En skolfotbollsmatch förde Tonja Weckström till VM
Tonja Weckström blev fotbollsdomare av en slump och efter det gick allting snabbt. Hon tog sig till den högsta nivån på bara några år.
För att vara en assisterande domare som dömt damfotboll i VM-, EM- och OS-matcher samt i en Champions League-final har Ekenäsbon Tonja Weckström en något oväntad historia om hur hon blev domare.
– Jag är ungdomsarbetsledare i Matteus församling i Helsingfors och några av ungdomarna i församlingen frågade om jag ville se deras skolfotbollsmatch. När jag kom till matchen fanns det ingen domare och läraren frågade om jag kunde döma. Jag hade spelat lite och tänkte ”vem kan nu inte reglerna”, så jag sade att det går bra.
Under matchen godkände Weckström ett straffmål, men efteråt sade en spelare att hen trodde att hon hade gjort fel.
– Väl hemma kollade jag upp det och då visade det sig att målet inte borde ha godkänts. Bara några veckor senare såg jag en annons om att det ordnas en domarkurs och jag valde att gå på kursen med avsikten att kunna döma skolfotboll ett år senare, men slutligen blev det ganska mycket mera än skolfotboll, säger Weckström.
Hon tror också att det faktum att hon jobbade som ungdomsarbetsledare bidrog till att hon valde att börja döma.
– Vid det tillfället var jag 25 år och hade jobbat en hel del. Jag var bekväm med mig själv och med mitt ledarskap, vilket framför allt behövs när man börjar döma. I början hade jag ändå lite svårt då jag var van med att diskutera med ungdomarna om det uppstod problem, men det gick ju inte att blåsa av matchen och säga att nu sätter vi oss i mittcirkeln.
Snabba ryck
Tonja Weckström började alltså döma av en slump och med tanke på det känns det nästan osannolikt att en domarkarriär som körde i gång 2003 innehöll internationella matcher endast några år senare. Weckström dömde sitt första internationella mästerskap 2008 och då handlade det om ett U19-EM för flickor. Efter det blev uppdragen fler och på meritlistan finns två EM för damer, två dam-VM och en OS-turnering i fotboll för damer. Dessutom har hon också dömt ett flertal europeiska klubblagsmatcher och tre junior-VM.
– Jag vet inte vad det var som gjorde att jag fick min första chans i ett internationellt mästerskap. Dock spelar domarens lands status och tradition en roll. Till exempel dömde Anu Jokela U19-EM 2006 och Kirsi Heikkinen dömde 2007, vilket förmodligen bidrog till att jag fick döma ett år senare. Men även det att Finland inte tagit sig till turneringar har påverkat, för på den tiden kom domarna endast från länder som inte deltog i mästerskapet.
Samtidigt lyfter Weckström fram att då Heikkinen fått döma på hög nivå har det även varit en fördel för henne.
– Som assisterande domare är det svårt om du inte har en bra domare du kan döma tillsammans med. Så visst har jag Kirsi att tacka för mycket och jag har kunnat hänga på henne då hon klarat sig bra.
”Visst är det häftigt”
Att vara med om ett världsmästerskap i fotboll är förstås någonting många drömmer om, men Weckström beskriver ändå upplevelsen som tudelad. Har man tur får man döma tre matcher på fyra veckor och följaktligen blir det mycket dötid.
– Man tränar kanske på förmiddagen, men sedan händer ingenting och du väntar på matcherna. Samtidigt bor du på ett hotell och även det hinner bli ganska tråkigt på en månad. Med det sagt är det ändå stort att döma matcher med 50000 på läktarna och veta att de sänds i teve. Visst är det också häftigt att vara på plats med världens bästa spelare och att vara en del av det.
Däremot har Weckström inte dömt storturneringar efter VM 2015. De senaste åren har hon gått från att döma 150–200 matcher per säsong till att i dagsläget döma ungefär 20 matcher på en säsong och det handlar huvudsakligen om ligafotboll för damer. Men det har också blivit en del landskamper och kvalmatcher tillsammans med Lina Lehtovaara.
– Det var ett medvetet beslut att minska på dömandet efter VM. Jag flyttade till Ekenäs, men fortsatte att jobba i Helsingfors och arbetsresorna är tidskrävande. Dessutom minskade antalet matcher eftersom det inte spelas lika många i närheten av Ekenäs som i Helsingfors där det egentligen går att döma varje kväll om man vill.
Men visst finns det också möjlighet att döma på kvällarna i Ekenäs. För en tid sedan var Weckström huvuddomare när EIF:s damlag spelade en hemmamatch. Fastän skillnaden mellan att döma på den högsta nivån och att döma i en av de lägsta serierna i Finland känns stor poängterar hon ändå att dömandet i grund och botten är detsamma.
– Jag tror det beror mycket på vad du har för inställning till det du gör. För mig har det alltid handlat om ett lagarbete och jag fortsätter döma för att jag tycker det roligt att åka på en match med mina domarkollegor. Angående att döma ensam i till exempel division 4 tycker jag, eftersom jag är assisterande domare till 95 procent, att det är roligt och annorlunda. Nu för tiden är jag nästan mera nervös för att döma sådana matcher än för att vara assisterande domare i internationella matcher.
Jag var van med att diskutera med ungdomarna om det uppstod problem, men det gick ju inte att blåsa av matchen och säga att nu sätter vi oss i mittcirkeln.