Utbredda trakasserier inom toppidrotten
Färsk utredning avslöjar att idrotten i Finland präglas av sexism och homofobi
Var tredje kvinnlig idrottare utsätts för sexuella trakasserier inom tävlingsidrotten i Finland. Det framgår av en utredning om förekomsten av sexuella trakasserier och trakasserier på grund av kön inom finländsk tävlingsidrott.
– Det är ett problem som idrotten måste ta på allvar, säger Teemu Japisson, generalsekreterare för Finlands centrum för etik inom idrotten (FCEI) som gjort utredningen.
En av de största orsakerna till de utbredda trakasserierna inom idrotten är att kvinnornas och minoriteternas ställning är svag och att det existerar strukturer som stödjer det manliga och en stark maskulin kultur som förminskar damidrottare, damidrott och minoriteter.
Sexuella trakasserier och trakasserier på grund av kön är ett stort problem inom finländsk tävlingsidrott visar FCEI:s utredning. För skydda idrottarna måste förbunden jobba för ökad jämställdhet och vidta konkreta åtgärder för att känna igen och förebygga trakasserier.
Var tredje kvinnlig idrottare över 16 år har utsatts för sexuella trakasserier och var fjärde för trakasserier på grund av kön.
Sexistiska och homofoba inställningar och värderingar är djupt förankrade i idrottens strukturer i Finland.
Det här framgår av Finlands centrum för etik inom idrotten FCEI:s utredning om förekomsten av sexuella trakasserier och trakasserier på grund av kön inom finländsk tävlingsidrott.
Utredningen presenterar inte bara siffror och resultat utan också åtgärdsuppmaningar till det finländska idrottsfältet.
Bland de viktigaste aspekterna FCEI:s utredning lyfter fram är att kvinnornas och minoriteternas ställning inom idrotten måste förbättras.
Eftersom trakasserierna är djupt förankrade i idrottens strukturer och idrotten hör till samhällets minst jämställda delar måste en värdegrundsförändring ske för att idrotten ska slippa de homofoba och misogyna värderingarna som styr och präglar verksamheten.
Idrotten måste också jobba aktivt för att stödja kvinnor och minoriteter – en tyst acceptans räcker inte för att skapa förändring.
Homofobt och misogynt språk
FCEI skriver i sin utredning att idrotten har en lång historia av homofoba och kvinnofientliga värderingar och inställningar där pojkar och män socialiseras och fostras till tuffhet, våldsamhet och aggressivitet.
Det är främst tränarna som upprätthåller idrottens hypermaskulina livssyn och på olika sätt övervakar de manliga idrottarna och tillrättavisar dem då de misslyckas med att uppfylla dessa maskulina standarder.
Då männen och manliga värderingar skapat och upprätthåller idrottens strukturer är det kvinnorna och de män som inte identifierar sig med de traditionella manliga rollerna och värderingarna som utsätts för trakasserier och marginaliseras.
Att upprätthålla en heteronormativ kultur där traditionell ”manlighet” i språk, gärningar och strukturer prioriteras och där det heterosexuella ses som det naturliga är också en grundläggande del av att de maskulina värderingar som styr idrotten.
Homofobiskt språk, avståndstagande från det homosexuella och det kvinnliga, trakasserier i omklädningsrummet och skämt om homosexuella är fortfarande vardag i Idrottsfinland visar FCEI:s utredning.
Att använda ”bög”, ”kärring” eller ”fitta” som nedvärderande skällsord är vardag inom idrotten och det finns också en viss förståelse och ett visst godkännande för den här sortens språk och beteende bland de styrande inom idrotten.
Att använda ord som är nedvärderande för sexuella minoriteter och kvinnor är ett sätt att förstärka det maskulina inom idrotten och hålla kvinnor och homosexuella på en lägre nivå i hierarkin.
Utredningen visar också att grenförbunden inte lyckats med sitt förebyggande arbete då nästan 60 procent av idrottarna inte vet om deras grenförbund ingripit vid eller jobbat för att förebygga trakasserier.
