Int e det lätt …

Människor har ett behov av att träffas, en del större andra mindre. Finländare i snitt mindre. Kanske. Men också vi vill allt emellanåt komma ut ur hålorna och råkas när vi är uttråkade.

Förut lär man i Helsingfors ha stämt träff under Stockmanns klocka. Numera går det lite mer elektroniskt till, de som inte ids eller får till det på traditionellt vis uppsöker med tindrande ögon Tinder i hopp om att träffa på den förträffliga. För träffas skall det. Vissa har rent av så stort behov beträffande träffar att de bryter mot besöksförbud. Dem vill ingen träffa, för då kan tråkigheter inträffa. Men så inträffade coronan och ställde till det.

Folk fick inte träffas på jobbet, skolelever fick inte ha skolan som träffpunkt.

Studentfester, sommarfester och festliga festivaler måste avbokas och inställas. Och nylänningar blev rena pesten, så dit for den landefesten.

Inte heller släktträffar rekommenderades. Men i mångas ögon var det kanske ändå en lättnad. Ni har väl hört den förträffliga och träffsäkra julsången Juligen (jo, det skrivs ihop) med den svenska rapgruppen Just D (och här avses en form av sång, inte efterdyningarna av en sen middag): ... och vid tolv kom hela släkten. Min morfar och min faster och hennes man med andedräkten. Dom tvinga en till dans. Och massa annat trams. Sen gräla dom om vikten av att hålla sams.

Nyligen fick vi också ta del av vetskapen att slottsbalen med bålen i år inte blir av på normalt vis. Katastrofen drabbar visst några tusen som inte får visa upp sig. Dit far klänningarna, den ena förträffligare än den andra, och demonstranterna blir inte heller anträffbara utanför. Inget är som förr.

Dylikt är ett hårt slag för en del av folket, dock en lättnad för den missunnsamma delen. Jag fann därför anledning att skriva ner några rader: Nu bör vi pausa från att träffas manuellt bara via some, snällt och virtuellt. Knappast blir det heller väldans aktuellt med nåt extra lyxigt fint och speciellt då slottsbalen blir bantad, mycket avbeställt och de bjudna skall trakteras mask-inellt av Sauli och fru Jenni i nåt kliniskt tält.