Kan man se Kilimanjaro från Serengeti?

”Det finns en hel del efterklokhet i gruppens nutida tolkning som betonar deras medvetenhet om sångens kolonialistiska utgångsläge.”

”I know that I must do what’s right, as sure as Kilimanjaro rises like Olympus above the Serengeti.” Jag vet att jag måste göra vad som är rätt, så säkert som Kilimanjaro likt Olympos höjer sig över Serengeti, sjunger den amerikanska rockgruppen Toto i andra versen av sin välkända låt Africa. Sången spelades in 1981, kom ut på albumet Toto IV året därpå och blev under de följande knappa fyrtio åren en av gruppens absolut största hitlåtar. Den senaste versionen kom ut i juni, då Toto publicerade en sympatisk video med medlemmar spelande sången från sina hem.

Frasen om Serengeti och Kilimanjaro målar upp en bekant bild. Jag kan lätt föreställa mig savannens vilda djur i förgrunden samtidigt som Afrikas högsta berg majestätiskt höjer sig i bakgrunden. Det finns bara ett problem: man kan inte se Kilimanjaro från Serengeti. Avståndet mellan de två är för långt. (Den bekanta Kilimanjarobilden som många säkert har sett är från Amboseli nationalpark som ligger mycket närmare Kilimanjaro.)

Enligt Totomedlemmar betonar detta geografiska fel att sången inte över huvud taget handlar om Afrika utan om protagonistens fantasibild av en kontinent där han aldrig har varit. I hans fantasi framstår Afrika som en mytisk och mystisk gudarnas boning (”Kilimanjaro rises like Olympus”) där den vita amerikanska protagonisten hoppas att kunna hitta sin frälsning eller något slags visdom från urminnes tider (”hoping to find some old forgotten words or ancient melodies” sjunger han).

Det finns en hel del efterklokhet i gruppens nutida tolkning som betonar deras medvetenhet om sångens kolonialistiska utgångsläge. Det är förståeligt att Totomedlemmarna nu vill distansera sig från textens innehåll, särskilt efter att den amerikanska tv-kanalen CBS tog ett misslyckat beslut att använda Totosången som soundtrack i sändningen från Nelson Mandelas begravning. Slutresultatet var pinsamt. David Paich (Totosångare och en av Africasångens två skribenter) skickade snabbt ut en kommuniké om att Toto inte hade tilllåtit användningen av deras musik i sändningen, och att tvkanalen i stället borde ha använt äkta sydafrikansk musik för att hedra Mandela.

Det är intressant att jämföra bandets uttalanden om Africasången före och efter Mandelas begravning. I en intervju 2018 hänvisade medlemmarna till den som en dum sång med en tokig, icke-finslipad text. De berättade att Africa var det sista spåret som spelades in och knappt klarade ribban för att komma med på albumet. Enligt en intervju från 2005 var sången inte den sista utan den andra som spelades in (den första var Roseanna, en annan storsuccé) efter att Paich hade finslipat texten hela sex månader. Paich berättade att han hade sett Unicef-annonser med hungrande barn och ville göra något för att förbättra situationen.

Historien bakom sången har förändrats ganska mycket mellan de två intervjuerna. Förändringen utkristalliserar sig i protagonistens roll i sångens tolkning. Man har blivit alltmer medveten om att det inte är irrelevant vem som berättar historien om Afrika. Förändringen har ändrat även det geografiska felets roll i helheten: när det är en fråga om en fantasibild i stället för den egentliga kontinenten kan Kilimanjaro höja sig över Serengeti.