Hollywood kryper inför Kina
Att rentvå pengars ursprung är en paradgren i det cyniska Hollywood.
Pecunia non olet – Pengar luktar inte. Så ska den romerska kejsaren Titus Flavius Vespasianus ha besvarat sin son, som förebrådde pappan för att fylla statskassan genom att beskatta offentliga toaletter i Rom.
Ofta är det svårt att se skillnaden mellan propaganda och underhållning. Redan under kalla kriget fungerade västerländsk popkultur som en precisionsstyrd missil som slog otaliga sprickor i – och långt bortom – järnridån. I dag är Kina världens största filmmarknad och samtidigt en auktoritär enpartistat där censuren har vassa saxar. På senare år har Kina betett sig alltmer sturskt också utanför de egna gränserna. De brutala tilltagen i Hongkong var den slutliga ögonöppnaren.
Länge har Hollywood varit en världsomfattande drömfabrik. Att film producerad i filmvärldens supermakt ofta kan jämställas med övriga industriprodukter är heller ingen nyhet. Samtidigt skymtar en lömskare utveckling där Hollywood gör sitt allra yttersta för att vara det kinesiska kommunistpartiet till lags.
Nyligen lanserades nyinspelningen av Mulan på strömningstjänsten Disney+. Filmen är inspelad i västra Kina. Inte nog med att den genomsyras av tanken att kvinnor bör underkasta sig manliga auktoriteter: i sluttexten tackar Disney säkerhetspolisen och lokala propagandaavdelningar för samarbetet. Samma myndigheter är i full färd med att spärra in uigurer och andra muslimska minoriteter i så kallade ”omskolningsläger” i Xinjiang. Kring en miljon människor beräknas leva i förhållanden som sägs likna koncentrationsläger, med hjärntvätt, tvångssterilisering, tortyr och spårlösa försvinnanden. Så tämjer man den lokala kulturen, kväser självständighetsyttranden och framtvingar underkastelse samt monokultur. Somliga anser att detta rentav kvalar för FN:s definition av folkmord, men hursomhelst handlar det om grova brott mot mänskliga rättigheter.
Disney har lärt sig läxan. År 1997 trampade bolaget på en mina då man trotsade kineserna och släppte Martin Scorseses Kundun, en hyllning av Dalai lama. Peking gick i taket och drog åt de kommersiella tumskruvarna mot Disney. Aktieägarna fattade snabbt vinken och bolaget vände kappan. Vd:n kvitterade filmen som ett ”dumt misstag” och bad om ursäkt av ”våra kinesiska vänner”. Den stora belöningen kom 2016 då man invigde Shanghai Disneyland.
Flertalet biobesökare lämnar salongen långt innan eftertexterna har rullat klart. Behöver vi bry oss? Svar: ja. Ingen har råd att förbli naiv inför alltmer spända geopolitiska realiteter. Det är vår plikt både som åskådare och medborgare att bli medvetna om berättelsernas makt. Kina är en förtryckande diktatur vars handlingar signalerar aggressiv expansionsvilja. Vill vi konsumera underhållning som bugar inför detta faktum? Både Disney och Hollywood hyser samma våta dröm: att erövra den lukrativa kinesiska marknaden. Då hjälper det att strö ett heroiskt skimmer över Kina, som vägrar problematisera eller ens erkänna egna brister. Därför kröker filmproducenter gärna rygg inför Kina – så att ryggraden knakar.
Vi ska inte göra oss några illusioner. Familjeunderhållning kan innehålla smygelement av propaganda. Merparten biografer i Finland, Sverige, Norge, Estland, Lettland och Litauen ägs av Nordic Cinema Group, som ägs av AMC Theatres, som kontrolleras av ett kinesiskt konglomerat med direkta och personliga kopplingar till kommunistpartiet och Xi Jinping.
Hollywood har en lång historia som propagandamyndighet. I mer än 100 år har man täljt guld på stereotyper och fiendebilder. Gamla western bygger på den vite mannens överlägsenhet i kontrast till ansiktslösa, stumma barbarer. Pudeln inför Kina är en logisk fortsättning på det samarbete Hollywood idkat i årtionden med amerikanska militären. Krutrullen Top Gun är ett paradexempel. Hur många unga män har inte konsumerat popcorn med samma tanklöshet som de lapat upp glassig militär rekryteringspropaganda?
Disney då? Bolaget fortsätter varva skamlöst vinstinriktat skräp med hänförande, ibland progressiva animationer. Och en lagom dos tillrättalagd propaganda.