USA: Startskott för politisk strid efter Bader Ginsburgs död
Det är inte så vanligt att en 87-årig krum, klen och till synes fragil kvinna betraktas som en rockstjärna, men det var just vad Ruth Bader Ginsburg var.
I det progressiva och liberala Amerika, såväl bland unga som gamla, var Ruth Bader Ginsburg en älskad person som med sin lilla fysiska uppenbarelse förkroppsligade djup rättvisa och inre styrka.
Hennes ansikte prydde t-tröjor och tatueringar och hon blev föremål för böcker och dokumentärer. Hennes träningsprogram på gymmet, som 80-åring, cementerade hennes nästan mytiska status.
Men bakom kändisskapet var hon den långvariga och outtröttliga förkämpen för jämställdhet som i decennier försvarade kvinnors rättigheter i otaliga rättssalar. I Högsta domstolen blev hon under de senaste åren en sorts symbolisk motpol till president Donald Trumps styre. Hon lämnar efter sig ett enormt tomrum som tyvärr kommer att fyllas med en smutsig politisk strid.
Ruth Bader Ginsburgs liv präglades av kamper av många olika slag. Hennes mamma dog i livmoderhalscancer dagen innan hon skulle fira sin studentdimission och hennes man insjuknade i cancer under studietiden, men överlevde. Bader Ginsburg hade själv cancer i två repriser innan hon drabbades av den cancer i bukspottskörteln som nu tog hennes liv.
Förutom fysiska utmaningar och personliga förluster kämpade hon mot fördomar. Hon studerade juridik på Harvard på en tid då det på fakulteten fanns endast enstaka kvinnor bland hundratals män, och kvinnornas närvaro ifrågasattes starkt. Speciellt, om man som Bader Ginsburg, redan hade fött barn.
I sin juridiska karriär gick Bader Ginsburg dock från klarhet till klarhet och argumenterade i många fall framgångsrikt inför Högsta domstolen.
Hennes största seger fick hon när hon övertygade Högsta domstolen om att konstitutionen inte endast förbjuder rasdiskriminering utan också diskriminering mellan könen. 1993 utnämnde president BillClinton henne till Högsta domstolen som den andra kvinnan genom tiderna.
Enligt rapporter i de amerikanska medierna hade Ruth Bader Ginsburg en sista vädjan som hon framförde bara några dagar före sin död.
Hon vädjade om att inte bli ersatt förrän en ny president är installerad.
Det är kring den här frågan som ett krig kommer att bryta ut inte bara i den politiska huvudstaden Washington, utan i hela det farligt splittrade landet.
Högsta domstolen i USA har en central roll i formandet av det amerikanska samhället. Det är där många av de största politiska frågorna avgörs. Förbudet mot skolsegregation, rätten att bära vapen, aborträtten, Obamas sjukvårdsreform, samkönat äktenskap och presidentvalet 2000 för att nämna några kända exempel.
Domarna sitter på livstid och när en plats blir ledig är det presidentens uppgift att utnämna en ny.
Domstolen ska blint tjäna rättvisan och följa konstitutionen, men i praktiken tolkar liberala domare lagen oftast på ett sätt som faller demokraterna i smaken och konservativa på ett sätt som republikanerna föredrar.
Att få utnämna en domare är guld värt för en president som vill forma samhället enligt sin egen ideologi.
Den nya domaren ska godkännas av senaten och den processen är ofta fylld av politiska passioner eftersom insatserna är så höga. Tumregeln är dock att oppositionen kan bråka och eventuellt tvinga presidenten att byta ut sin kandidat till en annan, men i slutändan kan oppositionen bara acceptera det politiska faktum att presidenten besitter utnämningsmakten.
Orsaken till att denna stund är så explosiv politiskt går att finna i februari 2016 då en annan rättslig ikon, den konservativa domaren Antonin Scalia, dog till följd av en sjukdomsattack.
Med nio månader kvar av Obamas presidentperiod nominerade presidenten Merrick Garland till den lediga platsen i domstolen. Men eftersom republikanerna hade majoritet i senaten kunde Mitch McConnell blockera Garlands väg
till domstolen helt enkelt genom att vägra att sätta en omröstning på senatens agenda.
McConnells agerande gjorde demokraterna ursinniga men han motiverade sitt beslut med att det är för nära till valet och att folket borde få säga sitt innan en ny domare kan utnämnas.
Nu återstår mindre än två månader till valet och enligt samma logik borde McConnell, som fortfarande leder majoritetspartiet i senaten, avhålla sig från att rösta om den kandidat som Donald Trump kommer att nominera eftersom folket, som han själv sa för fyra år sedan, behöver få säga sitt.
Men så fort nyheten om Ruth Bader Ginsburg kablades ut stod det klart att någon sådan konsekvens kommer de amerikanska väljarna inte att se sina folkvalda följa. Bara en timme senare gick McConnell ut med ett uttalande där han säger att Trumps kandidat kommer att få sin omröstning i senaten.
Med det uttalandet blottar McConnell en skenhelighet som trotsar all beskrivning och bekräftar de värsta karikatyrerna om politikers moral. Med det uttalandet skjuter han också de första skotten i vad som kommer att bli ett blodigt politiskt krig.
Demokraterna förnedrades 2016 av McConnell och kommer inte att lägga sig lika enkelt den här gången. McConnells beslut kommer i en stund då nationen är sargad av coronaviruset och sårad av polisbrutalitet, demonstrationer och våld.
Det kommer i ett ögonblick då folket är redo för en explosion och saknar en sammanförande och helande kraft.
McConnell hade haft möjligheten att ta ett steg tillbaka och låta anständigheten få lite syre i ett USA där fientlighet roffat åt sig allt utrymme. Men han tog inte chansen att vara en statsman utan placerade partiets nytta framför nationens.
Utnämningar till Högsta domstolen går inte att genomföra på några dagar eller veckor och det blir bråttom för republikanerna att sätta i gång processen. Det är också oklart vilka medel demokraterna kommer att ta till för att försöka sabotera utnämningen.
Men om Trump får sin tredje domare till Högsta domstolen betyder det att de konservativa har ett övertag med sex mot tre. Det innebär i sin tur att den konservativa chefsdomaren John Roberts, som röstat med de liberala domarna i vissa fall, förlorar sin vågmästarroll och tryggar en konservativ majoritet i nästan alla stridsfrågor.
Det är ingen överdrift att säga att till exempel aborträtten i det fallet lever farligt i USA.