Farväl till kontorslandskapen

Virtuella kontor kommer att komplettera de fysiska.

Coronaviruset är kanske den framgångsrikaste revolutionären som vårt samhälle mött på decennier. På bara några månader har vi lagt om våra rutiner på virusets villkor.

Allra mest syns förändringen i distansarbetet och i arbetspendlingen. Hundratusentals finländare arbetar nu hemifrån i stället för på kontoren dit de tidigare åkt i sina bilar eller med kollektivtrafiken, ofta med en sammanlagd daglig restid på upp till en timme.

Distansarbetet var på uppgång redan före coronakrisen. Det blev vanligare framför allt under 2010-talets sista år. Men det var coronaviruset som bräckte vallen.

Varför skedde övergången till distansarbete inte i större skala redan tidigare?

Den brittiska reklammannen Rory Sutherland har under coronapandemin talat om distansarbetets omvälvande betydelse. På Twitter kastar han fram att distansarbetets svaga ställning fram till coronaepidemin kan förklaras av Abilenes paradox.

Abilenes paradox är ursprungligen socialpsykologen Jerry B. Harveys beskrivning av hur vi i grupp bestämmer oss för saker som egentligen är emot alla gruppmedlemmars intressen. Saker blir av bara farten på ett visst sätt för att vi antar att det är så andra vill ha det. I själva verket är vi alla lite missnöjda.

I Harveys exempel umgås en familj på sin veranda en het och svettig eftermiddag. Då föreslår svärfar i familjen middag – på en restaurang 50 kilometer bort.

Han får snabbt positivt gensvar. Någon är visserligen skeptisk, resan blir ju antagligen het, lång och allmänt jobbig. Den skeptiske väljer ändå att hålla tyst, i tron att det bara är han som tänker så.

Ett ”Jag har inte varit i Abilene på länge” blir sedan ett klartecken för resan.

På restaurangen är maten förstås usel. När sällskapet återvänder hem efter fyra timmars resa och middag diskuterar de hur dagen varit. Det visar sig sedan att svärfar kommit med det ursprungliga förslaget om middag i Abilene bara för att han trott alla andra var uttråkade och att han kände att han behövde hitta på något att göra.

Ingen hade egentligen någon större lust att åka till Abilene. Dagen hade varit betydligt trevligare om de bara stannat hemma.

Sutherland antyder då med Abilenes paradox att kontorsarbete på ett gemensamt, stort kontor är resultatet av en misslyckad kommunikation på ett företag om hur jobbet ordnas bäst.

”Vi ska sitta nära varandra i ett öppet kontorslandskap för att vi enklare ska kunna kommunicera med varandra” kan snarast jämföras med ”Jag har inte varit i Abilene på länge”.

Nu efteråt, mitt i coronakrisen, känns det självklart: Att jobba i ett öppet kontor har sällan varit i någons bästa intresse.

Så vad får vi då i stället?

Den första reaktionen i företagen i våras när vi hade levt med distansarbetet i några veckor var lättnad. Det fungerade över förväntan.

Senare under våren var många övertygade att coronaepidemin skulle blåsa över snabbt. Vissa företag började planera för en återgång till kontoren när epidemin backade i slutet av maj.

En orsak till planerna på en återgång till kontoren var att distansarbetet också har många brister. Samarbetet med kolleger är inte alltid enkelt på distans, till exempel.

Under hösten har coronaepidemin visat sin kraft igen. Vi kommer att leva med viruset länge ännu. Det gör att företagen nu börjar åtgärda distansarbetets brister på distansarbetets villkor.

Ett av de mest spektakulära projekten i sammanhanget står det amerikanska finansbolaget UBS för. Planen är att virtualisera delar av verksamheten med hjälp av förstärkt verklighet och smarta glasögon.

Hittills har förstärkt verklighet och smarta glasögon känts som kuriosa, men flera it-bolag jobbar nu för fullt med att etablera plattformar med virtuella kontor som vi sedan ska besöka tillsammans med våra kolleger, ofta från våra hem.

Hur det exakt blir i framtiden med tekniken kan vi inte veta. Mer centralt är kanske att kontorslandskapet har avslöjats för vad det är. Arbetet kan ordnas lika bra eller bättre på andra sätt.

”Nu efteråt, mitt i coronakrisen, känns det självklart: Att jobba i ett öppet kontor har sällan varit i någons bästa intresse.”

TIM JOHANSSON

producent