Fakta räknas, inte datormodeller

KLIMATET Bernt Nordman (HBL Debatt 2.9) påstår att jag fokuserar på enskilda lokala väderfenomen, som är ointressanta i diskussionen om ”klimatkrisen”. Han har inte läst så noga att han förstått att det var precis det jag visade, genom att balansera den ensidiga rapporteringen om värmerekord med några aktuella köldrekord.

Dessutom koncentrerade jag mig en hel del på jordens medeltemperatur under denna mellanistid och konstaterade att vi nu har den tionde värmetoppen och den kallaste av dem alla. Detta bygger på vetenskapliga studier av isborrkärnor från Vostok-stationen på Antarktis och Grönlands

forskningsstation. Gällande klimatet under de senaste 40 åren refererar jag till satellitmätningar, vilket ju ger det bästa genomsnittet då dessa mäts jämnt över hela jordklotet. Resultaten presenteras av Remote Sensing System (RSS) och University of Alabama i Huntsville (UAH) och de är relativt samstämmiga.

Nordman påstår vidare att framtida medeltemperaturer kan prognostiseras med hjälp av sofistikerade klimatmodeller. Om dessa skriver IPCC:s forskare i sin rapport 2001 (sid 774) ”inom klimatvetenskap och modellering skall vi förstå att vi har att göra med ett icke-linjärt kaotiskt system och det är därför omöjligt att göra långsiktiga prognoser om kommande klimat”.

Klimatet är ett kaos, det vill säga oberäkneligt. Klimatmodellerna bygger på så många gissade variabler att de inte kan bli bättre än en gissning.

Detta bekräftas av att IPCC:s många larm under 30 år visat sig falska: Söderhavsöarna skulle översvämmas. De är kvar och fler växer än krymper. Öknarna skulle växa. De har krympt, så att jorden blivit 13 procent grönare. Skördarna skulle minska och orsaka svält. De har ökat så dramatiskt att en fjärdedel av mänskligheten enligt Världsbanken lyfts ur ”extrem fattigdom”. Isbjörnarna hotades av utrotning. De är nu fler än 30 000.

Kina, Indien och många andra länder startar nu trefem stora kolkraftverk varje vecka. De globala utsläppen fortsätter att öka med en dryg procent per år åtminstone till 2030. Det är tio gånger Finlands alla utsläpp på ett år. Någon ”fossilfri” värld är helt enkelt inte möjlig.

Dessa länder vill naturligtvis inte försämra sitt klimat. I stället har de sett att utsläppen av koldioxid har bidragit till så mycket högre skördar att svält och misär nästan upphört. Koldioxiden är inte bara ofarlig, fakta visar att den är välgörande. ”Fossilfritt” är således inte önskvärt.

Omvärlden visar att den inte tror på IPCC.

Nordman kommenterar inte det sensationella faktum att solen nu gått in i en lika passiv fas som för 200 och 400 år sedan. Då blev klimatet kallt!

TERRORDåDET 2017 I augusti 2017 visade Hassan Zubier ett osedvanligt civilkurage då han inskred mot en knivförsedd ung man som gick bärsärkagång på ett torg i Åbo. I sina försök att rädda livet på en kvinna blev han själv knivhuggen och fick men för livet. Men utan hans ingripande hade antalet offer för terrordådet kunnat bli långt fler. Zubier blev folkhjälte och är så fortfarande i mina och säkert många andras ögon.

Att Sannfinländarna mot bättre vetande försökte få det till att det inte var Zubier utan en man av inhemsk härkomst som var hjälten avfärdade vi då med ett medlidsamt leende. I ett rättssamhälle skulle den som riskerat sitt liv för att skydda andra naturligtvis få sin belöning. Trodde vi! Och många ville själv bidra genom att delta i den insamling som en kvinna i Vasa startade för att hjälpa den rullstolsburne Zubier. Hur vi misstog oss!

I dag är Zubier en dömd och förnedrad man. Egentliga Finlands tingsrätt dömde honom i förra veckan till ett år och tio månaders villkorligt fängelse för grovt bedrägeri, grov förfalskning och penninginsamlingsbrott. Dessutom ska han betala 800 euro i dagsböter, återbetala den insamlade summan på drygt 13 000 euro till staten och stå för rättegångskostnaderna om 2 000 euro. Brotten bestod dels i att det saknades polistillstånd för insamlingen, dels hade han förfalskat ett arbetsintyg för att få högre ersättning. Tack vare det hade han tilldömts 900 euro per månad tills han fyllt 65 år. Det är en bra bit under det som betraktas som minimiinkomst i Finland.

Inte nog med detta. Dessutom gäller det tydligen att göra hjälten till buse. Zubier anklagas för att ha utnyttjat situationen för egen vinning. (Han skulle kantänka ha utsatt sig för livsfara av lukrativa skäl!) Och i HBL (12.8) skrevs det att han var en av dem som ryckte in under terrorattacken i Åbo 2017. (Vilka var de andra?)

Rättvisan måste ha sin gång!, hör jag någon påpeka. Men, finns det inte också något som heter nåd? Eller någon skyldighet att kännbart tacka honom för det goda han gjorde? Enligt en gammal domarregel kan det som inte är rimligt inte heller vara rätt. Är inte risken med en bokstavstrogen lagtolkning att man silar mygg och sväljer kameler?