Där­för lö­nar sig kor­rup­tion och mu­tor, skat­te­be­drä­ge­ri­er, nar­ko­ti­kabrott, män­ni­sko­han­del och an­nan or­ga­ni­se­rad brotts­lig­het: delvis på grund av säv­li­ga ban­ker.

Länge har förs­ta för­svars­le­det mot pen­ning­tvätt – ban­ker­na – läckt som ett såll. Kon­troll­sy­ste­met är tand­löst och bö­ter­na när­mast sym­bo­lis­ka.

Hufvudstadsbladet - - News - tor­sten.fa­ger­holm@ksf­me­dia.fi TOR­STEN FA­GER­HOLM

Var­för lö­nar sig kor­rup­tion och mu­tor, skat­te­be­drä­ge­ri­er, nar­ko­ti­kabrott, män­ni­sko­han­del och an­nan or­ga­ni­se­rad brotts­lig­het? En del­för­kla­ring är all­män säv­lig­het hos ban­ker­na, som ut­gör na­vet i en glo­bal verk­sam­het där svar­ta peng­ar blir vi­ta.

In­ter­na­tio­nel­la stor­ban­ker med­ver­kar till pen­ning­tvätt i ko­los­sal ska­la. Det an­ty­der rap­por­ter om miss­tänk­ta trans­ak­tio­ner un­der åren 2000–2017 som har läckt från den amerikansk­a fi­nans­po­li­sen Fin­cen. Ju fler la­ger av trans­ak­tio­ner, gär­na med av­stic­ka­re i brev­lå­de­fö­re­tag och skat­te­pa­ra­dis, desto svå­ra­re är det att ska­la lö­ken och här­le­da se­ki­ner­nas brotts­li­ga ur­sprung. Via en lång och in­veck­lad ked­ja över­fö­ring­ar hjäl­per mel­lan­hän­der som JP Morgan, HSBC, Stan­dard Char­te­red, Deutsche Bank och Bar­clays att so­pa igen spå­ren. I Fin­land har Nor­dea seg­lat upp i ru­bri­ker­na, men det brist­fäl­li­ga ma­te­ri­a­let väc­ker än en gång fler frå­gor än det be­sva­rar. Trots klas­sis­ka kän­ne­tec­ken på brott är do­ku­men­ten inga slut­gil­ti­ga be­vis, sna­ra­re krävs för­dju­pad re­se­arch och ut­red­ning.

Pen­ning­tvätt­här­vor­na av­lö­ser varand­ra. I fjol ut­pe­ka­des su­spek­ta trans­ak­tio­ner vid Dans­ke Bank i Bal­ti­kum. Ock­så Swed­bank och SEB har tving­ats gå ige­nom smut­sig hi­sto­risk byk. Allt­sam­mans be­kräf­tar lä­sa­rens va­ga käns­la av att det är fuf­fens å fär­de i fi­nans­värl­den, men ny­an­ser­na ute­blir. Skan­daltrött­he­ten väx­er, ban­ker­nas re­nom­mé li­der, lik­som per­so­na­lens ar­bets­mo­ral och en­ga­ge­mang. Ett re­form­ar­be­te på­går i det tys­ta, men re­sul­ta­ten lå­ter vän­ta på sig.

Var­för känns frå­gan om pen­ning­tvätt så ab­strakt? Hur ska vi grep­pa hel­hets­bil­den? För det förs­ta bör vi in­se att nor­dis­ka ban­ker ut­gör kug­gar i ett glo­balt ma­ski­ne­ri. Pen­ning­tvätt krä­ver världs­om­fat­tan­de kraft­tag: ko­or­di­ne­rad sam­ver­kan mel­lan ban­ker och myn­dig­he­ter i al­la län­der. Men den po­li­tis­ka vil­jan hal­tar, lik­som le­dar­ska­pet.

Den se­nas­te da­taläc­kan ut­gör ett li­tet frag­ment av vad som mås­te be­trak­tas som ett ka­lej­do­skop. Hur man än vänder och vri­der på upp­gif­ter­na upp­står ing­en nyk­ter hel­hets­bild, ba­ra spän­nan­de men för­bryl­lan­de möns­ter. Att han­te­ra olag­li­ga pen­ning­flö­den är li­ka våg­samt som lön­samt: pro­fi­ten över­träf­far i re­gel ris­ker­na. Nys­tar man ut det he­la fram­trä­der ett glo­balt nät­verk av ju­rist­by­rå­er, re­vi­so­rer och ban­ki­rer, of­ta med kopp­ling till skat­te­pa­ra­dis.

Che­fer­na för en av des­sa ad­vo­kat­by­rå­er har häv­dat att skat­te­pa­ra­di­sen är en ”na­tur­lig mot­kraft” mot väl­färds­sta­ter­nas ”skat­te­för­tryck”. Of­ta hand­lar det om stor­ska­lig brotts­lig­het, men li­kaså om ex­plo­a­te­ring av lag­li­ga kryp­hål. En dis­ku­ta­bel skatte­mo­ral rå­der hos dik­ta­to­rer, kor­rup­ta po­li­ti­ker, maf­fi­a­bos­sar, oli­gar­ker och knark­ba­ro­ner, men ock­så hos stor­fö­re­tag, kung­lig­he­ter och ex­tremt för­mög­na af­färs­per­so­ner, lik­som hos eli­tid­rot­ta­re och kän­di­sar. Skat­tesvin­net från in­komst­skatt bland me­del­klas­sen i Skan­di­na­vi­en har be­räk­nats lig­ga på 3 pro­cent, jäm­fört med 25–30 pro­cent bland den ab­so­lu­ta in­komst­top­pen.

Tvät­to­ma­ten rul­lar vi­da­re så länge straf­fen in­te är känn­ba­ra nog. Läg­ger vi själ­va ju­ri­di­ken åt sidan ser vi pu­delns kär­na: en mo­ra­lisk bank­rutt som ur­hol­kar skat­te­ba­sen och den sam­häl­le­li­ga tilli­ten. En­ligt Tax Justice Network äter pen­ning­tvätt upp skat­tein­täk­ter, ökar skat­te­tryc­ket på me­del­klas­sen, för­sva­gar för­valt­ning­en, hö­jer ris­ken för kor­rup­tion och drab­bar fö­re­tag som föl­jer spel­reg­ler­na.

Ban­ker som snubb­lar över trans­fe­re­ring­ar ut­an le­gi­timt syf­te el­ler med ljus­skyggt ur­sprung bör his­sa röd flagg. Även om ban­ker­na på se­na­re år har för­sökt klip­pa av kon­tak­ten med miss­tänk­ta kun­der och skär­pa ru­ti­ner­na mås­te ock­så till­syns­myn­dig­he­ter och po­lis mång­fal­di­ga re­sur­ser­na – och ko­or­di­na­tio­nen – för att kun­na ut­re­da och lag­fö­ra brotts­lig­he­ten. Till dess för­blir sy­ste­met tand­löst och la­gens långa arm bak­bun­den. En hand­full in­ter­na­tio­nel­la stor­ban­ker har rus­kat av sig kri­ti­ken och be­mött sym­bo­lis­ka bö­ter med en ax­el­ryck­ning. Kar­tan över den snå­ri­ga djung­eln av ekobrotts­lig­het är in­te kom­plett, men den mo­ra­lis­ka kom­pas­sen är de­fi­ni­tivt ur spel.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.