Klimatkämpens auktoritära impuls Hemvården får anmärkning – klient utan vård i två dygn

Klimatdebatten har blivit överspänd. Fanatiska rörelser som Extinction Rebellion håller grytan kokande genom verbal överbudspolitik – i sorglig sjuttiotalsanda.

Det politiska minnet är kort och det öppna samhällets motståndare vägrar lära sig av historien. Medan 70-talsvänstern bjöd på ett bisarrt spektakel som blundade för socialismens globala övertramp har nu den radikala miljörörelsen Extinction Rebellion (XR) gått i en snarlik tankefälla: ett överslätande, rentav nyfiket förhållningssätt till totalitära idéer.

XR är betydligt mer radikal än den Thunbergska ungdomsrörelsen. Deltagarna nöjer sig inte med plakatpolitik, utan tillgriper en medelklassens hobbyanarkism. Man stör morgontrafiken, blockerar tunnelbanor och centrala trafikleder, hindrar flygningar och tidningsdistribution, gycklar vid modeshower och raljerar mot företags haltande klimatansvar.

Målet är att tvinga beslutsfattarna att utlysa ekologiskt nödtillstånd, underställa staten direkt demokrati via ”medborgarråd” och skapa nollutsläpp redan 2025. Rörelsen utlyser ”nödvärn” och hävdar att halvhjärtad klimatpolitik resulterar i ”folkmord” på framtida generationer samt ekologisk ”kollaps”.

Inkvisitorisk jargong döljer en hysterisk klimatångest, en diskvalificering av demokratisk klimatpolitik – vars tempo förvisso haltar betänkligt. XR utgår från worst case scenario som presenterats i diverse larmrapporter. Tongivande personer inom rörelsen tycks rentav längta efter att det snart ska vara ”för sent” att skrida till åtgärder. Via drastiskt tilltal når XR fram hos studerande men också hos äldre akademiker.

Rörelsen har spritt sig från Storbritannien och slagit försiktig rot i den karga finländska jordmånen. Här kallas rörelsen Elokapina och har cirka 5 000 Facebookföljare. Men det XR tror sig vinna på intensiva intentioner förlorar man i brist på tankedjup och pragmatism. Likt sjuttiotalsvänstern står klimatfanatikern och poserar med en trosbekännelse.

Systemkritiska rörelser ska ingalunda avfärdas. Tvärtom måste vi granska premisserna och syna källorna. Klimatfrågan behöver varje tänkare och forskare – men också ett sansat tonläge. Via en apokalyptisk jargong eller känslostyrd, religiöst fördömande monolog når man aldrig den breda allmänheten. De seriösa argumenten har sinat ifall man tar orden ”sista utväg” i mun. Ingen socialt och ekonomiskt hållbar övergång har skapats av en självutnämnd elit som siktar på samhällsrevolution i ”rättvisans” namn.

Ju argare, desto bättre? Återigen sköljer en våg av parollaktivism över studenter och intellektuella. Då en brokig samling idealistiska strömningar samlas under ett brett paraply får det snabbt en beklaglig bismak av konformistiskt tvång och demokratiförakt. Inom XR uttolkar predikanter av alla möjliga schatteringar sina självförfattade katekeser, dessvärre med intellektuell slapphet och bristande insikter i grundforskningen. Precis därför slår aggressiv, egenmäktig aktivism fel: ett fåtal med avvikande agenda vill styra över flertalet.

Ändamålet helgar inte medlen. XR vill låta en minoritet kidnappa demokratin genom självgod retorik och obefintlig förmåga till självkritik. Hur mycket förtryck har inte skapats av renlevnadspartier med full övertygelse om att just de egna idéerna är felfria, att de egna problemformuleringarna är så akuta att man kan kompromissa med samhällets vedertagna spelregler och driva igenom sina favoritlösningar, marsch pannkaka?

Pöbelrättvisa brukar som tur är ta kål på sig själv. På 1970-talet mynnade vänsterengagemanget ut i futtighet och intern splittring. Snart nog måste XR antingen etablera sig eller också ebba ut i en karneval.

Ifall fröet till ondskan sås genom likgiltighet så gödslas tragedin genom missriktad ridderlighet, likt Don Quijote. Civilkurage samt dito olydnad har sin plats i en levande demokrati – ifall medborgerliga alternativ saknas. Den egensinnige utvecklingskritikern Henry David Thoreau förespråkade fredligt motstånd i moralisk opposition mot en förtryckande övermakt. Aspirerande klimatrebeller tar grovt miste ifall de hävdar att vår demokrati uppfyller det kriteriet.

Hemvården i Helsingfors har fått en anmärkning av Regionförvaltningsverket för att inte ha vidtagit tillräckliga åtgärder efter att en nyckelknippa med nycklar till flera klienter tappats bort.

En klient inom hemvården i Helsingfors lämnades utan vård i två dygn i februari 2018. Försummelsen av vården orsakades av att en nyckelknippa med nycklar till fem klienter hade försvunnit. Hemvårdspersonalen kunde därför inte komma in till en av klienterna. Anhöriga hittade klienten på toaletten och klienten var nedkyld och hade varken fått mat eller mediciner.

Regionförvaltningsverket i Södra Finland har gett ledningen och cheferna för hemvården i Helsingfors en anmärkning. Regionförvaltningsverket anser att hemvården inte vidtog tillräckliga åtgärder för att trygga hemvården för klienten efter att nycklarna försvunnit.

Chefen inom hemvården fick information om att nycklarna hade försvunnit, men reagerade inte eftersom man antog att klienten själv kan öppna dörren för hemvården. Eftersom skriftliga anvisningar saknades beslöt man att söka efter nycklarna i en veckas tid varefter man skulle beställa nya nycklar. Hemvården blev varse om saken på nytt efter 16 dagar då det framkom att klientens nycklar fortsättningsvis inte hade beställts.

Regionförvaltningsverket anser att det är en mycket sannolik incident att nycklarna kan försvinna inom hemvården och att hemvårdens egenkontroll och riskhantering inte varit på tillräcklig nivå. Det saknades skriftliga anvisningar, och dessutom var arbetsfördelningen oklar och informationsgången bristfällig. Regionförvaltningsverket poängterar betydelsen av en fungerande informationsgång och klara ansvarsförhållanden.

Chefen för serviceområdet Soili Partanen, som koordinerar utvecklandet av hemvården i Helsingfors, säger att man tagit upp fallet inom hemvården.

– Vi gick omedelbart igenom denna allvarliga händelse med hemvårdens ledning, cheferna inom hemvården och personalen. Vi tog fram en ny anvisning för hur man ska agera om en klient inte är hemma eller inte öppnar dörren när hemvårdaren kommer. Vi preciserade också vilket ansvar de närmaste cheferna har när det gäller arbetsfördelningen och informationsgången, säger Partanen i ett pressmeddelande.