Tråkig taktik ledde till självmål
Primoz Roglic kunde förstås inte tro sina ögon. Supertalangen Tadej Pogačar snuvade honom på segern under praktiskt taget den sista etappen. Precis som Greg Lemond blåste Laurent Fignon på den gula tröjan i Tour de France 1989.
Nästan exakt som 1989 ledde Roglic med 57 sekunder inför det individuella tempoloppet uppför La Planche des Belles Filles. Men Pogačar utklassade sin äldre landsman. Slovenens fart uppför den avslutande stigningen motsvarade 1 863 vertikala höjdmeter i timmen, enligt bland annat Twittersignaturerna Velofacts och Ammattipyöräily. Det är ungefär på samma nivå som Alberto Contadors episka attack på Verbier 2009. Inte ens Bjarne Riis, Marco Pantani eller Lance Armstrong har varit lika snabba.
Roglic borde ha sytt ihop segern redan tidigare. Hans stallkamrater i Jumbo-Visma hade för det mesta kontroll över läget under de tre veckorna. De punktmarkerade varje attack. Höll ett högt tempo för att utmatta rivalerna i bergen. Men de underskattade Pogačar, som inte hade några större problem att följa dem. Under etappen mot Col du Grand Colombier satte Roglic in sin enda attack då bara 600 meter kvarstod. Pogačar svarade genast, tog etappsegern, och maximala bonussekunder. Roglics i grund och botten defensiva taktik fungerade inte. Som att ha 90 procent bollinnehav och låta motståndarna göra matchens enda mål på en motattack.
Många anser att Team Skys Chris Froome var en tråkig vinnare under sina segrar 2013, 2015, 2016 och 2017. Jag är av annan åsikt. Sky kontrollerade huvudklungan, men Froome attackerade uppför, nedför och i sidovindarna.
Pogačar såg ut att bli avhängd under etappen mot brutala Col de la Loze. Men han tappade bara 15 sekunder till Roglic. Roglic borde ha gjort mera för att utöka avståndet till Pogačar. Det var en jämn Tour de France, men under inga omständigheter en lika dramatisk tävling som till exempel 2010.
Ingen annan än legendariska Eddy Merckx har förut vunnit den gula tröjan, den vita ungdomströjan och bergspriströjan samtidigt. Återstår att se vad Pogačar, 22 år under måndagen, kan åstadkomma. Allt det sades förstås om Egan Bernal för ett år sedan. Största skillnaden mellan de två är att Pogačar vann Tour de France på egen hand, utan ett starkt lag bakom sig.
Skönt att se att bergspriströjan gick till den som verkligen var bäst i bergen. Ofta brukar maillot à pois rouges bara vara ett tröstpris för dem som inte är riktigt så bra att de klarar sig i sammandraget. Hur fungerar det? De som inte anses vara ett hot i sammandraget kan få utrymme att rycka iväg i bergen och knipa poäng under vissa etapper. Som Ineos Richard Carapaz efter att Bernal avbrutit.
Peter Sagan har vunnit poängtävlingen varje gång sedan sin debut i Tour de France 2012. Utom 2017 då han blev diskad. Den här gången blev han rätt och slätt snuvad på maillot vert av Sam Bennett, som vann den avslutande etappen på Champs Élysée som kronan på verket. Sagan var bara inte sig själv. Kommer han tillbaka? Konkurrensen blir svårare. Wout van Aert tog två etappsegrar fast han koncentrerade sig på att hjälpa Roglic. Han kunde ha uträttat stordåd om han fått fria händer. Multibegåvade Mathieu van der Poel är som gjord för poängtävlingen i Tour de France.
”Tadej Pogačar stod för en av tidernas största upphämntningar i Tour de France.”