Livsglada aerosolsprutor sprider corona

CORONAKRISEN Under rubriken ”Idrotten har blivit ett coronaspel” (HBL Debatt 14.8) utryckte jag vissa farhågor beträffande oförsiktigheten efter det att Finland öppnade sig igen efter stängningen.

Senare har jag noterat samma tendenser då jag vandrat hem efter jobbet eller till egen fotbollsträning. Det vill säga parker i Åbo har varit fulla av allt fullare studerande på respektive gulnäbbsintagningar (där man alltså tar in också mycket annat än gulnäbbar).

Jag vet inte hur det har varit på andra orter, men enligt det lilla jag hört, sett och läst, så ungefär enligt samma melodi (som förut om åren). Dessutom bör jag väl påpeka att det också finns andra elev- och studentkårer i Åbo än Åbo Akademis.

Jag är inte mycket för att odla uttryck som det var bättre förr. Alla har vi vår barndom, ungdom, studietid. Så skall det vara. Man kan inte liksom stiga ner i samma å fler än en gång.

Inte heller kan jag nu direkt säga att jag är besviken, kanske hellre då att jag är förvånad. Studerande brukar vara påhittiga, lekfulla etcetera, de är ofta nyskapande och föregångare.

Så jag hade väntat mig att studenter, tutorer, ämnes- och specialföreningar och kårer skulle sätta sina kloka hjärnor i jobb. Anpassa sig till den rådande situationen och utnyttja coronaläget och alla dess föreskrifter, råd, uppmaningar med mera som element i gulnäbbsintagningarna. Det kunde ha blivit hur festligt, studentikost och intressant som helst. Samtidigt en praktisk övning i det här med att bli ”kuggar i samhällsmaskineriet”.

Och kanske så också har gjorts, vad vet jag. Bara det jag sett med egna ögon i Åbos parker från och med andra hälften av augusti. Ungdomar i stora täta klungor, skrattande, skrikande, stojande – livsglada aerosolsprutor i färgglada overaller.

Nå, bättre lycka nästa gång, får vi hoppas.