Pandemin har fört oss både närmare och längre ifrån varandra

I mars gick myndigheterna i USA ut med att munskydd enbart var till för folk som arbetar inom vården. Tunna textilbitar över näsa och mun hade ändå ingen effekt eftersom de läckte, folk använde dem fel och de skapade en falsk trygghet och sabbade den soci

Snart sex månader senare är den lilla tygbiten en självklar del av vardagen här i Los Angeles. I parker och på trottoarer finns det skyltar som påminner oss om att munskydden är obligatoriska, de som syndar straffas med böter. De flesta lyder snällt och täcker ansiktet både ute och inomhus.

När jag är ute och springer har jag en snusnäsduk kring halsen. Möter jag någon drar jag upp den och gör en sväng runt människan. Mer av artighet än av rädsla för att smitta hen. Ibland vinkar jag lite för att visa att jag är vänlig sinnad. Det jobbigaste med munskydden är inte att det blir tyngre att andas, utan att jag inte ser folks ansiktsuttryck. Är de rädda, arga eller glada? Är vi fiender eller in this together?

Pandemin har fört oss både närmare och längre ifrån varandra. Jag tycker att det är obegripligt med munskydd på folk som sitter ensamma i sina bilar, cyklister på ödsliga vägar och mannen som stod på en SUP-bräda långt ute i Stilla havet. Men när mängden informationskällor är oändlig finns det också oändligt med sätt att tolka informationen på.

Enligt Pew Center får 62 procent av amerikanerna sina nyheter från sociala medier. Det blir en cocktail av halvsanningar, konspirationsteorier och just nu en imponerande mängd hemmasnickrade virusexperter. I tvättstugan berättar en granne att hon på Tiktok sett att munskydden kan göra en sjukare ”man andas in sin egen covid-19”. En kompis ser konspirationsdokumentären ”Plandemic” på Youtube och vet nu att munskydd ”aktiverar viruset”.

Sociala medier och konspirationsteorier är en sak, men när experter ändrar sina rekommendationer kan det bli förvirrande för många. I mars ville den amerikanska folkhälsomyndigheten CDC att vi skulle hålla oss borta från munskydden och nu gäller det motsatta. Vem ska man egentligen lita på? Förvirring leder till osäkerhet och rädsla och till slut misstro. Om inte myndigheterna är konsekventa, vem ska man då lita på? Men livet är inte konsekvent.

Pandemin har varit en bra övning i att ta in information, agera, bygga på med mer information och justera sina handlingar efter den. Det vi lärde oss i mars eller varför inte 2017 eller 1999 var relevant då, sedan tuffade forskningen vidare och de som trodde att det räckte med att läsa på en gång blev kvar på perrongen. Det fanns en tid när man trodde att solen snurrade runt jorden, att spädbarn inte kunde känna smärta och att det inte var så viktigt att tvätta händerna. I dag vet vi bättre. Därför är det så viktigt att kunna ändra sig, inte bygga sin identitet på en viss åsikt. Handling enligt fakta och forskning snarare än efter princip och Youtube. Munskydden är inte den ultimata lösningen, men de hjälper till att minska spridningen av smittan förstår vi nu. Världen förändras, det som var sant i går är inte nödvändigtvis sant i dag.

”Det blir en cocktail av halvsanningar, konspirationsteorier och just nu en imponerande mängd hemmasnickrade virusexperter.”

JEANETTE ÖHMAN

HBL:s medarbetare i Los Angeles