Efter HBL-granskning: Orkester ber om ursäkt – lovar bättring
UMO Helsinki Jazz Orchestra kryper till korset efter HBL:s granskning.
– Jag ber om förlåtelse.
Det budskapet kommer UMO Helsinki Jazz Orchestras verksamhetsledare Eeva Pirkkala med mot slutet av ett långt samtal efter HBL:s granskning av könsfördelningen bland dirigenter i Finland (17.9).
Under hela 2010-talet gav UMO en enda konsert med kvinnlig ledare 2018. I övrigt blev det 367 konserter ledda av män.
Enligt Pirkkala är siffrorna ytterst dystra. De ger henne ingen anledning att vara stolt.
– Men det är bra att medierna uppmärksammar frågan, för problemet löper genom hela organisationen. Någon kunde säga att jag har försökt driva saken, men frågan är hur hela organisationen fås bakom förändringen.
Pirkkala bekräftar att det funnits ett motstånd.
– Ja, det finns personer som värdesätter kvalitet framför allt. Men det borde ju föras fram att det är viktigt i sig att kvinnor får chanser.
Pirkkala lovar ta upp saken med den nya konstnärliga ledaren Ed Partyka.
– Jag lovar att vi kommer att bli bättre.
Vill ha regelbundna gäster
Helsingfors stadsorkesters intendent Aleksi Malmberg är inte förvånad över att andelen konserter med kvinnlig dirigent är bara sex procent vid HSO, när chefsdirigenten Susanna Mälkkis kvällar räknas bort.
– Siffran är ytterst liten. Jag hoppas att vi hade fler kvinnliga dirigenter som vi kunde jobba med.
Men finns de inte?
– En förändring är redan är på gång, men effekterna av de val som görs i musikskolorna i dag ses på scenerna först om tio tjugo år.
Malmberg riktar ljuskäglan i riktning mot de stora agenturerna och poängterar att hela branschen är ett ekosystem där utbildningen, agenturerna, konsertarrangörerna och medierna spelar in.
Frågan kvarstår om inte orkestern kan välja själv.
Inom HSO upptas säsongen till betydande del av konserterna med regelbundna gästdirigenter. Enligt Malmberg har orkestern bara en handfull kvällar om året då man kunde testa helt okända namn.
– Det bromsar utvecklingen ganska mycket. Om vi alltid bara valde nya namn, vore det lätt att gå in för en linje om jämn könsfördelning. Frågan är hur kraftiga åtgärder som behövs för att korrigera missförhållandet på sikt.
– Vi vill också upprätthålla förhållandet med dirigenterna som orkestern har ett särskilt gott förhållande till.
”Ingen diskriminering”
Hyvinge orkesters intendent Charlotta Kivistö är inne på samma linje.
– Inte kräver situationen annat än att spelet blåses av.
I HBL:s genomgång var Hyvinge orkester den enda som inte engagerade några kvinnliga ledare alls under tio års tid. Förklaringen ligger i att Tuomas Pirilä dirigerat nästan alla konserter sedan slutet av 1980-talet. Senast orkestern dirigerades av en kvinna skedde det en nyårsafton på 1990-talet med Jaana Haanterä.
När uppfylls kriterierna för könsdiskriminering? – Överlag har vi inte använt oss av hemskt många andra dirigenter än Tuomas Pirilä, så jag ser inga tecken på diskriminering.
Kivistö är för närvarande också tf verksamhetsledare för Finlands symfoniorkestrar. Enligt henne betonas framför allt meriter och kompetens i valet av dirigent.
– Det här diskuteras flitigt. Budskapet från hela fältet är att vi alltid väljer den bäst lämpade personen.
Och personen är oftare man än kvinna, för att kvinnor inte är lämpade? – Jag kan inte svara för enskilda orkestrar. Men nog jobbar ju väldigt många kvinnliga dirigenter i de finländska orkestrarna.
(Intervjun med Kivistö gjordes innan HBL:s siffror publicerades.)
Sade du väldigt många?
– Det kan hända att det bara ser ut så i min bubbla och bara under de senaste två veckorna.
Men är det inte konstigt att 25 av 28 orkestrar är okej med att planera hela spelår utan kvinnliga ledare? – Inte vet jag om de är okej med det. Planeringen är ett pussel och ibland är det svårt att få bokningarna att passa i kalendern. Det kan hända att de har önskat sig kvinnliga dirigenter, men inte hittat några.
– Jag skulle ogärna tala om män och kvinnor, utan hellre dirigenter. Vi ser också i orkestrarnas sammansättning att män saknas i vissa stämmor.
Kivistö kan som tillförordnad inte uttala sig om på vilket sätt topporganisationen aktivt främjat jämställdheten eller om man gjort lönekartläggningar bland dirigenterna.
– Vi har ju väldigt olika aktörer på fältet. Vissa avtal är offentliga, andra är hemliga.
– Jag skulle ogärna dra långtgående slutsatser, när diskussionen är livlig och förs i god anda.
Försummade förpliktelser?
Kommunförbundets sakkunniga i kulturfrågor Johanna Selkee kan inte uttala sig om verksamheten i de 28 enskilda orkestrarna. Men på ett allmänt plan säger hon att orkestrarna förutsätts göra upp jämställdhetsplaner och främja jämställdhet.
– Självfallet faller en stor del av ansvaret på de enskilda aktörerna.
Selkee vill inte uttala sig om i vilken mån kommunerna försummat sin lagstadgade plikt att främja jämställdhet.
– Vi har 300 kommuner som alla på ett eller annat sätt främjar kultur. Det finns säkerligen kommuner där man främjat jämställdheten på ett föredömligt sätt och sådana där man inte fäst tillräcklig uppmärksamhet vid frågan. Men att den lyfts är oerhört viktigt för att motivera människor att ta tag i saken.