Utredningens resultat visar att idrotten i Finland är öppet sexistisk, att kvinnors deltagande ifrågasätts på grund av deras kön vilket inte skulle accepteras inom arbetslivet.
I många fall ifrågasätts till och med kvinnors rätt att delta och verka inom idrotten.
Medier förstärker strukturerna
Också i medierna används språk som förstärker könsstereotypierna. Då manliga ishockeyspelare tar till våld på planen kommenteras det med att de ”visar känslor”, då en manlig idrottare klagar över ett domslut ”gråter” han och då en spelare blir liggande skadad agerar han som en ”kärring”.
Dessutom skriver och talar medierna gärna om fotboll och damfotboll eller idrottare och damidrottare. Medierna skriver fortfarande texter av typen ”titta vad den här idrottaren klarar av trots att hon är kvinna” och kvinnliga idrottare får frågor om sitt utseende och om sina kläder medan manliga idrottare får tala om sitt idrottande.
Det förekommer också fortfarande kommentarer om kvinnors kroppsform, vikt och utseende i sportjournalistiken då manliga reportrar vill hitta förklaringar till damidrottares prestationer.
Dystra men inte förvånande siffror
Utredningens resultat är i sig inte speciellt överraskande. De följer samma mönster som samhället i allmänhet. Det förekommer alltså varken mer eller mindre sexuella trakasserier eller trakasserier på grund av kön i idrotten än vad det gör utanför idrotten.
Det som däremot är vanligare inom idrotten än i resten av samhället är förekomsten av homofoba och misogyna inställningar, homofobiskt och kvinnonedvärderande språk och en kultur där det manliga prioriteras framför det icke-manliga och där kvinnans roll och värde är betydligt lägre än männens.
Med tanke på alla nyheter som under de senaste åren kommit fram om sexuella trakasserier, olämpligt beteende och trakasserier på grund av kön inom idrotten är det inte heller överraskande att det främst är unga tjejer och män som tillhör sexuella minoriteter som mest utsätts för dessa trakasserier.
Ofta då en trakasseri- eller annan skandal briserar skyndar ledare från de ansvariga förbunden, klubbarna och ligorna att säga att det handlar om ett isolerat och enskilt fall och att man hanterar ärendet internt. Då sedan en utomstående part granskar vad som hänt och hur verksamheten ser ut är det inte helt ovanligt att det visar sig att det inte handlar om isolerade incidenter utan strukturella problem.
Utredningen visar att trakasserier och olämpligt beteende är en del av idrottens strukturer och att man därför inte blir av med problemen utan att förändra sin verksamhet och sina värderingar. FCEI skriver i utredningen att jämställdhet är en av de viktigaste frågorna idrotten måste arbeta med för att råda bort på de utbredda trakasserierna som förekommer inom tävlingsidrotten.
Var tredje kvinna
Utredningen visar att en tredjedel av alla kvinnliga idrottare utsatts för sexuella trakasserier och en fjärde del trakasserier på grund av kön.
Siffrorna visar att det inte handlar om enskilda fall utan att det handlar om ett systematiskt, strukturellt och utbrett problem.
Utredningen visar att det finns ett klart samband mellan idrottarnas ålder och kön och risken för att utsättas för sexuella trakasserier. Ju yngre idrottarna är desto större är risken för att de utsätts. I undersökningen deltog idrottare över 16 år.
Största sannolikheten för att utsättas för sexuella trakasserier hade enligt statistiska beräkningar 16-åriga unga kvinnor som tävlar på seniorlandslagsnivå.
Sannolikheten att utsättas för sexuella trakasserier på grund av kön är låg hos manliga idrottare oberoende av ålder.
Bland minoriteter har män som tillhör sexuella minoriteter största sannolikheten för att utsättas för sexuella trakasserier medan kvinnor med funktionsvariation har största sannolikheten för att utsättas för trakasserier på grund av kön.