjudit in en proffskonstnär för att ge goda råd.
– Hon såg på mina målningar och lät mig sedan måla i fred, säger Tawast och skrattar.