Vincent van Goghs väg till mästerskapet
Också som tecknare arbetade Vincent van Gogh mycket med kontrastverkan. I själva verket målade han i rätt hög grad på samma sätt som han tecknade – kraftfullt, ivrigt och med passion och empati, skriver Marica Gripenberg.
BILDKONST Vincent van Gogh – vägen till konstnär
Didrichsens konstmuseum, till 31.1.2021.
Didrichsens konstmuseum firar sina 55 första år genom att slå på stort med två utställningar. Dels får vi se fyrtio teckningar och två oljor på utställningen Vincent van Gogh – vägen till konstnär, dels visas en jubileumsutställning med ett fyrtiotal pärlor ur museets egna samlingar med namn som Pablo Picasso, Mark Rothko och Wassily Kandinsky, vilket ju är en händelse i sig och förstås härligt att få se.
Den här gången bleknar ändå dessa konsthistoriens stjärnor bredvid upplevelsen av att få se en konstnär bli till. I den stora samlingen av Vincent van Goghs (1853– 1890) verk är hans utveckling tydligt skönjbar.
En andlig dimension
I Vincent van Goghs släkt var många präster och predikanter och ännu fler var konsthandlare. van Gogh själv försökte sig på bägge yrkena och studerade också teologi under några terminer innan han sommaren 1880 bestämde sig för att bli konstnär. Då var han 27 år och hade som konsthandlare redan bott i både London och Paris och som missionär i Belgien.
Sin konstnärsbana påbörjade han utan att först studera vid en konstakademi, men han följde på egen hand ungefär samma metod som användes i många av dem: i början skulle man rita och först senare lära sig använda färg och måla.
I den aktuella utställningen är alla teckningar lånade från KröllerMüller Museum i Nederländerna. Utställningen är kronologiskt uppbyggd och kartlägger på ett pedagogiskt sätt de fem första åren av konstnärens karriär, som ju bara omfattade tio år. van Gogh såg tecknandet som en nödvändighet, men också som en stabil utgångspunkt och grund för varje konstnär. För honom själv var tecknandet också ett sätt att kommunicera under de depressioner han led av, när umgänget med andra blev speciellt påfrestande.
En andlig dimension i konsten var också viktig för honom. Det var de
facto under tiden som missionär i ett belgiskt gruvdistrikt, som han bestämde sig för konstnärsbanan. Han ville med Jean-François Millet som förebild synliggöra de svagaste i samhället. Han skrev till sin bror Theo: ”Att försöka förstå den sanna innebörden i vad de stora konstnärerna, de allvarligt sinnade, vill uttrycka med sina mästerverk, det leder till Gud.”
Viktigt att förmedla känslor
Tack var utställningens kronologi kan man följa med hur konstnärens visuella förmåga utvecklades från mycket tidiga försök till mästerskapet i oljemålningarna från hans sista år. Till att börja med syns en del felaktigheter i teckningarna både när det gäller proportioner och perspektiv, som vi ser i Flicka vid eldhärd från 1881.
Men redan från början är bilderna kraftfulla och linjerna uttrycksfulla och målmedvetna. Teckningarna är inte i första hand skisser till senare oljemålningar, utan självständiga konstverk. I bilderna framträder den konstnärliga processen ofta helt konkret: van Gogh använde sig av hjälplinjer och rutsystem för att få fason på djupverkan och storleksförhållanden, linjerna lämnade han kvar.
I till exempel Gosse med skära (1881) kan man också se konstnärens blå fingermärke vid signaturen. Han putsade och censurerade ingenting och eftersträvade in
Tack var utställningens kronologi kan man följa med hur konstnärens visuella förmåga utvecklades från mycket tidiga försök till mästerskapet i oljemålningarna från hans sista år.
te perfekt fotografisk återgivning eller ofelbar teknik, eftersom han förstod att sådant också kan begränsa. Det viktigaste för van Gogh var de känslor en teckning kunde förmedla, därför ville han gärna variera verkligheten och driva kompositionen mot något allmängiltigt som många kan beröras av.
Kontrastverkan
Teckningarna är inga små, gråtonade försök, utan formatet är oftast förvånansvärt stort. Redan från början experimenterade van Gogh med många olika material: blyerts, tusch, gouache, bläck, kritor, kol, akvarell, färgpennor, litografifärger. Han blandade gärna många olika tekniker i samma bild. Det är inte många teckningar som går i enbart blyertsgrått – men nog i så kolsvart det gick att få fram med tryckfärg och då finns rent vitt med som kontrast.
Också senare när konstnären redan använde färger, arbetade han mycket med kontrastverkan. I själva verket målade han rätt långt på samma sätt som han tecknade – kraftfullt, ivrigt och med passion och empati. Förutom arbetande människor var en annan stor motivkrets landskapet han såg runt sig. Det växlade, eftersom han flyttade så ofta.
I landskapen kunde han med sina varierande linjer nästan skapa en illusion av färger i sina teckningar. Linjerna var ofta korta och parallella, ibland böjda, slingrande eller till och med bara prickar för att beteckna olika ytor i bilderna, konturlinjerna är vanligen mörka.
Hetsiga rytmer
Utställningens båda oljemålningar uppvisar penseldrag som liknar teckningarnas linjer; korta hetsiga rytmer där penseldragen varierar och bildar egenartade mönster. Den ena målningen som visas är ett allvarligt Självporträtt från 1887, ett av de över trettio han hann måla.
Den andra målningen är Ateneums Gata, Auvers-sur-Oise från 1890 konstnärens sista levnadsår. Målningen var det första av van Goghs verk som köptes till en offentlig samling redan år 1903 och den är troligen fortfarande den enda van Gogh-målningen i Finland.