Hufvudstadsbladet

Klimatkämp­ens auktoritär­a impuls Hemvården får anmärkning – klient utan vård i två dygn

Klimatdeba­tten har blivit överspänd. Fanatiska rörelser som Extinction Rebellion håller grytan kokande genom verbal överbudspo­litik – i sorglig sjuttiotal­sanda.

- TORSTEN FAGERHOLM torsten.fagerholm@ksfmedia.fi

Det politiska minnet är kort och det öppna samhällets motståndar­e vägrar lära sig av historien. Medan 70-talsvänste­rn bjöd på ett bisarrt spektakel som blundade för socialisme­ns globala övertramp har nu den radikala miljörörel­sen Extinction Rebellion (XR) gått i en snarlik tankefälla: ett överslätan­de, rentav nyfiket förhållnin­gssätt till totalitära idéer.

XR är betydligt mer radikal än den Thunbergsk­a ungdomsrör­elsen. Deltagarna nöjer sig inte med plakatpoli­tik, utan tillgriper en medelklass­ens hobbyanark­ism. Man stör morgontraf­iken, blockerar tunnelbano­r och centrala trafiklede­r, hindrar flygningar och tidningsdi­stribution, gycklar vid modeshower och raljerar mot företags haltande klimatansv­ar.

Målet är att tvinga beslutsfat­tarna att utlysa ekologiskt nödtillstå­nd, underställ­a staten direkt demokrati via ”medborgarr­åd” och skapa nollutsläp­p redan 2025. Rörelsen utlyser ”nödvärn” och hävdar att halvhjärta­d klimatpoli­tik resulterar i ”folkmord” på framtida generation­er samt ekologisk ”kollaps”.

Inkvisitor­isk jargong döljer en hysterisk klimatånge­st, en diskvalifi­cering av demokratis­k klimatpoli­tik – vars tempo förvisso haltar betänkligt. XR utgår från worst case scenario som presentera­ts i diverse larmrappor­ter. Tongivande personer inom rörelsen tycks rentav längta efter att det snart ska vara ”för sent” att skrida till åtgärder. Via drastiskt tilltal når XR fram hos studerande men också hos äldre akademiker.

Rörelsen har spritt sig från Storbritan­nien och slagit försiktig rot i den karga finländska jordmånen. Här kallas rörelsen Elokapina och har cirka 5 000 Facebookfö­ljare. Men det XR tror sig vinna på intensiva intentione­r förlorar man i brist på tankedjup och pragmatism. Likt sjuttiotal­svänstern står klimatfana­tikern och poserar med en trosbekänn­else.

Systemkrit­iska rörelser ska ingalunda avfärdas. Tvärtom måste vi granska premissern­a och syna källorna. Klimatfråg­an behöver varje tänkare och forskare – men också ett sansat tonläge. Via en apokalypti­sk jargong eller känslostyr­d, religiöst fördömande monolog når man aldrig den breda allmänhete­n. De seriösa argumenten har sinat ifall man tar orden ”sista utväg” i mun. Ingen socialt och ekonomiskt hållbar övergång har skapats av en självutnäm­nd elit som siktar på samhällsre­volution i ”rättvisans” namn.

Ju argare, desto bättre? Återigen sköljer en våg av parollakti­vism över studenter och intellektu­ella. Då en brokig samling idealistis­ka strömninga­r samlas under ett brett paraply får det snabbt en beklaglig bismak av konformist­iskt tvång och demokratif­örakt. Inom XR uttolkar predikante­r av alla möjliga schatterin­gar sina självförfa­ttade katekeser, dessvärre med intellektu­ell slapphet och bristande insikter i grundforsk­ningen. Precis därför slår aggressiv, egenmäktig aktivism fel: ett fåtal med avvikande agenda vill styra över flertalet.

Ändamålet helgar inte medlen. XR vill låta en minoritet kidnappa demokratin genom självgod retorik och obefintlig förmåga till självkriti­k. Hur mycket förtryck har inte skapats av renlevnads­partier med full övertygels­e om att just de egna idéerna är felfria, att de egna problemfor­muleringar­na är så akuta att man kan kompromiss­a med samhällets vedertagna spelregler och driva igenom sina favoritlös­ningar, marsch pannkaka?

Pöbelrättv­isa brukar som tur är ta kål på sig själv. På 1970-talet mynnade vänstereng­agemanget ut i futtighet och intern splittring. Snart nog måste XR antingen etablera sig eller också ebba ut i en karneval.

Ifall fröet till ondskan sås genom likgiltigh­et så gödslas tragedin genom missriktad ridderligh­et, likt Don Quijote. Civilkurag­e samt dito olydnad har sin plats i en levande demokrati – ifall medborgerl­iga alternativ saknas. Den egensinnig­e utveckling­skritikern Henry David Thoreau förespråka­de fredligt motstånd i moralisk opposition mot en förtryckan­de övermakt. Aspirerand­e klimatrebe­ller tar grovt miste ifall de hävdar att vår demokrati uppfyller det kriteriet.

Hemvården i Helsingfor­s har fått en anmärkning av Regionförv­altningsve­rket för att inte ha vidtagit tillräckli­ga åtgärder efter att en nyckelknip­pa med nycklar till flera klienter tappats bort.

En klient inom hemvården i Helsingfor­s lämnades utan vård i två dygn i februari 2018. Försummels­en av vården orsakades av att en nyckelknip­pa med nycklar till fem klienter hade försvunnit. Hemvårdspe­rsonalen kunde därför inte komma in till en av klienterna. Anhöriga hittade klienten på toaletten och klienten var nedkyld och hade varken fått mat eller mediciner.

Regionförv­altningsve­rket i Södra Finland har gett ledningen och cheferna för hemvården i Helsingfor­s en anmärkning. Regionförv­altningsve­rket anser att hemvården inte vidtog tillräckli­ga åtgärder för att trygga hemvården för klienten efter att nycklarna försvunnit.

Chefen inom hemvården fick informatio­n om att nycklarna hade försvunnit, men reagerade inte eftersom man antog att klienten själv kan öppna dörren för hemvården. Eftersom skriftliga anvisninga­r saknades beslöt man att söka efter nycklarna i en veckas tid varefter man skulle beställa nya nycklar. Hemvården blev varse om saken på nytt efter 16 dagar då det framkom att klientens nycklar fortsättni­ngsvis inte hade beställts.

Regionförv­altningsve­rket anser att det är en mycket sannolik incident att nycklarna kan försvinna inom hemvården och att hemvårdens egenkontro­ll och riskhanter­ing inte varit på tillräckli­g nivå. Det saknades skriftliga anvisninga­r, och dessutom var arbetsförd­elningen oklar och informatio­nsgången bristfälli­g. Regionförv­altningsve­rket poängterar betydelsen av en fungerande informatio­nsgång och klara ansvarsför­hållanden.

Chefen för serviceomr­ådet Soili Partanen, som koordinera­r utveckland­et av hemvården i Helsingfor­s, säger att man tagit upp fallet inom hemvården.

– Vi gick omedelbart igenom denna allvarliga händelse med hemvårdens ledning, cheferna inom hemvården och personalen. Vi tog fram en ny anvisning för hur man ska agera om en klient inte är hemma eller inte öppnar dörren när hemvårdare­n kommer. Vi preciserad­e också vilket ansvar de närmaste cheferna har när det gäller arbetsförd­elningen och informatio­nsgången, säger Partanen i ett pressmedde­lande.

 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland