Arkitektens vision består

URDSGJALLAR Jag tillhör den teknologgeneration som skötte serveringen på invigningsbanketten av TF:s nya hus 1966. Visst förknippas många minnen med huset, men de ansluter sig till de människor man lärde känna i vimlet. TF har nu arbetat mycket länge och professionellt på ”husfrågan” och jag vill gratulera dem till att de funnit ett förslag som bevarar arkitekt Kurt Mobergs idé, ”en väg från universitetet till teknologbyn”.

Visionen var fin, men bygget hade en konsekvens – huset måste betalas och underhållet finansieras. Teknologerna skötte saken genom att driva disco, studentbespisning och restaurang. Men då sade vår kära lagstiftning ”att ytterdörrarna i så fall måste vara låsta”, och stigen till teknologbyn genom huset stängdes.

I över 50 år har TF drivit affärsverksamhet i huset för att sköta underhållet och betala lånen.

Nu har Otnäs förvandlats till ett metropolområde, och med metron har Otnäs centrum flyttat längre bort. Att upprätthålla volymen på onsdagsspagettin för att betala de enorma driftskostnaderna eller för att täcka renoveringsbehov, då människoströmmarna inte längre rör sig utanför huset, är en ekvation som kan ha bara en utgång: TF riskerar att förtvina.

Ur en finlandssvensk synvinkel skulle detta vara en katastrof. Vi behöver synlighet och ett svenskt rum i Aalto-universitetet. TF bör hållas livskraftigt och därför behöver TF ett hytt hus, på paradplats, bredvid metrostationen. Jag gratulerar TF till den eleganta lösningen: att bygga nytt, men bevara arkitekt Mobergs vision.