Stenar från Kina upprör
Åbo salutorg ska beläggas med stenar från Kina. Det har väckt frågor om stadens klimatambitioner och sociala ansvar. Samtidigt har en ny nationell strategi för offentlig upphandling lanserats där den offentliga sektorn uppmanas till större ansvarstagande. – Priset får inte styra, säger kommunminister Sirpa Paatero (SDP).
Det nya Åbo salutorg kommer att till största delen beläggas med kinesiska stenar. Det har upprört en del Åbobor som har undrat varför man inte använder inhemsk sten, när det inte är brist på den varan i Finland.
Bland annat miljöaspekten har påtalats – att frakta sten ända från Kina innebär större koldioxidutsläpp. Arbetsförhållandena i de kinesiska gruvorna är en annan fråga som har lyfts fram.
Stadsmiljönämnden i Åbo godkände det vinnande budet i upphandlingen av stenleverantör tidigare i veckan.
Nämndens ordförande Saara Ilvessalo (Gröna) säger att det är synd att de inte kunde prioritera inhemska stenar och konstaterar att nämnden inte hade något annat val än att godkänna den leverantör som bäst uppfyllde villkoren. Två finska bolag, Luonnonkivi Palin och Heikkilä Granit, vann upphandlingen, men stenarna de levererar har brutits i Kina.
Åbo profilerar sig som en föregångare i miljöfrågor och har det ambitiösa målet att vara en koldioxidneutral stad redan 2029. Staden har talat om att det ekologiska fotavtrycket för stenupphandlingen eventuellt kan klimatkompenseras.
Stenar är väldigt dyra och de kinesiska stenarna var en halv miljon billigare än de billigaste finska stenarna. Nu landar prislappen på 1,25 miljoner euro. Ilvessalo tycker ändå att det är en helt bra lösning om staden klimatkompenserar för utsläppen.
– Också när man tar i beaktande kostnader för klimatkompensationen blir stenarna från Kina billigare.
Oklart om klimatkompensering
Men det är osäkert om utsläppen kommer att kompenseras. Statsplaneringschef Kimmo Suonpää säger att det bland annat beror på om man kan följa upp och räkna ut klimatavtrycket för hela processen. I sista hand är det sedan ett politiskt beslut om staden till exempel ska plantera träd och på så sätt skapa koldioxidsänkor.
I en offentlig upphandling kan staden ställa upp också andra kriterier än kvalitet och pris, som miljöaspekter och socialt ansvar. Suonpää förklarar att tjänstemännen valde att utföra upphandlingen som en tävling där priset för en produkt av en viss kvalitet avgör, för att det skulle ha blivit för komplicerat annars.
– Om vi skulle ha haft miljövänlighet som ett krav hade alla leverantörer tvingats visa beräkningar om processens koldioxidavtryck och dessa skulle man sedan ha tvingats följa upp. Vi bedömde att upphandlingen kanske inte skulle ha lyckats med sådana kriterier.
Om det till exempel skulle visa sig att everantören inte uppfyller de miljökrav som utlovats i anbudet hade staden kunnat anklagas för att bryta mot upphandlingsreglerna.
Gatustenar från Kina är inte heller något ovanligt i Finland. Nästan alla kantstenar för trottoarer levereras numera från Kina.
”Uppdatera upphandlingsstrategi”
De offentliga upphandlingarna vid Åbo stad bereds av tjänstemän, men nämnderna har rätt att inte godkänna ett visst upphandlingsförfarande, en så kallad övertagningsrätt.
Saara Ilvessalo säger att det är väldigt sällan som politikerna använder sig av denna rätt.
– Därför skulle det vara väldigt viktigt att Åbo stads upphandlingsstrategi skulle uppdateras.
Hon säger att stadsstyrelsen remitterade ett förslag till en ny strategi för konkurrensutsättning 2018, men saken har blivit hängande. Den nya strategin skulle lyfta fram ansvars- och miljöaspekter mer.
Kommunministeriet publicerade tidigare i veckan tillsammans med Kommunförbundet en ny nationell upphandlingsstrategi.
Ungefär hälften av skatteintäkterna på lokal och nationell nivå används för projekt som konkurrensutsatts genom offentlig upphandling. Hur upphandlingarna genomförs har alltså stor betydelse.
Kommunminister Sirpa Paatero (SDP) sade i sitt tal i samband med lanseringen att ansvarsfullhet är kärnan i den nya strategin, och då syftar hon på både miljöeffekter och sociala följder av upphandlingen.
– Det billigaste priset får inte styra, om man strävar efter vissa effekter, sade hon.
När aktörer tävlar om att kunna erbjuda de billigaste tjänsterna kan det leda till undermåliga arbetsförhållanden för anställda. Till exempel rapporterade Helsingin Sanomat i somras om oskäliga arbetsvillkor inom städbranschen.
Finland har förbundit sig att följa EU-direktiv om offentlig upphandling, och i anbudstävlingen får det inte finnas kriterier om att tjänsteproducenten eller en viss produkt ska vara finsk.
Men en tanke i arbetet med den nya strategin har varit att om kommunerna och staten formulerar tydligare kriterier om miljöhänsyn och drägliga arbetsvillkor kan det bidra till att inhemska aktörer har en bättre chans. Det kunde innebära positiva ekonomiska effekter för Finland.