Säg da till bandet som säger njet!
Uttrycket är än mer slipat och än mer personligt, skriver Jan-Erik Holmberg med anledning av Njet Njets tredje utgåva.
Njet Njet 9
III (Eclipse)
Det är dags för en romersk trea som titel för det medelstora bandet Njet Njet 9:s senaste utgåva. Den första skivan kom år 2016 och året därpå kom tvåan Dark Soul.
Musiken på den andra skivan var välskriven och -arrangerad, kompet starkt pulserande och dynamiken uppskruvad nästan skivan igenom. Nonetten spelade tajt ihop och med avsevärd drive.
Allt detta stämmer också på III. Även nu skiljer sig Ville Kyttäläs stycken till sin fördel från mycken inhemsk jazz. Sammansättningen är exakt densamma som tidigare, med fina blåsande solister som Linda Fredriksson eller Martti Vesala, den superbt groovande basisten Heikki Laine och mopedisten Eeti Nieminen vid slagverken – mest manuellt, men även maskinellt.
Den nya skivan är mera slipad – i positiv bemärkelse. Njet Njet 9 har fått skarpare konturer och tydligare personlighet, vilket skiljer gruppen från annan inhemsk mainstream. Helheten har blivit ännu personligare.
Retrostuk
I den sträva Send In The Piglets kontrasterar saxofonerna och trummorna mot Kyttäläs åttiotalistiska syntklanger. Mera 80-tal, rentav så mycket att man har svårt att hålla sig från ett litet leende, blir det i Silent Shout. Låten är mycket effektiv med det digitalt exakta trummaskinskompet som arbetar mot ett tema med mycket traditionella blåsriff.
Tule, vien sinut kotiin står stadigt på Laines storligen svala elbaslinjer. Blåset kopplat till beatkompet för tankarna till Esko Linnavallis ursprungliga Uuden musiikin orkesteri någon gång på 70-talet.
Usva leder först lyssnaren in i dimman (givetvis), men därefter spankuleras det framåt i en oemotståndligt svängande tretakt, medan misten sipprar ur syntarna.
Skivan avslutas med två vokala spår – på Stevie Wonder-influerade Come Together sjunger Kaisa Sainio, på Rajat medverkar Paleface och egyptiske Ramy Essam vokalt.